Idrott för rörelsehindrade

Syftet med Kajsa Jerlinders studie är att belysa ett dilemma och dess potentiella lösningar där krav på rättvisa för elever med fysiska funktionshinder tas upp i inkluderande fysisk träning.

Det övergripande syftet är att bidra till kunskapsläget om inklusion och inkluderande undervisning. Avhandlingen beskriver ett potentiellt dilemma som både är teoretiskt och praktiskt. Dilemmat består av å ena sidan ett behov av identifiering och kategorisering av särskilda grupper inom samhället för att fördela och omfördela tillgängliga resurser, och å andra sidan ett behov av socialt erkännande av mångfald i utbildningsmiljöer för att uppnå en rättvis undervisningssituation. Elever med fysiska funktionshinder och skolämnet idrott och hälsa används som ett särskilt exempel för att illustrera ett allmänt dilemma.

Det specifika syftet var att beskriva och tillämpa ett teoretiskt ramverk för "social status" som ett möjligt sätt att hantera detta dilemma (studie 1), och att studera idrottslärares inställning till inkluderande idrottsundervisning (studie 2 och 3), samt med hjälp av en fallstudie undersöka upplevelsen av idrottsundervisningen utifrån en elev med en rörelsehinder och att hans föräldrar, klasskamrater, idrottslärare och personlig assistent (studie 4).

Resultaten visar att svenska idrottslärare i grundskolan är positiva till inkluderande idrottsundervisning för elever med fysiska funktionshinder. Faktorer som visat sig bidra till dessa positiva attityder var utbildning i inkluderande undervisningsstrategier, stödjande skolmiljöer och personliga resurser. Trots den positiva attityden upplevde idrottslärarna fortfarande svårigheter att implementera detta i praktiken.

I en systematisk genomgång av internationell forskning om idrottslärares attityder till inklusion och inkluderande idrottsundervisning visade sig en ambivalent inställning till inkluderande idrottsundervisning. Denna ambivalens återfanns över kulturgränser bland de 1200 deltagarna i de 15 granskade artiklarna och kan tyda på en latent medvetenhet om dilemmat. Tidigare erfarenhet av elever med fysiska funktionsnedsättning tillsammans med utbildning i inklusion och ett inkluderande förhållningssätt, ger en mer positiv attityd.

Fallstudien med en 10-årig pojke visade sig vara ett exempel på ett lyckat fall av socialt rättvis idrottsundervisning. Honneth tre nivåer av socialt erkännande (individ-, policy och gruppnivå) användes i analysen. Ett erkännande på alla dessa nivåer är en förutsättning för att uppnå social rättvisa i inkluderande skolundervisning. Dessa fynd tyder tillsammans på ett behov av att hantera problematiken genom lösningar som innefattar både ett socialt erkännande och ett omfördelande av ekonomiska resurser för att uppnå målen om en rättvis utbildning för elever med fysiska funktionshinder i inkluderande PE undervisningen. Vidare behöver samhälleliga (externa) och individuella faktorer kombineras i samband med att frågan om social rättvisa i inkluderande undervisning adresseras.

En modell av social status, utvecklad av Fraser (2001, 2003), används tillsammans med pluralistiska identiteter och föreslås som ett möjligt sätt att hantera det dilemma som beskrivs i avhandlingen.

Publicerat lördag 8 maj 2010 Granskat tisdag 29 mars 2016