När dessa svårigheter inte går att härleda till andra möjliga förklaringar, exempelvis läs- och skrivproblematik eller uppmärksamhetsproblematik, kan det finnas en misstanke om dyskalkyli. Det är betydligt fler elever som utvecklar matematiksvårigheter av andra orsaker än specifika räknesvårigheter.

Definition

I nuläget finns det två internationella diagnostiska system, ICD-10 som ges ut av Världshälsoorganisationen, WHO, och DSM-5, utgivet av den amerikanska psykiatriska föreningen. I Sverige tillämpas i första hand ICD-10. 

I den svenska versionen av ICD-10 definieras specifika räknesvårigheter så här: 

” … en specifik försämring av matematiska färdigheter som inte kan skyllas på psykisk utvecklingsstörning eller bristfällig skolgång. Räknesvårigheterna innefattar bristande förmåga att behärska basala räknefärdigheter såsom addition, subtraktion, multiplikation och division snarare än de mer abstrakta matematiska färdigheter som krävs i algebra, trigonometri, geometri och komplexa beräkningar.”

Definitionen utesluter bristfällig undervisning eller skolgång som förklaring. Grundläggande svårigheter är att inte behärska de fyra räknesätten trots riktade insatser. 

Kännetecken på specifika räknesvårigheter

Kännetecken på specifika räknesvårigheter är en kombination av: 

• betydande svårigheter med de fyra räknesätten trots träning och stödinsatser
• tidig debut av svårigheterna 
• svag antalsuppfattning 
• svårigheter med vardagsmatematiken, till exempel klockan, tid, kartor och pengar.

De två första punkterna förekommer alltid vid specifika räknesvårigheter. Det tar lång tid att exempelvis addera och subtrahera och elever med specifika svårigheter använder sig ofta av mödosamma strategier såsom att räkna på fingrarna för att lösa problem. 

Räknesvårigheterna har i regel följt eleven under hela skoltiden. En del elever lyckas med hjälp av goda strategier dölja sina svårigheter långt upp i skolåren. Men det finns ofta en historik av räknesvårigheter redan från årskurs ett eller två. Svårigheterna kan även påverka andra skolämnen såsom kemi och fysik, där eleven gör formler och beräkningar, eller hemkunskap och slöjd, där eleven hanterar måttenheter, behöver sinne för proportioner och förmåga att följa mallar. 

Specifika räknesvårigheter behöver inte innebära problem med all typ av matematik. Det förekommer att elever med sådana svårigheter behärskar vissa delar av skolans matematik, exempelvis geometri, problemlösning eller algebra. Svårigheterna gäller i första hand den grundläggande matematiken och de fyra räknesätten.

Räkning är en färdighet som behöver mycket övning för att befästas. En elev som inte fått tillräckligt mycket övning och har en outvecklad taluppfattning kan därför ha räknesvårigheter utan att ha dyskalkyli.

Utredning av specifika räknesvårigheter

Tillvägagångssättet när det gäller att få en utredning gällande specifika räknesvårigheter ser olika ut nationellt. I vissa regioner finns det möjlighet att göra en utredning hos logoped. Logopedkliniken på Danderyds sjukhus har lång erfarenhet av utredningar. I Östergötland och Skåne görs också utredningar via regionerna. Den nedre gränsen för en för en sådan utredning är årskurs fyra. Anledningen är att man först behöver säkerställa att eleven har undervisats i grundläggande taluppfattning. 

Läraren bär på viktig kunskap som ska förmedlas i ett underlag inför en utredning. Det underlag som rekommenderas är det som finns i Fokusrapport Dyskalkyli (Stockholms läns landsting, 2015).

Trots att gränsen för ett göra en utredning går vid årskurs fyra så är det viktigt att uppmärksamma svårigheter som kan tyda på specifika räknesvårigheter så tidigt som möjligt för att kunna sätta in insatser och anpassa undervisningen till elevens behov. Elever som uppvisar svårigheter med den grundläggande räkneförmågan ska så tidigt som möjligt få adekvat stöd. Tidiga insatser kan öka förutsättningarna för elevens fortsatta matematikutveckling.

Gå vidare till Kartläggning