Helena Chmaj har arbetat som lärare på Vänerskolan i snart tio år och undervisar idag en klass på sju elever där alla har olika språkliga resurser och förutsättningar. Att hon undervisar en liten klass tycker hon är en fördel, för då blir alla elever sedda.
På Vänerskolan får elever som är döva eller har hörselnedsättning tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö. Här arbetar personal som är döva, har hörselnedsättning eller är hörande. Vissa har svenskt teckenspråk som första språk, andra har lärt sig svenskt teckenspråk senare i livet medan andra lärde sig svenskt teckenspråk först när de började arbeta på Vänerskolan.
Helena hade läst svenskt teckenspråk som C-språk på gymnasiet, så hon kunde redan lite teckenspråk när hon började på Vänerskolan. Samtidigt räckte inte hennes teckenspråkskunskaper för att hon direkt skulle kunna undervisa på teckenspråk. I början fick hon därför teckenspråksutbildning ett par timmar i veckan och arbetade nära en teckenspråkig resurspersonal som fungerade som hennes språkstöd under lektionerna.
– Mitt språkstöd var verkligen en viktig resurs till mig, berättar Helena. Hen kunde se om elever inte förstått det jag sa och kunde förklara på ett annat sätt till eleverna.
Helena lärde sig också mycket teckenspråk bara genom att vistas på Vänerskolan, som har en teckenspråkig miljö. Framförallt lärde hon sig mycket från kollegor som är döva och genom att kommunicera med eleverna. Idag är Helena utbildad speciallärare med inriktning döv och hörsel och undervisar i lågstadiet.
Även om svenskt teckenspråk används som primärt språk i undervisningen möter Vänerskolan elever med varierande språkbakgrund. Några elever börjar på skolan med ett åldersadekvat tal eller svenskt teckenspråk. Andra har bristande tal eller svenskt teckenspråk. Några andra har inget språk alls eller kan enbart sitt hemspråk.
Ett av Vänerskolans viktigaste uppdrag är därför att ge dem ett språk och en miljö där de kan utvecklas i. Vänerskolan organiserar därför klasserna efter elevers behov. Några lärare har en resursperson som fungerar som ett språkstöd. Ibland används också teckenspråkstolkar i undervisningen.
– Det är viktigt att våra elever utvecklar ett språk tidigt, menar Helena. I undervisningen jobbar vi därför mycket med att förklara olika svenska ord och begrepp på svenskt teckenspråk, så att våra elever kan utveckla både teckenspråk och svenska. Jag ser att nya elever som inte hade ett åldersadekvat språk utvecklas väldigt mycket efter att de har börjat här. Här har de kompisar som de kan leka med och som de kan berätta olika saker för. Förut kunde de bara kommunicera med några få tecken, nu kan de kommunicera fullt ut. Det är verkligen en härlig känsla att se när alla nya barn utvecklas och får ett språk här.
Många elever som börjar på Vänerskolan har aldrig träffat någon vuxen som är döv innan. Samtidigt är det en utmaning för Vänerskolan att rekrytera personal som har svenskt teckenspråk som förstaspråk eller behärskar svenskt teckenspråk. Därför erbjuder skolan fortbildning i svenskt teckenspråk för personal i behov av detta.
– Det är viktigt att det finns personal, både döva och hörande, som elever kan kommunicera med, tycker Helena. Alla elever behöver kunna kommunicera med vuxna som kan förklara olika saker som de undrar över. Personal som är döva är särskilt viktiga inte bara för eleverna men också för oss som inte har svenskt teckenspråk som förstaspråk. Jag lär mig verkligen massor från mina kollegor som är döva, speciellt vad gäller olika uttryck på svenskt teckenspråk och dövkultur. Det finns mycket som jag inte kände till innan.
Helena har tidigare arbetat som lärare på en grundskola i Växjö. Att arbeta i en liten klass med 7 barn är annorlunda jämfört med att undervisa 25 barn i en klass.
– Det gör att jag ser alla barn hela tiden, de blir mer sedda, menar Helena. Jag märker när någon inte hänger med eller har en dålig dag jämfört med om det var fler barn i klassen. Det är en absolut fördel.
På Vänerskolan är det inget märkvärdigt att vara annorlunda, eftersom alla elever är annorlunda. Det gör att miljön är lite speciell, där alla blir accepterade och tar hand om varandra.
– Här tycker jag att våra barn tar hand om nya elever och får dem att känna sig välkomna, avslutar Helena. Det är en riktigt mysig och välkomnande stämning här som gör att jag alltid älskar att komma till jobbet. Alla är alltid glada, hälsar på varandra och ser till att alla mår bra och utvecklas. Det låter kanske klyschigt, men jag tror att det påverkar våra elever positivt.
Publicerat 2023-11-09