Samspel mellan barn med flera funktionshinder och deras föräldrar.

Jenny Wilders avhandling "Proximal processes" handlar bland annat om hur samspelet mellan barn med funktionshinder och deras föräldrar ser ut. Avhandlingen ger nya perspektiv på vad man skall fokusera på i åtgärder om samspel för dessa familjer och barn.

Avhandlingen bygger på fyra empiriska studier vars syfte var att undersöka samspel, barn- och familjekaraktäristika ur ett föräldraperspektiv samt att studera mönster av observerat barn och föräldrars samspel. Resultaten visade att barn och föräldrars samspel fanns hela tiden i vardagen och bestod av ömsesidig delad erfarenhet och glädje. Barnens beteendestil och läsbarhet visade sig påverka samspelet. Föräldrarna visade sig vara experter på sina barns samspel i hur de uppdaterade samspelet för att åstadkomma längre perioder av väl fungerande samspel.

Denna avhandling lyfter fram den kommunikativa kraft som barn med flera betydande funktionshinder trots allt har. Barn kan kommunicera funktionellt trots att de inte kan använda eller förstå symboler. Avhandlingen diskuterar också de utmaningar som samspelspartners till dessa barn upplever. Resultaten från avhandlingen visade också att familjeanpassningar i vardagen utgick mycket ifrån barnen men att familjelivets hållbarhet var mer relaterade till samhörighet mellan föräldrarna, emotionellt stöd och nivån av pappans engagemang i vardagen.

Resultaten visade att barnen var kommunikativt beroende av föräldrarna men att det fanns få kompletta överlapp mellan barnens och familjernas sociala nätverk. Denna avhandling visar att vardagslivet för familjer med barn med flera betydande funktionshinder är komplext och dessa familjer måste anpassa sig både till det formella och informella svenska samhället. Eftersom deras vardag är mer ansträngd än familjer som har typisk utvecklade barn är de beroende av formellt och informellt stöd för att ha ett fungerande vardagsliv.

Publicerat måndag 29 september 2008 Granskat tisdag 29 mars 2016