Vad kommunikation vill säga

I en god specialpedagogisk verksamhet måste specialpedagoger utgå från ett medvetet kommunikativt perspektiv och få möjlighet att arbeta med kvalificerade pedagogiska samtalsprocesser. Det visar Désirée von Ahlefeld Nissers avhandling "Vad kommunikation vill säga".

Doktorsavhandlingen handlar om specialpedagogernas roll i förskola och skola och om hur en demokratisk kommunikation kan utvecklas. Framför allt undersöks möjligheterna för specialpedagoger att genomföra så kallade "deliberativa" samtal med föräldrar, barn, ungdomar, vuxna och kollegor inom förskola och skola. Deliberativa samtal är - förenklat sett - ett slags samtal där man frågar sig vad man är oenig om, vilka alternativa beslut som kan fattas och vilken procedur man kan ha för att fatta beslut.

Teoretisk utgångspunkt har varit Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Det övergripande syftet har varit att bidra till en tydligare definition av specialpedagogens kunskapsområde. Ett mer precist syfte har varit att beskriva villkor för möjligheten att genomföra deliberativa samtal inom förskola och skola. Forskningsansatsen har benämnts som iscensättande och tillhör familjen aktionsforskning.

En av avhandlingens slutsatser är att specialpedagogisk verksamhet kräver specialpedagoger som fungerar som länk mellan olika myndigheter och organisationer, mellan olika yrkesgrupper i förskolan och mellan hem och förskola. Specialpedagogerna måste också utgå från ett medvetet kommunikativt perspektiv och ges möjlighet att arbeta med kvalificerade pedagogiska samtalsprocesser. Det krävs en specialpedagogisk yrkesroll som utmanar föreställningen om att utgå från ett individualistiskt och problemfokuserat perspektiv. Det vill säga en yrkesroll med möjlighet att utmana invanda och oreflekterade föreställningar hos pedagoger, skolledare och andra yrkesgrupper i förskola och skola men också hos politiker. Den yrkesroll som lyfts fram bör inte ha någon traditionell specialundervisande funktion vilket i sig inte innebär att aktivt arbete med barn, ungdomar och deras föräldrar försvinner som arbetsuppgift för specialpedagogen. Det aktiva arbetet handlar istället om professionella, kvalificerade samtal om pedagogiska situationer och som tar sin utgångspunkt i ett kommunikativt perspektiv.

I verksamheter som förskolan och skolan uppstår oundvikligen situationer där skilda uppfattningar och synsätt ställs mot varandra. Inte minst gäller detta när man talar om barn, ungdomar och vuxna i behov av särskilt stöd. Förskolan och skolan har en vilja att skapa delaktighet genom att bjuda in föräldrar, barn eller ungdomar till gemensamt beslutsfattande i exempelvis barngrupps- och elevvårdskonferenser. Men att närvara vid beslutsfattande är inte samma sak som att vara delaktig. Äkta delaktighet kräver mer än så. Det kräver bland annat att alla samtalsdeltagare har möjlighet att komma till tals, att olika synsätt ställs mot varandra och att olika argument ges utrymme. Det krävs en specialpedagogisk yrkesroll med kunskap om hur äkta delaktighet kan iscensättas.

 

Publicerat måndag 4 maj 2009 Granskat tisdag 29 mars 2016