Eva-Leena Skarin sitter vid ett bord och målar

Bildskapande hjälper elever med autism

När konstnären Eva-Leena Skarin fick chansen att arbeta på en särskola började hon använda bilden som ett verktyg för att hjälpa elever med autism.

– Med bilder finns det inget som är rätt eller fel. För många av de här eleverna var det viktigt att upptäcka att de fick göra hur de ville och att det ändå blev ett resultat, säger hon.

Eva-Leena har en lång karriär bakom sig som konstnär och har även arbetat som bildpedagog. För att bredda sin kompetens utbildade hon sig också till behandlingsterapeut inom det psykosociala området. Hon fick göra sin praktik på Gerestaskolan i Härnösand där det finns en undervisningsgrupp för barn med autism.

– Jag kunde se att bildarbetet inte var så utvecklat på skolan, men att det fanns ett behov. Det var naturligt för mig att börja fundera kring hur jag kunde bidra med mitt kunnande. Och när jag diskuterade med rektorn och övrig personal kom idén fram att söka medel från SPSM för ett bildprojekt.

Lugn miljö och begränsat material

Hösten 2011 kunde Eva-Leena starta projektet. Alla 25 elever i gruppen var med och det gick ut på att hon en gång i veckan träffade dem en och en i liten bildverkstad.

Eleverna som var i olika åldrar, från 6 till 16 år, hade olika grader av autism och sätten att börja skapa bilder varierade kraftigt. För Eva-Leena handlade det i första hand om att bygga upp förtroenden. Det gjorde hon genom att skapa en lugn miljö, med ett begränsat utbud av färger och material och genom att försöka förstå vad barnen var intresserade av.

En pojke var så osäker att han helst av allt inte ville komma till bildrummet. Han hade stora krav på sig själv. I flera steg lyckades han ändå komma över sin rädsla. Först målade han enkla färgfält som påminde om bilder från en konstbok. Eftersom han visade ett intresse för bilar skrevs sedan en bild på en sportbil ut från internet, och den kalkerade han av.

– På så vis fick han in känslan av rörelse som man får av att teckna. I nästa steg ritade han av bilen på fri hand och målade den. Han var så lycklig när den var klar och ville visa alla, säger Eva-Leena.

Enkla saker som lockar till start

Ett nyckelord under projektets gång har varit lyhördhet för elevens dagsform.

– Ibland har det inte blivit något alls gjort när vi träffats, det går inte alltid att komma igång. Det är viktigt att alltid ha något i bakfickan, något som kan fånga intresset. Till exempel bara att doppa en pensel med färg ner i ett vattenglas och se hur det blir mönster och rörelser. Steg för steg byggs sedan skapandet på i riktningar som ingen kan förutse. Gips, foto och vikning av pappersflygplan är andra knep som fungerat som ingång till en kreativ stund.

Rektor ser stark utveckling

Projektet har blivit lyckosamt och det som varit kanske mest glädjande är vad bildskapandet betytt för elevernas självkänsla.

– Jag är mycket positiv till det som skett i projektet, det har varit jätteviktigt här på skolan. Vi ser hur eleverna fått ännu ett verktyg för att kommunicera och förmedla sig med omvärlden, säger Gerestaskolans rektor Eva Claesson.

– För oss är det stora målet att öka elevernas självständighet så att de ska kunna klara sina liv så mycket som möjligt på egen hand efter skolan. Projektet har visat att det tillför just sådana bitar. Elever som först bara vågar göra några streck på ett papper kan efter några månader flöda med färg över stora ytor och vågar sedan också ta för sig på ett nytt sätt i andra situationer. Utvecklingen hänger samman, säger Eva Claesson.

Våga vara flexibel och se vad som händer

Eva-Leena Skarin får frågan vad hon tycker att man ska tänka på om man planerar ett liknande bildprojekt.

– Jag tror man ska vara försiktig med att sätta upp mål. Utgå från att det kommer att krävas stor lyhördhet och flexibilitet och se vad som händer. I början är det bra att bara använda temperablock och papper och sedan utöka när eleverna vill gå vidare.

Publicerat måndag 25 mars 2013 Granskat fredag 20 maj 2016