Får en elev använda utprovade lathundar vid bedömningssituationer?

Jag arbetar som specialpedagog åk 5-9. Det dilemma vi har är hur vi ska förhålla oss till lathundar, som Matteverktyg av Ann-Louise Ljungblad, vid bedömningen, företrädesvis i matematik. Arbetet med att ge eleverna stödstukturer i form av olika lathundar under lektionstid har utvecklats i en positiv riktning de senaste åren. Vår fråga gäller hur man ska tänka då eleven gör prov. Är det ok att även då få stöd i modeller för olika lösningar eller är det fusk?När det gäller anpassningar i nationella prov tolkar vi att det inte är ok men hur ska vi tänka i andra sammanhang?

Svar:

Frågan om hur ni ska se på lathundar och strukturstöd är inte helt entydig och det är ni på skolan som ska avgöra hur och när lathundarna ska användas. Det viktiga är att ni har tänkt igenom det hela och gör medvetna val.
Lathundar och matteverktyg används ibland som ett stöd i inlärningen. I takt med att elevernas förmågor utvecklas, minskar behovet av verktygen. Då har matteverktygen en funktion som pedagogiskt verktyg som ger ledning och stimulans för många elever.

Situationen är annorlunda när det gäller en elev med en funktionsnedsättning. Där kan matteverktygen ha ett annat syfte än i det första fallet. Ni kanske har konstaterat att strukturerad träning inte ger samma effekt som hos andra, och kompenserande stöd genom extra anpassningar är nödvändigt för att möta funktionsnedsättningens konsekvenser. Det påverkar också hur ni ska tänka vid bedömningen.

Att motverka konsekvenserna av en funktionsnedsättning
Skolan har ett uttalat  ansvar att motverka en funktionsnedsättnings konsekvenser för en elevs lärande.  I Skolverkets skrift  "Stödinsatser i utbildningen" uttrycks detta på följande sätt på s 12:

"Skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar. För elever med olika funktionsnedsättningar gäller det att undervisningen motverkar funktionsnedsättningens konsekvenser.Att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser innebär att läraren tar hänsyn till elevers olika behov i alla lärmiljöer och i hela undervisningsprocessen, det vill säga vid planering, genomförande, kunskapsbedömning och dokumentation." 

Ansvaret för att motverka konsekvenserna av funktionsnedsättningen gäller alltså också vid bedömningstillfällena. Undervisning och bedömning syftar till att eleverna ska lyckas.
Stödinsatser i utbildningen

Anpassningar  vid bedömningen
Ett exempel från matematikämnet kan vara en elev som har en minnesproblematik där konsekvensen av funktionsnedsättningen bland annat är svårigheter att memorera multiplikationstabeller eller matematiska formler. För att kompensera för funktionsnedsättningen får eleven lära sig att självständigt och effektivt använda bildminnesstöd och miniräknare. Därmed får eleven möjlighet att utveckla sin förmåga att exempelvis lösa matematiska problem samt värdera och föra resonemang kring olika lösningar. Vid bedömningen är det just dessa förmågor, efter att funktionsnedsättningens konsekvenser minimerats, som läraren vill få syn på.

Ett annat exempel är en elev som har läs- och skrivsvårigheter och därför använder dator med talsyntes som en extra anpassning. Syftet är att motverka konsekvenserna av funktionsnedsättningen, som i det här fallet kan innebära svårtolkad mödosamt skriven text, och i stället hjälpa eleven att utveckla förmågan att formulera sina tankar och föra resonemang i skrift. Läraren vill vid bedömningen komma bakom läs- och skrivsvårigheterna och få syn på elevens faktiska språkliga och kommunikativa förmågor och eleven får därför använda talsyntesen i skrivuppgiften.

Om ni kommer fram till att eleven behöver använda vissa anpassningar också vid nationella prov trots att dessa enligt anvisningarna inte är tillåtna, så ska ni redovisa delprovet som icke godkänt i den inskickade statistiken. Provresultatet kan ändå ingå som en del i er samlade bedömning av elevens förmågor.

Ta gärna del av svaret i en tidigare ställd fråga på vår webbplats.


Publicerat fredag 23 november 2018