En lärares erfarenheter av samverkan

Jonny Wåger har många års erfarenhet av att samverka för lärande med dubbla läroplaner. Numera är han projektledare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, men han har tidigare arbetat som arbetslagsledare och speciallärare i både anpassad grund- och gymnasieskola.

Enligt Jonny är samverkan viktigt och innebär möjligheter både för elever som har sin klasstillhörighet i grundskolan och de som går i en anpassad grundskola. Det betyder inte att det alltid är enkelt.

- Samverkan var mycket svårare än jag trodde. Det förde med sig både fantastiska möjligheter men också stora utmaningar ibland. Min upplevelse är att eleven får bäst chans till utveckling när vi lyfter upp lärande och delaktighet på agendan, hittar gemensamma mål och strävar åt samma håll i skolan. Vi behöver lägga extra vikt vid samverkan kring elever med intellektuell funktionsnedsättning eftersom det ofta är många olika aktörer som har inflytande över personens liv. Det påverkar förutsättningarna för elevens lärande och utveckling. Det händer att olika aktörer och professioner har olika uppfattningar om uppdraget runt eleven. När vi inte är överens om hur uppdraget ser ut eller vilket förhållningssätt som ska gälla, ger vi heller inte de bästa förutsättningarna för att främja elevens lärande.  

Har du något praktiskt exempel? 

- Det kan exempelvis vara olika metoder eller strategier som fungerar i en miljö. Om de inte används på liknande sätt i en annan miljö kan elevens möjligheter till utveckling hämmas av den bristande samsynen. Det kan till exempel handla om elevens behov av språkligt stöd som att vi behöver tydliggöra abstrakta företeelser med visuellt stöd. Om eleven inte får detta stöd i sin grundskoleklass medför det givetvis att det hämmar möjligheten till delaktighet och lärande. Det kan också vara att en elev behöver extra tid, eller fler möjligheter till förberedelse och repetition i olika lärandesituationer. Fungerande samverkan gör det möjligt för alla runt eleven att hela tiden analysera elevens behov och våra sätt att möta dem. 

När fungerar samverkan bra? 

- Min erfarenhet är att samverkan fungerar bra när det finns lärare med hög specialpedagogisk kompetens och en vilja att elever med intellektuell funktionsnedsättning ska bli en självklar del av klassen. De har aktivt arbetat bort behovet av elevassistenter. De har varit nyfikna på elevernas tidigare erfarenheter, tagit initiativ till möten och gett eleverna bättre möjligheter till delaktighet och lärande. Samarbetet mellan olika professioner är som sagt en viktig faktor och jag tänker särskilt på samverkan mellan lärare i teoretiska och praktiska ämnen, lärare i fritidshem, elevassistenter och personal inom elevhälsan.

Vad händer när samverkan inte fungerar så bra? 

- Brist på samverkan gör att eleven inte får förutsättningar att nå så långt som det är möjligt i sin utveckling. Det är viktigt att elever som får sin utbildning i en grundskoleklass får det stöd som de har behov av. Om inte undervisningen i grundskolan anpassas efter elevens behov ges hon eller han inte heller möjlighet att vara delaktig i klassens undervisning. Detsamma gäller om man istället för att anpassa undervisningen låter en elevassistent arbeta enskilt med eleven i ett grupprum under större delen av skoldagen, då finns bland annat stor risk för exkludering. 

- Det kan också bli otydligt vem som gör vad när det handlar om bedömning och betygssättning, till exempel i samarbetet mellan mentorn och ämnesläraren som kan ha olika bilder av elevens förmågor i olika situationer. Om det ansvaret inte är tydligt för alla kan bedömningen riskera att bli godtycklig eller vila på felaktig grund.

Vad kan påverka möjligheter till samverkan? 

- När rektor har erfarenhet av och ett intresse för anpassad grund- eller gymnasieskola finns det bättre möjligheter till samverkan. Det låter självklart, men jag har också upplevt att när det intresset saknas hos rektor har det smittat av sig på elevhälsoteamets arbete och påverkat möjligheterna till samverkan. Avgörande faktorer är exempelvis att rektorer ger elevassistenterna tid till samplanering med lärarna för att skapa förutsättningar att prata om lärande och att synliggöra målen tillsammans. När rektorn kan stötta och leda det professionella samarbetet ökar förutsättningarna för att det ska bli av och fungera bra.

Något du vill lägga till? 

- Det team som finns runt en elev är stort och det behövs en plan på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Att samverka utan att ha en tydlig gemensam agenda leder ingenstans, då fokuserar vi ofta på fel saker och pekar på problem i stället för att lösa dem. Därför behövs både vilja och tydliga mål.

Publicerat måndag 29 januari 2024