Bilden visar två vuxna och fyra barn som sitter på en matta

Förskola utvecklade sitt arbetssätt kring kommunikation

Förskolan ville bli bättre på att ge barnen stöd att utveckla sin kommunikation. De behövde mer kunskap om vilka konsekvenser flera funktionsnedsättningar kan få för barnens språkutveckling. Med stöd utifrån utvecklade de sitt arbetssätt.

Snäckbackens specialförskola i Sollentuna är en fristående förskola med stort fokus på språkutveckling i teckenspråk och talad svenska. På två avdelningar eller hemvister som de kallas här, går 25 barn i åldrarna 1-6 år som är döva eller har en hörselnedsättning. Flera av barnen har även andra funktionsnedsättningar som påverkar lärandet.

För att förstå vilka konsekvenser det kan få för språkutvecklingen vände sig förskolan till Specialpedagogiska skolmyndigheten.

– Vi ville ha ett annat perspektiv i vårt sätt att arbeta för att kunna ge stöd till ett barn som inte utvecklade något språk, varken teckenspråk eller talat språk. I det läget behövde vi någon som kom utifrån och tittade på hur vi jobbar och gav stöd i hur vi skulle kunna utveckla vårt arbete. När vi sedan fick i uppgift att göra observationer i vår egen verksamhet kunde vi se att barnet var mer delaktigt i en liten grupp med barn som använde teckenspråk, berättar Eline Bruland som är barnskötare på hemvisten Sjöhästen.

Kompetensutvecklingspaket i tre delar

Myndigheten kopplade in sin personal inom Resurscenter tal och språk för att bidra med specialistkompetens i frågor om språkstörning. I dialog med förskolan utformade de ett kompetensutvecklingspaket i tre delar: stöd till all personal på förskolan, stöd till arbetslaget och slutligen en del där personalen fick genomföra egna observationer och därefter få handledning.

Personalen fick en föreläsning om språkstörning av myndigheten. De fick också med sig materialet "Att arbeta med språkstörning i förskola och skola" och diskussionsfrågor för att kunna fortsätta samtalet i personalgruppen.

– Nu arbetar vi med att få till kommunikationen på teckenspråk och kommunikation med stöd av bilder parallellt. Båda möjligheterna behövs för att alla barn ska kunna använda det kommunikationssätt de behöver, säger Emelie Westerberg, förskollärare som arbetar i samma arbetslag som Eline.

Emelie visar ett knippe med nyckelbilder som hon och alla kollegor har hängande runt halsen. Där finns de alltid till hands för att kunna användas som stöd i kommunikationen. På så sätt kan barnet välja att tala, teckna eller använda bildstödet, till exempel för att välja frukt eller för att kunna svara ja, nej eller vet inte på en fråga.

Möjlighet att välja det språk som passar bäst

Alla barn får en introduktion i teckenspråk. För att förskolan ska kunna erbjuda en teckenspråkig miljö med kvalitet, har varje hemvist där det finns barn som är döva eller har en hörselnedsättning två medarbetare som själva är döva. Tillgången till olika sätt att kommunicera ger varje barn möjlighet att välja det språk som passar bäst. Ibland är teckenspråket det första språket.

Oavsett vilket språk barnet använder är det genom det som barnet lär sig begrepp som är nödvändiga för att kunna tänka abstrakt.

– För oss är barnens kommunikation viktigast. De behöver knäcka koden för att få ett fungerande språk. Genom det stöd vi fått är vi mer medvetna och använder bilder i större utsträckning än tidigare. Vi delar ofta upp barnen i mindre grupper för att de ska få ut mer av aktiviteterna. Det har också lett till att det blir färre konflikter bland barnen och lugnare på hemvisten, säger Emelie.

Kompetensutvecklingen bekräftade att de är på rätt väg. Utvecklingen kan gå väldigt långsamt framåt för barn med språkstörning och det krävs både närvaro och tålamod i arbetet.

– De nya kunskaperna har bidragit till mer struktur och det smittar av sig på barnen. Det är viktigt att vara närvarande när vi arbetar i barngruppen, eftersom många barn påverkas av allt som händer omkring dem. Vi behöver påminna varandra om det. Här har personalen en fantastisk förmåga att kommunicera i ett socialt samspel. De får barnen att känna sig trygga. Det är en viktig del i den utveckling som stödet från Specialpedagogiska skolmyndigheten bidragit till, säger Kristina Nilsson, verksamhetsansvarig på Snäckbackens specialförskola.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 1 2017.

Publicerat måndag 20 mars 2017