Illustration av tre elever och en vuxen samt skolföremål som en karta, noter, ekvationer.

Är mobilen endast ett störande moment eller är den ett tekniskt verktyg för lärande?

Mobiltelefoners varande i klassrummet är en fråga med ett högt allmänintresse och som med jämna mellanrum lyfts i debatter. Torbjörn Otts intresse i frågan väcktes redan 2007 när han precis hade börjat som lärare.

– Jag började som lärare ungefär samtidigt som när lärares rätt att få omhänderta störande föremål i skolan lagstiftades, en lag som i stor utsträckning riktade in sig på just mobilen. Och det jag tänkte då, var att det istället borde vara intressant att undersöka hur mobilen kan användas, här har ju eleverna plötsligt tillgång till en massa teknik som de inte haft tidigare.

Torbjörn fick så småningom möjlighet att söka forskningsmedel och blev då ganska snart uppmärksammad på att det faktiskt redan fanns ett forskningsfält, Mobile learning, med inriktning på att beforska hur mobiltelefoner kan användas för lärande både i och utanför skolan.

En politisk fråga snarare än en pedagogisk

– Det var en ny värld som öppnade sig för mig och det var förvånande. Att det forskades kring de här frågorna hade nämligen inte återspeglats i skoldebatten. Skolan blir ju påverkad av flera faktorer utanför skolan såsom exempelvis forskning. Men i det här fallet var det främst politik som påverkade, politik som i sin tur är beroende av opinion. Så jag bestämde mig för att undersöka hur den offentliga debatten har bedrivits kring mobilens varande i skolan.

Torbjörn undersökte alla artiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet som handlade om mobiltelefoner och skola med start från 1996. När artiklarna placerades ut på en tidsaxel blev det tydligt att debatten blossar upp som en politisk fråga snarare än en pedagogisk fråga i samband med valår.

– Nu är ju min undersökningsperiod över, men det går att konstatera att det gäller även för valåret 2018. Nu är mobilerna heta i debatten igen.

Medan vuxna debatterar frågan så visar sig eleverna vara rätt kloka användare av sin teknik. De allra flesta eleverna vet var, och hur, mobilen ska användas och de använder den ofta kompletterande.

– Eleverna är i hög utsträckning duktiga på att använda teknik rätt. När det handlar om längre texter använder de datorn av den enkla anledningen att det är enklare. Men när det handlar om att snabbt googla fram en uppgift, dokumentera något som läraren har skrivit på tavlan eller lyssna på en ljudbok så vill de använda mobilen för då är den smidigast.

Eleverna kan känna sig ifrågasatta

Eleverna uppfattar dock att lärare ofta förutsätter att de inte gör någonting skolrelaterat med mobilen och att de därför drar sig för att använda den i lägen där den skulle kunna ha gjort nytta. Eleverna menar också att de situationer som är mest störande för klassen är när lärare avbryter sin undervisning för att säga åt en elev att plocka undan mobilen, inte mobilens varande i sig. Torbjörn konstaterar att mobilen har ett symbolvärde som störande och hänvisar till flera förklaringar till det. En del av förklaringen är att skolan är uppbyggd utefter vissa tydliga traditionella ramar om vad, hur, när och på vilket sätt saker ska ske och att mobilen står i kontrast till dessa ramar. En annan del av förklaringen är att skolan har ett disciplinerande uppdrag och där kan mobilen utgöra ett verktyg för uppdraget.

– Men samtidigt ligger det fler saker bakom att mobilen har blivit så omstridd. Att en pekplatta ses som ett lärverktyg men en telefon, som erbjuder samma teknik, inte ses på samma sätt är väldigt motsägelsefullt. Jag tror att en del av frågan också handlar om ägandet. Mobiltelefonen ägs av eleverna och inte av skolan. Skolans pekplattor och datorer delas ut från de som bestämmer vilka metoder som ska användas för att lära sig saker. Mobiltelefonerna är en teknologi som bubblar upp underifrån och som skolan inte har möjlighet att bestämma över. För det handlar inte heller längre om en jämlikhetsfråga ur perspektivet tillgång till teknik, i dag har alla en mobil, däremot finns det fortfarande andra jämlikhetsfrågor att beakta.

Mobilen som en naturlig del i skolsammanhang

En stor jämlikhetsfråga i dag är förmågan att använda teknik. De elever som kommer från socioekonomiskt utsatta hem är de elever som ofta har det svårast i skolan. Det är även dessa elever som drabbas mest av de störningar som teknologin kan ge, där finns ett samband.

– Här har skolan ett mycket viktigt uppdrag i att försöka träna unga i att använda teknik på ett bra sätt och att förhålla sig till mobilen i olika situationer. En annan jämlikhetsfråga är mobilen som ett inkluderande verktyg för elever med vissa funktionsnedsättningar. Eftersom mobilen är ett verktyg som alla har i dag så behöver ingen känna sig annorlunda. Plockar man bort mobilen i skolan utom för vissa elever blir de särskilda hjälpmedlen mer synliga igen. Mobilen är en naturlig del av samhällets infrastruktur i dag. Vi vuxna sköter jätteviktiga saker direkt från våra mobiler och jag tänker att det är så vi behöver tänka på mobilen även i skolsammanhang. Vi behöver acceptera att det är en teknik som har flera olika roller, både bra och dåliga, men som genererar en mängd olika användbara funktioner såväl i samhället som i skolan, avslutar Torbjörn.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 2 2018

Publicerat tisdag 14 augusti 2018
Torbjörn Ott

Om forskaren

Namn: Torbjörn Ott

Titel: Doktor i tillämpad it med inriktning
mot utbildningsvetenskap och lektor
på Alströmergymnasiet.

Aktuell med: Avhandlingen Mobile phones in school:
From disturbing objects to infrastructure for learning.

Blir inom kort adjungerad lektor vid Göteborgs universitet, institutionen för tillämpad it. Vill nu arbeta som lärare under ett par år för att uppdatera sig kring hur det är att arbeta i skolan idag.