Integrering förändrade klasserna

Under 1960- och 1970-talen ökade integreringen av elever med funktionsnedsättningar i skolan. Tidigare hade dessa barn varit hänvisade till specialskolor och specialklasser. I USA fanns det många som förespråkade "full inclusion" vilket betyder att ett barn alldeles oavsett grad av funktionsnedsättningar ska ha rätt att delta i undervisningen.

I artikeln "I've counted Jon: Transformational Experiences of Teachers Educating Students with Disabilities" från 1993 redovisar Giangreco och hans medarbetare en studie om integrering av elever med mycket stora funktionsnedsättningar i klassrummet.

Studien kan sägas vara klassisk i den bemärkelsen att ett nytt fenomen studeras. Den är också med och introducerar kvalitativa metoder i forskningsfältet. Förmodligen är också det resultat som rapporteras överraskande för många.

Skeptiska till en början

Studien bygger på intervjuer och enkäter med lärare (19 st) i klasser där elever med stora funktionsnedsättningar är integrerade. Alla elever har en assistent. Nästan alla elever har en betydande intellektuell funktionsnedsättning och skulle i Sverige placeras i träningsskolan. Lärarna undervisar i allt från förskolan till år 9 med en övervikt av lärare i klass 1-5.

Man har genomgående fått lite förberedelse inför att ta emot eleven vilket innebär att många av lärarna till en början är skeptiska till integreringen. Det är på förändringen av denna ursprungliga attityd som artikelns rubrik anspelar. Alla lärare utom två berättar nämligen om en förvandling/förändring (transformation) efter det att eleven varit ett tag i klassen. Sådana positiva förändringar kunde handla om eleven, klasskamraterna eller läraren själv.

Skepsis mot experthjälp

En lärare citeras i artikeln: "At the beginning of the year, if I was making copies of something I might forget to count Jon: I just didn't deal with him? When I count the kids in my class now, I've counted Jon. It just took me a while." Graden av upplevd förändring varierade förstås mellan lärarna men nästan alla menade att de var villiga att i framtiden ta emot elever med stora funktionsnedsättningar.

Flera lärare lyfter fram assistenternas betydelse och också betydelsen av teamarbete kring eleven. Också en viss skepsis mot experthjälp förekom bland lärarna, speciellt när experthjälpen störde arbetet i klassrummet eller utgick från andra mål än dem läraren arbetade utifrån. Det var framförallt det konkreta arbetet med eleverna som lärarna menade var det som fick dem att undan för undan förändra sitt synsätt.

Referenser

"I've counted Jon". Giangreco, M.F., Dennis, R., Cloninger, C., Edelman, S. & Schattman, R. (1993) "I've counted Jon": Transformational Experiences of Teachers Educating Students with Disabilities. Exceptional Children, 59(4), 359-372.

Publicerat måndag 22 oktober 2012 Granskat tisdag 29 mars 2016