Skapa en tillgänglig ljudmiljö

Antalet personer i rummet, typ av aktivitet och lokalernas akustiska förutsättningar påverkar ljudmiljön. Det går att förbättra ljudmiljön genom att låta eleverna göra aktiviteter i mindre grupper och i avskilda utrymmen. Ett sätt att stänga ute störande omgivningsljud är att hålla dörrar och fönster stängda mot korridorer och ut mot gatan. Ni kan även använda er av

• ljudabsorberande inredning som bord med ljuddämpande ytor, stolar med kryssfot eller medar, tjocka gardiner och ljudabsorbenter som sätts upp på väggen
• dämpande lister på bänklock och skåpluckor så att de inte smäller när man stänger dem
• tätande lister på alla fönster och dörrar
• släplister under dörrar
• dörrar, skjutdörrar och glaspartier med god ljudklass.

Organisera rummet

God ordning och en genomtänkt möblering kan förbättra elevens förutsättningar för lärande och delaktighet. I ditt klassrum kan du tänka på att

• samtala med eleven om hur hen vill organisera sin lärmiljö
• ha rena ytor och var sak på sin plats
• hålla ordning på golven så att eleven inte snubblar på saker
• ta bort föremål eller möbler som hänger ner eller sticker ut och är lätt att gå in i
• låta eleven ha sin plats där det är lättast att höra när läraren pratar och kamraterna kommenterar
• låta eleven ha två bänkar för att få plats med sina lärverktyg
• placera material så att eleven själv hittar och kan ta fram det hen behöver. I matematik kan det handla om att placera laborativt material, taktila mätverktyg, ritmuff och sorteringsfack på en hylla nära elevens arbetsplats. I textilslöjden kan det betyda att en låda med nödvändiga sybehör finns vid elevens plats
• märka upp hyllor och material med punktskrift.

Hitta lösningar i den fysiska lärmiljön så att eleven lätt kan interagera med sina klasskamrater. Var uppmärksam så att möbler och elevens lärverktyg inte kommer i vägen för samspelet med kamraterna. Tänk även på var resurspersonen bör sitta för att möjliggöra samspelet.

Lyssna på elevens önskemål och undvik onödiga förändringar i den fysiska miljön. Gör eleven delaktig när ni behöver förändra något så att det blir tydligt vad ni flyttar eller ändrar. Tänk på att inte möblera om för ofta.

Eleven behöver ibland stöd långt upp i åldrarna för att hitta och klara sig självständigt i hela skolmiljön. Det kan handla om uppmärkning och strategier för att hänga upp kläderna i omklädningsrummet inför idrotten och hitta tillbaka till dem.

Bilden visar lådor i slöjden som är uppmärkta med punktskrift.

Tillgänglig utemiljö

Utformningen av skolgården påverkar elevens möjlighet att ta sig fram och orientera sig självständigt. Det går att göra utemiljön tillgänglig genom att till exempel skapa ledstråk, orienteringspunkter och ledfyrar.

Ledstråk

Ett ledstråk är något som går att följa och som fungerar som vägvisare i den fysiska miljön. Det kan utgöras av kantstenar, murar, en husvägg eller ett taktilt ledstråk som är gjort specifikt för personer med blindhet. Man kan även skapa ledstråk med hjälp av buskage, planteringar och gångar med plattor.

Orienteringspunkt

En orienteringspunkt är något som går att identifiera genom till exempel ett ljud eller en speciell form. Det kan vara en entré, en pelare, hörnet på ett hus eller en brevlåda. Lukten från en restaurang eller ljudet av en fläkt kan också fungera som orienteringspunkt. Orienteringspunkten är en plats att utgå ifrån så att eleven vet var hen är i förhållande till andra platser.

Ledfyr

En ledfyr ger akustisk vägledning. Det kan till exempel vara ett vindspel eller andra ljudkällor i miljön. Ledfyrar kan vara en bra lösning på vintern när nivåskillnader och ytbeläggningar kan försvinna på grund av snö och is.

Orientering och förflyttning

Elever med blindhet behöver utveckla färdigheter för att orientera och förflytta sig säkert i olika miljöer. Det finns internationellt utarbetade principer för orientering och förflyttning. Det är regionerna som ansvarar för att ge stöd, träning och utbildning till personer med blindhet på det här området, via syncentraler eller synenheter. Den skolpersonal som möter eleverna behöver också kunskap för att kunna stödja eleven, både med teknik och motivation. Regionen och skolan behöver ha ett nära samarbete.

Orientering

Begreppet orientering handlar om att veta var man är. För att orientera sig använder elever med blindhet sensoriska intryck från hörsel, känsel, lukt och eventuella synrester. Med hjälp av hörseln går det att avgöra var det finns väggar, dörröppningar, trappor och nivåskillnader. Det beror på att ljud studsar mot olika föremål. Vissa personer skapar egna ljud genom att knäppa med fingrarna, klicka med tungan eller klappa med händerna. Andra navigerar utifrån de bakgrundsljud som finns i omgivningen. Att navigera utifrån eko kallas för ekolokalisering.

