Hur utreds dyspraxi?

Hur utreds dyspraxi?

Svar:

Diagnosen dyspraxi innebär en försämring av möjligheten att utföra samordnade rörelser. När det gäller munnens motorik betyder det att man exempelvis har svårt att utföra de snabba och precisa rörelser som krävs för tal. Musklerna i sig är inte påverkade utan det handlar om brister i planering och programmering av rörelserna. Vid diagnosen Oral dyspraxi påverkas munmotoriken generellt, medan det vid Verbal dyspraxi specifikt är muskulaturen som är involverad i talproduktion som drabbats.

Svårigheterna visar sig bland annat som inkonsekventa uttalsfel. De uppträder ofta i kombination med en språklig nedsättning och kan bidra till en långsam läs- och skrivutveckling. Vid utredning och bedömning av oralmotorik kan flera yrkeskategorier vara involverade. Förutom logoped finns ofta tandläkare och öronläkare med. 

Logopeden tittar bland annat på hur barnet kan utföra enkla rörelser med läppar och tunga, samt på hur det fungerar för barnet att suga och blåsa. Barnets förmåga att repetera stavelser, ord och meningar samt spontantalet bedöms (om det rör sig om ett litet barn brukar man istället göra observationer av kommunikativ lek). Man kontrollerar också röstfunktionen samt sensoriken i och runt munnen. Tandläkaren tittar bland annat på bett och tandstatus.

Vid misstanke om oralmotoriska svårigheter, till exempel dyspraxi, kontakta närmaste logopedmottagning. Remiss till logoped kan man få exempelvis via BVC eller skolhälsovården.

Dyspraxi kräver regelbunden, intensiv träning av enskilda språkljud och kombinationer av språkljud. Träningen kräver tid och tålamod och syftar till att förbättra planering, sekvensering och koordination av talmuskelrörelser. Det är viktigt med visuell (se sina munrörelser i spegel), taktil (känna hur det känns när man gör olika språkljud), auditiv (lyssna på sig själv) feedback. Logopeden kan ge information om munmotoriska hjälpmedel som till exempel gomplatta och användning av eltandborste för att stimulera känseln i och kring munnen. För att stärka bokstavskännedomen är det bra att pröva användning av handalfabetet. Tangentbordsträning där bokstavsljuden återges korrekt kan vara till stort stöd.
 
Under förskoletiden arbetar barnen med språklig medvetenhet och det bör man fortsätta med även i skolan. Talet och språket utvecklas alltid men det tar ofta lång tid för ett barn med dyspraxi. Elever har rätt till stöd efter behov och det finns inskrivet i Skollagen (2010:800) 3 kapitlet Särskilt stöd under 8§, 9§ och 10§. På Skolverkets webbplats finns information om extra anpassningar och särskilt stöd i undervisningen.

Skollagens tredje kapitel på Riksdagens webbplats

Publicerat torsdag 12 maj 2016 Granskat onsdag 7 mars 2018