Psykosomatiska symptom, mobbning och prediktorer för barn med ADHD

Barn med ADHD har oftare än andra ont i magen, sömnsvårigheter och känner sig trötta. De är också oftare involverade i mobbning, visar Kirsten Holmberg avhandling "Health Complaints, Bullying and Predictors of Attention-deficit, Hyperactivity Disorder (ADHD)"

ADHD (Attention-Deficit, Hyperactivity Disorder) eller uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet kännetecknas av problem med uppmärksamhet, överaktivitet och svårkontrollerad impulsivitet. ADHD förekommer hos 3-5% av svenska skolbarn. Återkommande problem hos barn med ADHD är sociala svårigheter i relationer till kamrater och till familjemedlemmar.

Inlärningssvårigheter och uppmärksamhetsproblem leder till hinder i skolarbetet. Både relations- och skolproblematik kan skapa stress och psykosomatiska besvär. Syftet med denna avhandling var att undersöka förekomsten av ADHD, psykosomatiska symptom och mobbning bland barn i årskurs 4. Vidare att studera om det finns samband mellan ADHD och stressrelaterade psykosomatiska symptom, och om ADHD har samband med mobbning. Barn med ADHD symptom bör identifieras tidigt, redan vid skolstart, för att få rätt stöd och för att kunna förebygga svårigheter i vardagen. Ett tredje syfte var därför att undersöka möjligheten att genom screeningprogram på BVC och i årskurs 1 förutsäga vilka barn som löper hög risk att utveckla ADHD i årskurs 4.

Samtliga barn i årskurs 4 (10 åringar, N=577) i Sigtuna kommun inbjöds läsåret 2001 och 2002 att delta. I samband med skolhälsovårdens hälsoundersökning i årskurs 4 besvarade föräldrar och lärare enkäter om barnens beteende och inlärning. Alla lärare intervjuades om barnens skolsvårigheter. Eleverna besvarade en hälsoenkät med frågor om psykosomatiska symptom, trivsel och mobbning. Studiepopulationen omfattade de 516 barn (89% av alla i årskurs 4) där det fanns information från alla 3 datakällor. Barn med beteende och, eller inlärningssvårigheter (n=160) genomgick en fördjupad klinisk bedömning (n=145) och grad av ADHD-relaterade problem fastställdes. Föräldra- och lärarskattning av språk- och motoriska svårigheter samt överaktivitet, och , eller impulsivitet (enligt Conners formulär) hos barnen i årskurs 1 hade tidigare samlats in (n=422 varav 382 fanns med i elevundersökningen).

Resultat från den skolförberedande undersökningen vid 5.5 års ålder på BVC (n=442) samlades in i samband med undersökningen i årskurs 4.

Mobbning var associerad med ADHD i årskurs 4. Barn med ADHD mobbade andra barn och blev själva utsatt för mobbning i större omfattning än andra barn. Barn med ADHD hade tre gånger ökad risk att mobba andra barn och tio gånger ökad risk att bli mobbad. Barn som enligt föräldrarna hade mycket beteendeproblem vid skolstart hade ökad risk att mobba andra barn i årskurs 4. Däremot hade barn med ADHD som kände sig mobbade i årskurs 4 inte beteendeproblem vid skolstart enligt föräldraskattning. Att vara utsatt för mobbning kan möjligen ha bidragit till att barnet visade svårigheter med uppmärksamhet och beteende i årskurs 4. Barn med ADHD angav ökad förekomst av psykosomatiska besvär jämfört med andra barn. Risken för magont, sömnsvårigheter och trötthet var dubbel så hög som för andra barn. Det fanns fanns ingen ökad risk för huvudvärk hos barn med ADHD.

Studieresultaten tyder på att barn med ADHD löper stor risk att involveras i mobbning oberoende av socio-ekonomiska faktorer. Barn som mobbar eller mobbas kan ha underliggande ADHD-relaterade svårigheter. Mobbning kan förstärka symptom på aktivitets- och uppmärksamhetsstörning. Kartläggning av mobbning och vid behov interventioner för att motverka mobbning är en viktig del av det kliniska arbetet med barn med ADHD. Stresssymptom som magont, sömnsvårigheter och trötthet bör också uppmärksammas och följas upp vid behandling av ADHD. Hos barn som söker för subjektiva hälsoproblem bör ADHD-symptom uppmärksammas. Skolhälsovården och, eller Elevvården har goda möjligheter att upptäcka stressymptom och mobbning hos barn med ADHD. Det är angeläget att detta beaktas i Skolhälsovårdens och Elevvårdens hälsoarbete.

Screening av språk och motorisk utveckling vid 5.5 och 7 års ålder kunde inte identifiera barn med hög risk att utveckla ADHD i årskurs 4, medan screening för överaktivitet, impulsivitet (enligt Conners formulär) hade viss möjlighet att kunna förutsäga vilka barn som löper risk för ADHD om resultaten från föräldra- och lärarskattning sammanvägdes. Om screening med Conners formulär skulle införas i hälsovårdsarbetet, bör den kompletteras med föräldra- och lärarintervju om barnet rapporteras ha ett överaktivt beteende både i hem och skola.

Ett alternativt sätt att möta de ADHD-relaterade problemen skulle kunna vara att skjuta screeningproblemen i bakgrunden till förmån för ett bredare interventionsperspektiv med stark anknytning till barnens vardagstillvaro. Resultaten tyder på att beteendeproblem, psykosomatiska symtom och mobbning är utbredda problem hos eleverna i årskurs 4 med uppmärksamhetssvårigheter.

Problemen drabbar barn med ADHD mer än andra barn men finns också hos många barn som ej kvalificerar för denna diagnos. Skolan behöver generellt mer kunskap, bättre kompetens och klarare strategier för att bemöta dessa problem i den pedagogiska miljön. Det krävs att skolan har tillgång till såväl psykosocial och medicinsk som specialpedagogisk kompetens som snabbt kan ge stöd när problem visar sig både till elever med problem och deras lärare. Elevhälsan bör alltså byggas upp och förstärkas.

Det är viktigt från folkhälsosynpunkt att uppmärksamma och ge stöd till alla elever med beteendeproblem och i synnerhet elever med utagerande beteende. Det är viktigt för alla barn att skolorna tillämpar effektiva metoder för att förebygga mobbning.

Barn med beteendeproblem i hemmet kan få en bättre situation genom utbildning av föräldrar. Föräldrastödsprogram kan leda till att föräldrar kan förbättra sina relationer till barnet och de lättare kan hitta vägar att bemöta barn med svårigheter, Det ovan antydda synsättet på ADHD och andra beteendeproblem i skolan står inte i motsättning till att barn med stora svårigheter bör erbjudas neuropsykiatrisk eller barnmedicinsk kontakt och eventuellt farmakologisk behandling.

Hög kompetens, tillräckliga resurser och god samverkan mellan Skolhälsovård och Elevvård, lärare och föräldrar kring barn med beteendesvårigheter är angeläget.

 

Publicerat måndag 4 maj 2009 Granskat tisdag 29 mars 2016