För att kunna förflytta sig självständigt från en plats till en annan behöver eleven lära sig vägen mellan de två platserna som en rutt. En inlärd rutt består av ledstråk och orienteringspunkter där varje ledstråk avslutas av en orienteringspunkt som sedan följs av ett nytt ledstråk ända fram till målet. Syncentralen har som en av sina uppgifter att lära personer med blindhet olika rutter som de behöver i sin vardag och i skolan. Ibland kan dock även skolan behöva skapa och lära ut rutter.

Kunskap om skolans utformning

Eleven behöver få information om skolans utformning. Det ger ledning att veta att det går en grusgång till idrottshallen, att matsalen är placerad mittemot huvudentrén och att det finns en förhöjd scen i matsalen. Med sådan information och inlärda rutter, kan eleven lättare avgöra var hen befinner sig och hur hen ska röra sig för att komma till en önskad plats. Beroende på elevens individuella förutsättningar kan det ändå vara svårt att orientera sig i kända miljöer.

När ni går igenom skolans planlösning med eleven kan ni samtala om:

• nivåskillnader i miljön
• förändringar i underlag som till exempel asfalt, grus och gräs
• ledfyrar eller andra konstanta ljud i miljön
• taktila ledstråk
• riktningar: eleven behöver lära sig att om hen till exempel står med ryggen mot huvudentrén så finns vissa lokaler till höger och andra till vänster.

Förflyttning med vit käpp

Begreppet förflyttning handlar om att på ett säkert sätt röra sig längs en sträcka eller i en miljö. Vid självständig förflyttning är den vita käppen ett ovärderligt verktyg. Men i en känd miljö som till exempel klassrummet, lär eleven sig var allt finns och kan ta sig fram utan käpp. Käppen fungerar som en förlängd arm och ger information om ojämnheter, underlag och kanter. Den ger också skydd för den egna kroppen. Med hjälp av käppen kan personen med blindhet till exempel undvika att gå in i föremål eller att snubbla i en grop. Den vita käppen är också en signal till omgivningen att personen som använder den inte ser. En käpp är ett personligt hjälpmedel som regionerna förskriver och ansvarar för.

Det finns ingen rekommendation om vid vilken ålder man bör introducera käpp. En del elever väljer att använda käpp när de rör sig i lärmiljön. Andra vill inte ha käpp eftersom de upplever den som utpekande. I många situationer kan eleven förflytta sig utan käpp men risken ökar för att gå in i andra personer och föremål. Här måste skolan vara lyhörd för elevens upplevelse av att använda käpp och vilket stöd som hen vill ha.

Ledsagning

Målet måste alltid vara att eleven med blindhet ska kunna röra sig självständigt i skolmiljön men vid vissa förflyttningar kan eleven behöva ledsagning. En anledning till ledsagning i en känd miljö kan vara att spara energi och tid då egna förflyttningar kräver koncentration. Ledsagning är även lämpligt i nya och okända miljöer.

Ledsagning betyder att en seende person ger stöd vid förflyttning. Det finns olika sätt att ledsaga någon. Yngre barn håller oftast den vuxna i handen. När klasskamraterna inte längre håller vuxna i handen är det dags att övergå till konventionell ledsagning. Då håller eleven i ledsagarens ena arm strax ovanför armbågen. Eleven går då automatiskt ett halvt steg efter ledsagaren. Ledsagaren ska uppmärksamma hinder som till exempel trappor, trösklar eller folksamlingar. Om det blir trångt kan ledsagaren dra armen bakåt. Då hamnar eleven bakom ledsagaren och kan smidigt gå förbi människor eller föremål som står i vägen.

Under promenader eller löpning på idrotten kan även äldre elever hålla ledsagaren i handen. Ett annat alternativ är att använda en ögla, ett nyckelband eller ett resårband som ledsagaren och eleven håller mellan sig. Då blir rörelserna friare och det är lättare att pendla naturligt med armarna. Personer med blindhet som springer motionslopp eller deltar i Paralympics springer på detta sätt.

Ledsagning bygger på samarbete. Hur någon med blindhet vill bli ledsagad kan variera från person till person. Därför behöver man fråga eleven vad som fungerar för henne eller honom. Kom överens med eleven hur mycket verbal information hen vill ha, hur eleven vill gå i trappor – handen på ledsagaren eller ledstången – och så vidare.

Referensdokument

I referensdokumentet hittar du samma text som ligger på webbsidan Fysisk lärmiljö, F–6 men med referenser.

• Fysisk lärmiljö, F–6 (PDF-dokument, 247 kB).