En drömgård tillgänglig och lekfull för alla

Förskolan Lillgården i Östersund satsar på en tillgänglig utomhusmiljö. Med stora och små förändringar har de tagit bort hinder för att ge alla barn möjlighet att delta i lek överallt.

– Oavsett vad vi gör ska leken vara tillgänglig för alla barn på förskolan. På baksidan fanns en liten skogsdunge, men barnen lekte sällan där, berättar Elisabet Uitto, förskolechef på Lillgårdens förskola.

Nu är den lilla skogen full av möjligheter, oberoende om barnen behöver använda en rollator eller är för små för att gå själva i skogen. Sluringvägen, en stig med en beläggning som heter sluring, slingrar fram mellan träden och gör det lätt att ta sig fram. Personalen har även tänkt utifrån barnens kognitiva behov.

SIS-medel gjorde det möjligt

På en annan del av gården har de utvecklat en musikvägg med material som ger ljud och en känselvägg med saker att känna på. Projektet "Den tillgängliga förskolegården" beviljades SIS-medel för utvecklingsprojektet från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Pengarna används till projektledning och ett samarbete med forskarna Sofia Eriksson Bergström och Anna Nelding från Mittuniversitetet.

– Vi ville göra en massa saker, men med stöd av forskarna fick vi bromsa och tänka efter för att hitta rätt. De utmanar oss i våra tankar, peppar oss och ger nya infallsvinklar. Innan vi började göra saker läste vi litteratur och besökte en skola och några förskolor som arbetat med tillgänglighet, berättar Erika Lundgren, förskollärare på Lillgårdens förskola.

Alla har fått önska

För att få syn på brister och förstå möjligheter i den egna utemiljön tittade personal, barn och föräldrar närmare på gården.

– En kväll när vi hade personalmöte kröp vi runt på gården för att få barnens perspektiv på utemiljön. När vi sedan hade föräldramöte fick föräldrarna gå runt med en karta över gården och önska sig sin drömgård. Efter det fick barnen göra samma sak, berättar Erika.

Utvecklingen av utemiljön fortsätter med fokus på tillgänglighet och delaktighet. Bland idéerna finns en koja med en trätrall att sitta på under en av de stora granarna i skogen. Personalen vill också utvecklas i sitt pedagogiska arbete, vara med mer i leken genom att påverka och styra lekens innehåll med attribut, som följeforskaren Sofia Eriksson Bergström skriver om i sin bok "Rum, barn och pedagoger".

– Nu hoppas vi att andra förskolor i kommunen kan använda våra erfarenheter för att planera tillgänglig utemiljö för alla barn oavsett funktionsuppsättning, avslutar Elisabet.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 1 2018

För-skolan fick en dröm-gård där alla barn kan leka

På förskolan Lill-gården
i Östersund
vill de att alla barn ska kunna
vara med och leka överallt.
De satsar på att göra
barnens utomhus-miljö
tillgänglig för alla.
De har gjort både stora
och små förändringar
för att få bort hinder.

– Alla barn ska kunna vara med
vad vi än gör i förskolan,
säger Elisabet Uitto.

Elisabet är förskole-chef
på Lillgårdens förskola.
Hon berättar att det finns
en liten skog bakom förskolan,
men att barnen inte lekte där.
Många av barnen var för små
för att gå själva i skogen.
Andra tyckte att det var svårt
för att de använder rollator.

Nu finns det en liten väg
som barnen kan gå på
i skogs-dungen.
Det är lätt att ta sig fram
mellan träden.
Och nu är skogsdungen
full av möjligheter.

Personalen har tänkt på
barns behov av att träna
både kroppen och huvudet.
På en annan del av gården
har personalen därför
satt upp en musik-vägg.
Musikväggen har material
som ger ljud ifrån sig.
Det finns också en känsel-vägg
med saker att känna på.

De fick SIS-pengar
för att bygga drömgården
Lillgården kallar sitt projekt
Den tillgängliga förskole-gården.
De ansökte om SIS-medel
hos Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Pengarna använder de till
projekt-ledning och
ett sam-arbete med två forskare
från Mitt-universitetet.
Forskarna heter
Sofia Eriksson Bergström
och Anna Nelding.

– Vi ville göra en massa saker,
men forskarna fick oss att
bromsa lite och tänka efter
för att göra rätt,
säger Erika Lundgren.

Erika är förskol-lärare
på Lillgårdens förskola.
Hon berättar att forskarna
utmanar dem, peppar
och ger dem nya sätt att tänka på.

– Innan vi började göra saker
läste vi mycket om det här.
Vi besökte också en skola
och några förskolor.
De hade arbetat med tillgänglighet,
säger Erika.

Alla har fått önska sig sin drömgård
Personalen, barnen och föräldrarna
undersökte gården för att se
vad man kunde förbättra.

– En kväll när vi hade personal-möte
kröp vi runt på gården
för att se ute-miljön så som barnen ser den.
Föräldrarna fick sedan
gå runt med en karta över gården
och önska sig sin drömgård
när vi hade föräldra-möte.
Och sen var det barnens tur
att önska sig vad de ville ha,
berättar Erika.

Lillgården fortsätter arbetet
med att utveckla utemiljön.
Det viktiga är att miljön blir tillgänglig
och att alla kan vara delaktiga i den.
Och det finns många idéer.
En idé är en koja
under en av de stora granarna
i skogen.
Kojan ska ha en sorts trä-bänk
som barnen kan sitta på.

Personalen vill också utvecklas
i sitt arbete i förskolan.
De vill vara med mer i barnens lekar.
De vill kunna styra leken ibland.
Det skriver forskaren
Sofia Eriksson Bergström
om i sin bok
Rum, barn och pedagoger.

– Vi hoppas nu att andra förskolor
i Östersunds kommun
kan använda våra erfarenheter
för att planera tillgänglig utemiljö
för alla barn oavsett funktions-uppsättning,
säger Elisabet Uitto.

Nyheten är tidigare publicerad i
tidningen Lika värde nummer 1 2018