Uppvuxen med en ett år äldre döv syster och med teckenspråksveckor på Vänerskolan känner Jessica Spandén sig hemma i den teckenspråkiga miljön på Vänerskolan. Idag arbetar hon som lärare på Vänerskolan.
På Vänerskolan får elever som är döva eller har hörselnedsättning tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö. Här arbetar personal som är döva, har hörselnedsättning eller är hörande. Vissa har svenskt teckenspråk som första språk, andra har lärt sig svenskt teckenspråk senare i livet medan andra lärde sig svenskt teckenspråk först när de började arbeta på Vänerskolan. Eller så kan de, som Jessica Spandén, ha vuxit upp med syskon som är döva och med teckenspråksveckor för syskon och barn till döva på Vänerskolan. Idag arbetar Jessica som lärare på Vänerskolan och undervisar i ämnet hem- och konsumentkunskap.
Under sin barndom har Jessica sett en hel del om hur hennes ett år äldre syster som är döv upplevde olika situationer. Till exempel får personer som är döva ta onödigt mycket ansvar för sin egen delaktighet istället för att omgivningen anpassar sig så att alla inkluderas.
– Jag minns att hemma vid middagsbordet talade vi alltid även om alla kunde teckenspråk, berättar Jessica. Min syster frågade mig alltid vad andra sa, så jag gav henne en sammanfattning på teckenspråk. Idag skulle jag kräva att alla tecknar istället, så att min syster alltid skulle kunna vara delaktig. Men när jag var yngre lades ansvaret för delaktighet över hos henne. Det tycker jag är inte rätt. Därför känner jag så starkt för att alla ska veta vad som sägs i rummet.
Jessica har också sett hur mycket Vänerskolan betytt för både hennes syster och alla elever hon haft genom åren. Vänerskolan är mer än bara en skola för många elever. Här får de inte bara lära sig skolämnen men också kunskaper om andra vardagliga saker som de inte lär sig hemma. Saker som barn som är hörande normalt lär sig från sina anhöriga och i olika situationer i vardagen. Till exempel kommer elever till skolan på måndagar med massor av frågor om det som hänt under helgen.
– Det händer ofta saker under helgen som de inte förstått och inte heller kunnat fråga sina föräldrar om, förklarar Jessica. Inte alla våra elever har möjlighet att kunna kommunicera hemma, till exempel om deras familj inte kan teckenspråk så bra eller har ett annat modersmål. Här ser jag hur elever lyser upp när de möter vuxna som de kan kommunicera med och som kan förklara olika saker för dem. Deras värld blir större här.
Elever som är döva får således inte ett språk automatiskt om de inte vistas i teckenspråkiga miljöer. Om miljön inte är teckenspråkig får barn som är döva inte möjlighet att lyssna på vanliga samtal där folk pratar om olika vardagliga ting och till exempel se hur folk löser olika konflikter. Hörande barn däremot lär sig automatiskt olika saker från hemmet och i andra situationer i vardagen eftersom talad svenska används överallt. Till exempel kan de omedvetet tjuvlyssna på vad folk säger vid busshållplatsen. Föräldrar som lagar mat kan också samtidigt prata om olika personliga saker som deras hörande barn hör, men som barn som är döva missar.
– Därför har Vänerskolan en viktig roll i att ge eleverna ett språk och olika kunskaper som annars tas för givna i samhället där alla kan höra, förklarar Jessica.
På Vänerskolan uppmuntras därför personal som är hörande att ändå kommunicera på svenskt teckenspråk med andra kollegor under rasterna, på skolgården och i skolkorridorerna så att elever får se dialoger vuxna emellan.
– Våra elever behöver kunna se olika samtal på teckenspråk som handlar om vardagliga ting, inte bara ett skolspråk som de får under lektionerna, fortsätter Jessica.
Vänerskolan tar också ofta emot elever med hörselnedsättning som tidigare gått i en annan skolform och inte kan något teckenspråk när de kommer till Vänerskolan. Dessa elever kallas insneddare. Jessica tycker att det är en pedagogisk utmaning att undervisa dessa elever tillsammans med elever som behärskar svenskt teckenspråk flytande.
– Det bästa är om en elev kan få undervisning på sitt första språk, menar Jessica. Det är knepigt ibland. Jag är till exempel alltid ensam lärare i mina lektioner. Därför har jag först en genomgång på teckenspråk och sedan går jag igenom samma sak på talad svenska till elever som behöver instruktioner på tal. Sen kan alla sätta igång. Det är inte idealiskt, men på så sätt får eleverna instruktioner på det språk som de bäst förstår.
Så även om Vänerskolan har en teckenspråkig miljö är det inte alltid lätt alla gånger när det finns nybörjare som inte kan språket ännu.
– Vi har ett viktigt ansvar att främja och upprätthålla en levande teckenspråkig miljö, för det får våra elever inte någon annanstans, menar Jessica. Vänerskolan existerar också primärt för att vi erbjuder en teckenspråkig miljö. Samtidigt har vi elever som helt enkelt inte kan hänga med när det är på teckenspråk. Det är viktigt att ingen lämnas utanför och att alla elever får vara delaktiga. Så när det behövs ser vi alltid till att tolka till tal eller teckenspråk.
Jessica blir ständigt inspirerad av sina elever. Efter en idé från en elev bestämde sig Jessica för att etablera ett elevcafé som del av kursplanen i ämnet hem- och konsumentkunskap. I ämnet ska elever bland annat lära sig hushållsekonomi och entreprenörskap. Det utvecklades till att bli ett ämnesöverskridande samarbete mellan hem- och konsumentkunskap, träslöjd, syslöjd och bild så att elever kan snickra möbler, sy gardiner och måla tavlor för att inreda elevcaféet. Målet med elevcaféet är att elever själva ska driva caféet och ordna med inköp, bakning och försäljning samt städning.
– Elever bakar olika grejer under mina lektioner som de säljer i elevcaféet, berättar Jessica. De planerar inköpen och får bland annat lära sig räkna ut hur mycket ingredienser som kommer gå åt samt hur mycket de behöver ta betalt per styck.
Jessica älskar att arbeta på Vänerskolan och att se elever utvecklas. Hon tycker att det finns en speciell Vänerskolan-anda som det inte går att sätta ord på. På Vänerskolan är alla positiva och glada och hälsar alltid på varandra. Alla vuxna möter barn där de är och man ser teckenspråk överallt. Här är alla välkommen och alla tar hand om varandra.
– Jag upplever fantastiska saker varje dag, avslutar Jessica. Det är alltid speciellt att se när elever har lyckats förstå något och utvecklar ett språk. Jag kan verkligen inte tänka mig en bättre arbetsplats. Här ser vi till våra elevers bästa och försöker ge dem de allra bästa förutsättningarna.
Publicerat 2023-11-09