Två apatiska barn behöver stöd, hur ska vi göra?

Det finns två barn på vår skola, som inte kommer till skolan och de är hemma i väntan på besked om familjerna får stanna i Sverige eller inte. De är apatiska. Socialtjänsten är inkopplad i familjernas situation, men vi har inte direkt kontakt med socialtjänsten. Barnen får hembesök av våra pedagoger en gång per vecka. Det är svårt, lärarna är väldigt frustrerade. Vi har gjort en ansökan om stöd till Centrala elevhälsan, men inte fått svar från dem ännu. Har ni något som kan vara till hjälp för oss, vi är ganska handfallna?

Svar:

Det är viktigt att barnen snabbt får kontakt med en psykolog. Vi föreslår att ni kontaktar Rädda Barnen. De har mycket kunskap kring asylsökande och utvisningshotade elever och deras psykologer har också kunskap om posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Ring Rädda barnens växel, så blir ni kopplade till deras resurscentrum.

Elevhälsan är en annan given aktör. Alla bör samverka och slå sina kloka huvuden ihop, elevhälsan, socialtjänsten, pedagogerna på skolan, rektor och specialpedagog.
Barnen skulle antagligen må bäst i skolan för att få stimulans från andra förhoppningsvis glada och livfulla barn och vuxna. Undervisningen ger nya möjligheter till sammanhang och tillhörighet – vi behöver alla höra till. Det är extra viktigt för dessa barn med trygghet; samma lärare, samma rum, samma klass, samma tid. Inledande och avslutande ritualer är trygghetsskapande. Det är också viktigt med en lugn inlärningstakt och många tillfällen till repetition.

Om nu inte barnen kommer till skolan så kanske läraren kan tänka på dessa ovanstående delar. Tänk också på att skynda långsamt. Skapa förtroende. Gör samma saker varje gång. Det viktigaste kanske inte är att barnen ska lära sig så mycket nu, utan att de ska känna förtroende och förhoppningsvis följa med till skolan en dag.

 

Publicerat onsdag 22 februari 2017