Förskoleklass – ett år att räkna med

Helena Vennberg har genomfört en studie av förskoleklasslärares möjligheter att följa och analysera elevernas kunskapsutveckling i matematik. Hon försvarade sin licentiatavhandling den 11 december vid Umeå Universitet.

Bakgrunden till undersökningen är att förskoleklassen befinner sig i ett glapp mellan förskola och skola och både dessa verksamheters styrdokument reglerar och styr förskoleklassens uppdrag. Synen på lärande, utveckling och kunskap är olika i förskolan och i skolan. I läroplanerna finns ett tydligt matematiskt innehåll medan det i förskoleklass inte finns någon kursplan i matematik. Vennberg har i sin studie diskuterat vilka kunskaper, färdigheter och förmågor lärarna behövde utveckla för att göra detta jobb och vilket stöd de behövde för att göra detta.

Utveckling i matematik

Studien beskriver när elevernas utveckling i matematik blir synlig för lärarna, hur de ser att eleverna kan vara i matematiksvårigheter, men också varför och hur matematikutvecklingen görs synlig i praktiken. En intervention gjordes i två skolor och resultatet kontrasterades mot två andra skolor, som inte fått ta del av samma insats. Interventionen bestod i att förändra undervisning utifrån materialet Tänka, resonera och räkna i förskoleklass (Sterner, Wallby & Helenius, 2014) – ett material som handlar om att bidra till kunskapsutveckling av tal och räkning genom strukturerade aktiviteter både enskilt och i grupp. Denna grupp lärare fick således en gemensam fortbildning som byggde på materialet. På samtliga skolor testades elevernas kunskaper med hjälp av The Early Numeracy Test (ENT) i november och maj. Lärarna på samtliga skolor intervjuades i slutet av läsåret och genomförde under året fyra bedömningar av elevernas kunskaper inom områdena: begrepp, räkna, resonemang och inställning till matematik.

Några viktiga resultat

Några viktiga resultat är att om lärare ges möjlighet att tillsammans reflektera över och lära om elevers matematikutveckling, så kommer de också lättare att upptäcka elever i behov av stöd. Ett annat resultat är att utbildning leder till att lärarnas syn på eleven i behov av stöd blir mer relationell. I interventionsgruppen beskrev lärarna oftare eleven som en elev i behov av stöd eller någon som kunde utveckla matematiksvårigheter och att det var deras roll att förhålla sig till detta. Denna grupp av lärare blev också mer skickliga på att göra bedömningar av elevernas kunskaper och finner oftare elever i riskzonen för att utveckla svårigheter.

Publicerat tisdag 22 december 2015 Granskat tisdag 29 mars 2016

Helena Vennberg

Faktaruta

Intressant i relation till denna licentiatavhandling är att Umeå Kommun för tillfället fortbildar 80 lärare förskoleklass utifrån samma material: Tänka, resonera och räkna i förskoleklass (Sterner, Wallby & Helenius, 2014).

Länk till avhandlingen