Fritidshemspedagogik säkerställer utrymme för barns individuella skillnader

Du har varit verksam inom fritidshemmet i över 40 år. Hur ser du på fritidshemmets utveckling under den tiden?

Kopplingen till skolan var inte lika stark som i dag och tidsutrymmet för att planera för fritidshemsaktiviteter var rymligare. Barngrupperna var mindre och det fanns mer tid till att möta enskilda barn i en många delar friare verksamhet. Det fanns en mångfald av olika lösningar för fritidshemmens organisation. Det kunde vara samarbete med skola och förskola men i vissa fall även med exempelvis äldreomsorg och dagbarnvårdare. Det ekonomiska läget i kommunerna var bättre och därmed möjligheterna att inkludera alla barn i den ordinarie fritidshemsverksamheten.

Idag är undervisning och målstyrning centrala begrepp i verksamheten och ytterst styrs fritidshemmet av Skollagen. Fritidshemmens aktiviteter tenderar nu att ansluta till individuella ämnesresultat i skolan. En gir från omsorg och socialt orienterat arbete, till en mer traditionellt kunskapsinriktad verksamhet.

Denna kursändring leder lätt till att barn på fritidshemmet möts och bedöms i relation till de normer och förväntade kunskaper som krävs i den obligatoriska skolan. Det blir alltså svårare att passa in och uppfylla de krav och regler som ställs i skolan. Detta tillsammans med minskade resurser har lett till att den särskilda och segregerade fritidshemsverksamheten ökat. Jag hoppas att fritidshemmen nu och i framtiden kan försvara och bevara mycket av fritidshemspedagogiken, vilket kan säkerställa ett utrymme för barns individuella skillnader. Det är viktigt att fritidshemmets aktiviteter fortsättningsvis kännetecknas av inslag som tolerans och flexibilitet.

Vad är en inkluderande miljö i fritidshemmets sammanhang?

En inkluderande miljö är när barns olikheter accepteras och alla barn får ett positivt bemötande och att det får utrymme och erkännande för sina individuella intressen och aktiviteter utan att bedömas.

Du skriver att alla fritidshem i undersökningen arbetar mer eller mindre med en inkluderande inriktning. Vad krävs för att inkludering ska få fäste som norm i fritidshemmets verksamhet som du ser det?

Det går inte att driva en inkluderad verksamhet bara för att upprätthålla en princip. Det måste finnas förutsättningar för att klara uppdraget. Det viktigaste är att personalen har samma mål och värdegrund. Viljan att bygga en inkluderande miljö är grunden men det är klart att det måste följas av tillräckliga resurser. Jag har förståelse för om personalen vid vissa fritidshem bedömer att verksamheten är så ansträngd, att man väljer att i en särskild verksamhet skydda barn i behov av särskilt stöd. I min avhandling kallade jag det för nödvärnssegregering. En åtgärd som då var relativt ovanlig i förhållande till dagens situation.

Vilka lärdomar visar din undersökning?

Lärarna i fritidshem har fortfarande ambitionen att inkludera alla barn även om möjligheterna minskat på grund av utökat uppdrag, större barngrupper och hög arbetsbelastning. Det är ett mångfacetterat uppdrag där mycket är koncentrerat till skolans verksamhet. I grund- och vidareutbildning är det därför viktigt att bygga kompetens för att möta barn som behöver särskilt stöd. Det är dags att omvärdera och uppgradera fritidshemsverksamheten. Den är oerhört viktig och kan påverka barns framtida värderingar och handlingar. I en inkluderad verksamhet möts barn med olika bakgrund, förutsättning och uppväxtvillkor. Om vi kan öka förståelsen för varandras olikheter kan klimatet i vårt samhälle bli lite bättre.

På vilket sätt kan den här skriften stödja fritidshemmen i sitt fortsatta arbete för inkludering?

Jag hoppas texten kan väcka en diskussion om inställning, förutsättningar och arbetssätt, för en inkluderad verksamhet. Kanske kan den också ge inspiration att finna lösningar, för att stärka detta uppdrag. Jag tror mycket på fritidshemslärarnas kompetens att möta barns olikheter.