Hege Nordback och Filip kollar på bilder

Skolan där bilden blev ett andra språk

När Filip kommer in i arbetsrummet där han ska måla tillsammans med specialpedagogen Hege Nordback, tar det först lite tid för honom att fokusera på vad som ska hända. Men när Hege tar fram en bildkarta med illustrationer som förstärker det hon säger, så märkts det tydligt att Filip tar till sig informationen. Hon pekar på symbolen med en pensel och de börjar tillsammans ställa fram material på bordet. Filip hämtar också de rätta flaskorna och snart är deras skapande igång.

Ögonblicksbilden är resultatet av att man på Kvibergsnässkolan börjat använda ett egenutvecklat bildverktyg för att förstärka kommunikationen med barnen med autism som går på skolan.

Genombrott med tårtkalas

När Filip flyttade till Göteborg och började i sin klass, så gick det inte att få den här kontakten med honom. Han var orolig och frustrerad över att det var svårt att bli förstådd. Men personalen gav inte upp, utan fortsatte att använda sin pekprat-metod. Och genombrottet kom en dag när det var kalas och Filip pekade på en tårta i bildkartan. En lärare skyndade sig att hämta tårta till Filip som blev mycket lycklig och fortsatte att peka på chips!

– Det var som att vända på en hand när Filip förstod hur han kunde uttrycka sig och kommunicera. Att slippa mycket av oron över att ingen förstår har gjort honom lugnare och gladare, säger förskolläraren Carina Rådenmark.

Men allt började när logopeden och filosofie doktorn i språkkunskap, Gunilla Thunberg, upptäckte vilken brist det var på enkla och användarvänliga bildhjälpmedel för kommunikation.

– Jag var med och startade en utbildning för föräldrar som har barn med kommunikationssvårigheter. Föräldrarna jobbade med en uppsättning bildkartor att använda i sin egen kommunikation med sina barn. Denna metod som kallas pekprat började väcka intresse bland pedagoger, berättar Gunilla.

Tricket är att få in bilderna i vardagen

Kommunikation med bilder och symboler är ingen nyhet. Det nya med pekprat är att de vuxna blir modeller för barnen. Enligt Gunilla har många under årens lopp undrat varför det är så svårt att få barn med kommunikationssvårigheter att använda bilder spontant:

– För mig är svaret tydligt, det är för att de inte ser någon annan använda dem spontant i kommunikation.

Några skolor i Göteborg sökte och fick SIS-medel för att gå vidare med en modell för att utveckla kunskapen om kommunikation och kommunikationsstöd. I projektet som kallats Kompis har fokus varit att lära sig mer om kommunikation och om barns rätt till den. En del i projektet handlade om att ta fram mallarna till bildkartorna.

– Det var ett svårt och intressant arbete. Efter gallring och värdering av ord hade vi tillslut 200 ord som vi sorterade i grupper och gjorde bildkartor av, berättar Carina.

Filip tar initiativ till dialog

Personalgrupperna fick sedan gå studiecirklar för att bekanta sig med kartorna. Det har också tagits fram mindre bildkartor som sitter i ett snöre som kan fästas i en hälla på byxorna, och som ska göra användningen enkel till exempel ute på gården, mitt i leken.

Det finns en önskan hos Gunilla och de andra inblandade i Kompisprojektet att fortsätta utveckla materialet, och helst anpassa bilderna för smarta telefoner. Det skulle ytterligare förenkla användningen och ge många nya möjligheter.

Publicerat tisdag 21 maj 2013 Granskat fredag 20 maj 2016