Tidsuppfattning hos barn med och utan funktionshinder

Många barn kan inte lära sig klockan, andra kan avläsa klockan men ändå inte använda sig av den information klockan ger för att hantera sin tid i sin vardag. Gunnel Janeslätts avhandling "Time for time" är en kartläggning av tidsuppfattning och tidshantering hos barn med och utan funktionshinder.

Många barn kan inte lära sig klockan, det finns också barn som kan avläsa klockan men ändå inte kan använda sig av den information klockan ger för att hantera sin tid i sin vardag. Evidensbaserade metoder för att mäta tidsuppfattning och tidshantering hos barn med olika funktionshinder som har problem i vardagen i form av bristande tidshantering (daily time management) behöver utvecklas. Projektet syftar till att utveckla kunskap om tidsuppfattning hos barn med och utan svårigheter med tidshantering i vardagsfungerande. Avhandlingen fokuserar på utveckling och validering av ett instrument för att mäta tidsuppfattning och ett för tidshantering i vardagen samt att jämföra barn med och utan funktionshinder när det gäller tidsuppfattning, tidshantering och självskattad autonomi.

Trettiosju utbildade arbetsterapeuter och speciallärare från hela landet har under 3 års tid samlat in data till sammanlagt fyra olika studier. Målgruppen är barn med typisk utveckling och barn med kognitiva och medfödda funktionshinder som ADHD, Autism spektrum störning (ASD) till exempel Asperger syndrom, lindrig, måttlig utvecklingsstörning eller rörelsehinder (Cerebral Pares (CP) eller ryggmärgsbråck (MMC)).

Analys av bedömningar från 144 barn 5-10 år gamla barn med typisk utveckling och 118 barn med olika funktionshinder visar att instrumentet för Kartläggning av Tidsuppfattning (KaTid) har god validitet och mäter en speciell förmåga. Resultatet innebär att det nu finns utprövade instrument som kan användas för att kartlägga barns tidsuppfattning och för att mäta tidshantering i vardagen. De instrument som används (KaTid, självskattningsformuläret och föräldraskattningen) tycks mäta olika förmågor och kompletterar varandra. Det understryker vikten av att samla information inte bara direkt från barnet utan även från föräldrarna för att få ett optimalt underlag för planering av stöd till barnet. Studien påvisar också att barn redan i förskoleåldern vanligen har utvecklat grunden för tidsuppfattning, långt innan de lär sig att avläsa klockan.

Instrumentet KaTid kan användas både för barn med och utan funktionshinder. I den fjärde och avslutande studien i avhandlingen gjordes en analys av skillnaden i hur 5-10 år gamla barn med (n=115) och utan funktionshinder (n=144) svarar på frågorna i KaTid. Resultatet visar att det finns skillnader. Några uppgifter i tidsupplevelse och i tidsorientering tycks vara speciellt svåra för barn med funktionshinder. Möjligen är dessa uppgifter särskilt svåra för någon grupp av barn med funktionshinder t.ex. barn med autism. Ytterligare analyser visar att denna skillnad inte tycks ha några avgörande konsekvenser för hur man ska mäta tidsuppfattning hos enskilda barn.

Tidsuppfattning hör ihop med vardagsfungerande

Kopplingen mellan tidsuppfattning och tidshantering i vardagen är ofta tagen för given men är ännu inte vetenskapligt bekräftad. Resultatet visar att det finns en koppling mellan barnens tidsuppfattning och hur de skattar sitt självbestämmande och en ännu tydligare koppling till hur föräldrarna uppfattar att barnen fungerar när det gäller tidshantering i vardagliga situationer. Barn med god tidsuppfattning fungerar bättre i de vardagliga situationer som kräver tidshantering. Det behövs mer kunskap om hur vi kan ge riktat stöd till barn som har eller riskerar att utveckla svårigheter med tidshantering i vardagen för att förebygga inlärd hjälplöshet och för att stärka deras självbestämmande.

Det finns olika profiler av tidsuppfattning hos barn

Barn med olika typer av funktionshinder har i tidigare studier med diagnosspecifika målgrupper beskrivits som barn med bristande tidskänsla (ADHD, ASD), tidsorientering (utvecklingsstörning) eller med bristande tidsplanering. Den bakomliggande tanken har varit att tidsuppfattning troligen skiljer sig mellan olika diagnosgrupper av barn beroende på olika orsaker till svårigheterna. Därför var det intressant att veta om det finns barn med olika eller oväntade mönster i tidsuppfattning likaväl som att identifiera om det finns grupperingar med speciella styrkor eller svagheter som man kan behöva ta hänsyn till när man planerar stöd/insatser till barnet. Den tredje studien har därför fokuserat på om det finns typiska mönster i tidsuppfattning hos 5 - 10 år gamla barn (n=166) med och utan funktionshinder, om dessa mönster i så fall är typiska för olika diagnoser eller åldersgrupper, samt om mönstren i så fall kan kopplas till nivå av självbestämmande. I studien gjordes en klusteranalys som visar det finns olika profiler av tidsuppfattning hos barn. Resultatet tyder på att grupperna delar sig efter kronologisk ålder (och därmed troligen också mognad av tidsuppfattning) hos de barn som är utan funktionshinder i varje grupp. I varje grupp finns också barn med olika funktionshinder, signifikant äldre än barn med typisk utveckling. Det finns ett samband mellan gruppens nivå på tidsuppfattning, deras tidshantering och deras självbestämmande. Barn med funktionshinder kan ha en tidsuppfattning, tidshantering och självbestämmande som är jämförbar med yngre barn. Det finns inga tydliga mönster kopplat till funktionshinder eller diagnos.

Slutsatsen är att KaTid kan användas till barn med typisk utveckling och barn med kognitiva och medfödda funktionshinder i åldrarna 5 - 10 år. Det innebär att professionella nu kan få tillgång till nya evidensbaserade instrument för att mäta både barnets tidsuppfattning och barnets tidshantering. Därmed kan behandlare, om instrumenten kombineras med mer information om barnet och miljön, få underlag för hur man kan planera åtgärder som stödjer tidshantering efter barnets och omgivningens förutsättningar och önskemål. I en framtida studie behöver man pröva om instrumenten även kan användas för att utvärdera åtgärder har effekt. Det behövs också mer kunskap om hur vi kan ge stöd till barn som har svårigheter med tidshantering i vardagssituationer. Det är dags för tid!

 

Publicerat måndag 23 februari 2009 Granskat tisdag 29 mars 2016