Det finns två modeller, The Simple View of Reading och The Simple View of Writing, som kan användas som stöd vid analysen av en elevs läs- och skrivutveckling. Dessa modeller hjälper till att identifiera vilka faktorer inom läsning och skrivning som fungerar bra och vilka områden som kan behöva utvecklas.
The Simple View of Reading är en modell för läsning som förklarar läsförståelse som en produkt av två faktorer; avkodning och språkförståelse. Formeln visar att läsförståelse bara kan uppnås om man både har avkodningsförmåga och språkförståelse. Om den ena förmågan saknas uteblir läsförståelsen. Avkodning är den tekniska delen av läsning, det vill säga förmågan att koppla samman språkljud med bokstav och bokstavskombinationer, fonem-grafem. Om man brister i avkodningsförmågan som vid dyslexi kommer läsförståelsen bli lidande även om man har en god språkförståelse med; gott ordförråd, god grammatisk förståelse, god förmåga att resonera och göra inferenser.
Om man brister i språkförståelsen kommer läsförståelsen bli lidande även om man läser med flyt och har en automatiserad ordavkodning.
Modellen The Simple View of Reading kan åskådliggöras med hjälp av en enkel formel:
Läsförståelse = Avkodning x Språkförståelse
Stödinsatserna vid lässvårigheter ser olika ut beroende på vilka faktorer som ligger till grund för problemen. En elev kan ha språkliga svårigheter men god avkodningsförmåga, medan en annan elev kan ha blandade lässvårigheter som innebär svårigheter med både avkodning och språkförståelse.
Elever med dyslexi har svårigheter att automatisera ordavkodningen, vilket är en förutsättning för ett gott läsflyt. De fonologiska svårigheterna innebär att eleven får svårt att läsa och skriva eftersom både läsning och skrivning bygger på kopplingen mellan språkljud och bokstavstecken.
Exempel på stöd vid avkodningssvårigheter:
Exempel på stöd för språkförståelse:
Modellen The Simple View of Writing bygger på samma princip som modellen för läsning. Den beskriver hur både transkriptionsförmåga och textgenerering är nödvändiga för att kunna producera en text. Transkriptionsförmåga omfattar stavning och att forma bokstäver för hand eller med tangentbord och är den tekniska delen av skrivning. Textgenerering handlar om att: formulera en idé för hela texten, välja lämpliga ord och begrepp, strukturera texten i förhållande till genre.
Modellen för skrivning förklarar textproduktion som en produkt av de två faktorerna transkriptionsförmåga och textgenerering, vilket kan åskådliggöras i en enkel formel:
Textproduktion = Transkriptionsförmåga x Textgenerering
I den utvidgade modellen The Not so Simple View of Writing beskrivs hur transkriptionsförmåga och textgenerering samspelar med arbetsminnet och de exekutiva funktionerna för att kunna producera en text. Att producera en text blir därför på många sätt en större utmaning än att läsa en text. Förutom transkriptionsförmåga och textgenerering behöver skribenten tillgång till olika exekutiva förmågor såsom uppmärksamhetskontroll, målstyrning, planering, granskning, revidering och självreglering.
Arbetsminnet är begränsat, men har en central funktion eftersom det används i skrivprocessens alla delar. För en elev med dyslexi, som måste använda stor del av arbetsminnet till att stava orden rätt, blir följden att de övriga delarna i skrivandet får mindre tid och utrymme.
För att minska konsekvenserna av en elevs skrivsvårigheter kan skolan erbjuda olika slags stöd och hjälpmedel.
Digitala verktyg och en person som för anteckningar åt eleven kan underlätta skrivandet. Det kan handla om talande tangentbord, rättstavningsprogram, diktering, talsyntes och ordprediktion. Anteckningshjälp kan också vara till nytta för att snabbt få ned tankar och idéer.
Exempel på stöd som kan underlätta själva processen med att skapa text:
Stöd som främjar de exekutiva förmågorna kan hjälpa elever med skrivsvårigheter att planera och organisera sin skrivprocess. Det kan till exempel handla om:
Publicerat 2023-10-17