Mer stöd och anpassningar behövs för att klara gymnasieskolan

I en nyligen publicerad studie från Linköpings universitet, framkommer att majoriteten elever i behov av stöd i gymnasieskolan, anser att deras behov av anpassningar i skolan inte blir tillräckligt tillgodosedda.

Studien är en uppföljning av ett projekt med gymnasieelever, som under 2011–2014 intervjuades före och efter insatser med teknikstöd i ett projekt i Hjälpmedelsinstitutets regi.

– Den nya studien baseras på samma elevunderlag, berättar Helena Hemmingsson, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och gästprofessor i arbetsterapi vid Linköpings universitet.
I studierna använde vi bedömningsinstrumentet BAS (Bedömning av anpassningar i skolmiljö). Vi kan på det sättet undersöka skolmiljön utifrån olika elevgruppers behov. Sett ur elevernas perspektiv kan det visa inom vilka områden skolan kan behöva utveckla sitt stöd.

Intervjuer med elever 

Totalt har 484 elever från tolv skolor i fem kommuner intervjuats. De valdes ut inför den första studien av sina respektive skolor som elever i behov av stöd. Ungefär hälften av eleverna har någon form av diagnos och hälften är utan. De har fått skatta i hur hög grad de tycker att de får stöd från skolan i 16 områden kopplade till skolarbetet. De undersökta områdena omfattar både praktiska saker och allmänt hur det fungerar i skolan, till exempel att komma ihåg saker, skriva (anteckna, redovisa skriftligt), läsa, göra prov, göra läxor och matematik.

Strax över hälften av eleverna får specialpedagogiskt stöd från lärare, lärarassistent eller specialpedagog, men samtliga elever anser att de behöver ytterligare stöd och anpassningar.

Uppemot 90 procent anger att de behövde stöd i området "komma ihåg saker" och av dessa tycker mer än hälften att de saknar stöd i detta från skolan. Över 60 procent upplever att de saknar tillräckligt stöd i de akademiskt inriktade områdena skriva, läsa, göra läxor och göra prov. Mer än 50 procent av eleverna anger att de inte fått något stöd alls i dessa områden. Undantag är matematik, där stödet upplevs som något bättre.

Viktigt med fortsatt stöd även efter grundskolan

En av slutsatserna som kan dras, är att de elever som behöver mest stöd och anpassningar återfinns bland dem med störst frånvaro, bland elever i yrkesinriktade program och bland elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

– De här resultaten känner både lärare och rektorer igen, säger Helena Hemmingsson. Elevernas problem finns genom hela skoltiden och försvinner inte. Att enbart få insatser under grundskoletiden räcker inte, de måste fortsätta även på gymnasienivå. Vi vet att många elever inte får godkänt i kärnämnena – fler behöver få hjälp med att klara det. Men det stupar på att det specialpedagogiska stödet inte är särskilt utbyggt i gymnasieskolan. Här behövs en ny syn på hur skolan kan möta elevernas behov. Överlag kan sägas att det är viktigt att dessa elever får allt det stöd de kan få, dels i samarbete med elevhälsan, dels att skolan vid behov även tar in hjälp utifrån.

– Just nu avslutar vi insamlingen av data för ännu en undersökning. Vi har gått vidare och följt samma elever även efter att de slutat gymnasieskolan. Har de fått jobb? Pluggar de vidare? Har stödet de fått gett någon hjälp? Den rapporten kommer inom en inte alltför lång framtid och det ska bli spännande att få fram det resultatet. Baserat på elevernas önskemål om behovet av hjälp med att komma ihåg saker, pågår utvecklingen av appen "RemindMe". Den fungerar som en interaktiv webbaserad kalender med påminnelsestöd. Appen används och provas dels på grupper med barn och unga, dels även på äldre personer.

Flera forskningsprojekt

Helena medverkar i ytterligare projekt både vid Linköpings och Stockholms universitet. Bland Stockholmsprojekten finns ett som handlar om ögonstyrning för barn med mycket stora rörelsehinder.

– Inom det området är Sverige världsledande, säger hon. Hittills finns väldigt lite publicerat om detta. Med ögonstyrning kan barn utan tal och med omfattande rörelsehinder använda datorn både i skolan och på fritiden för att bland annat kommunicera med andra, till lek och spel och till lärande i skolan.

Ett pågående projekt vid Linköpings universitet är ett samarbete med Medierådet som handlar om internetanvändning och delaktighet i vardagen för ungdomar med utvecklingsstörning. Den första artikeln från det projektet är på väg att publiceras. Genom undersökningen hoppas man kunna se hur internetaktiviteter kan anpassas för att öka dessa ungdomars möjlighet till delaktighet och inflytande.

Text: Bella Danowsky

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 4 2018

Publicerat torsdag 14 mars 2019