Två elever och en pedagog jobbar vid datorer.

Kamratbedömning utvecklar

I en tredjeklass på Hagaskolan i Umeå arbetar eleverna med kamratbedömning i svenskan.

– Först sitter vi och skriver, sen läser vi varandras sagor. Vi ska ge beröm på två saker, sedan får man önska något som man tror kan göra sagan bättre, berättar Melvin.

Melvin och Ella sitter bredvid varandra i klassrummet. När de skriver jobbar de med var sin berättelse. Efter en stund är det dags att spara, för snart ska de byta dator med en kamrat. Deras lärare, Karin Bergvall berättar vilka som ska läsa och bedöma varandras texter idag.

Kamratbedömning ska ingå i skolarbetet enligt läroplanen. Karin berättar om bakgrunden till att de började med just den här metoden:

– Vi som arbetar med de yngre eleverna på skolan har varit på föreläsningar om modellen "Att skriva sig till läsning". Det var början. Då hade vi skrivarpar som jobbade med en gemensam text. Eleverna kom med förslag på vad den skulle handla om och lärde sig att ställa frågor i samband med sitt skrivande. I trean tänkte jag på hur vi skulle kunna arbeta för att utveckla deras texter.

"Two stars and a wish"

Karin hade läst Christian Lundahls bok "Bedömning för lärande" och blev påmind om något hon läst tidigare. Det handlade om metoden "two stars and a wish" som går ut på att eleverna ger varandra muntlig, konstruktiv kritik i en gemensam lärandeprocess.

– Jag frågade barnen om vad man kan "tycka" om en text? De fick ge förslag på vad man kan ge "stjärna" för. De kom på att samma lista fungerar för att ge förslag på förbättringar. Ett trollspö fick bli symbolen för det. Listan gör att det blir ganska lätt att både ge och få förslag på förbättringar.

Modeller för bra texter

Ella och Melvin tycker att det är roligt att läsa varandras sagor. Men ibland är det svårt att komma på en berättelse.

– Det som gör en saga bra är om den är lite spännande och att man inte är beredd på att något ska hända, säger Ella.

– Ja, man kan få idéer till en annan saga, säger Melvin.

Han ger exempel på vad som kan ge en stjärna:

– Om man tycker att den är spännande. Önskningar kan vara att man till exempel hjälper till att stava rätt.

Barnen byter platser och läser tyst en stund innan de kommenterar. Jonathan och Ava som nu sitter tillsammans ger varandra beröm och förslag på förbättringar.

– Jag kollade på en grej, säger Jonathan till Ava. Inte för att det var dåligt, men du skulle kunna ha ett utropstecken där. För annars kan man tro att de säger det tyst, aaahh.

– Jag gav en stjärna för bra namn, berättar Ava, som läst Jonathans berättelse "Monsunen och de magiska monstren". Den handlar om ett barn som inte får träffa sina syskon. Hon gillar att det händer "läskigheter" och lite drama.

– En positiv sak med kamratbedömningen är att de utvecklar sin skrivförmåga och får modeller för vad som gör en text bra, avslutar Karin.

Publicerat måndag 14 oktober 2013 Granskat fredag 20 maj 2016