Talbananen

Talbananen kallas en bild som visar var olika språkljud i ett talat språk är belägna i ett audiogram, på en meters talavstånd och vid normal talstyrka.

Vokalljud och konsonantljud

Ljuden i talat språk ligger på frekvenser mellan cirka 100 Hz och 8 000 Hz. Vokaler har högre ljudstyrka än konsonanter, samt är ofta mer lågfrekventa än konsonanter.

En speciell grupp konsonanter – ljuden f, sj, tj och s – ligger högst i frekvens. De kallas frikativor. De brukar därför vara de första ljud som "försvinner" vid åldersbetingade hörselnedsättningar och bullerskador, vilka båda drabbar diskantområdet.

Talbananen

Talbananen kallas en bild som visar var språkljuden i ett talat språk befinner sig i ett audiogram, på en meters talavstånd vid normal talstyrka. Bilden har fått sitt namn av att ljuden ligger i en kurva som ser ut som en banan.

Bilden är förenklad. Talljuden redovisas inte i detalj med alla sina karaktäristiska delar, alla så kallade formanter, utan att de har fått en placering där de har sin tyngdpunkt i frekvensområdet.

I det här materialet finns ett arbetsblad som visar språkljuden i talbananen och andra ljud i ett audiogram.

Taluppfattbarhet

Man får vara försiktig med tolkningen av hur en person med hörselnedsättning uppfattar talat språk då den individuella hörtröskeln har stor betydelse för talljudsuppfattningen.

Intilliggande talljud påverkar också varandra. Ett högfrekvent frikativt ljud, som i sig inte är hörbart vid en viss typ av hörselnedsättning, kan uppfattas genom att man hör dess påverkan på de intilliggande ljudens formanter, så kallade formantböjningar.

I vardagen påverkas förmågan att uppfatta talat språk till stor del av ljudmiljön. Särskilt störande för taluppfattbarheten är det buller som bildas när flera personer talar samtidigt. Detsamma gäller för annat buller som ligger nära språkljuden i frekvens, exempelvis ifrån diskmaskiner och andra apparater.

Publicerat tisdag 5 juni 2018 Granskat fredag 14 september 2018