Svår balansgång mellan lek och lärande i förskoleklassen

När det finns en positiv relation mellan barn och lärare och när barnen känner sig delaktiga i själva lärandesituationen upplever de svårigheter som mindre besvärligt . Agneta Simeonsdotter Svensson har undersökt hur barn i förskoleklass upplever svårigheter.

Hur blev du intresserad av ämnet?

Mitt intresse har successivt vuxit fram i och med min roll som specialpedagog och handledare i förskolans sexårsverksamhet. Det är intressant att se hur samlingen ser ut i förskoleklassen eftersom den står mitt emellan två världar, förskolan och skolan. Hur tar barnen till sig den typ av undervisning som man ger när de är sex år och nästan ska in i skolans verksamhet? Som specialpedagog observerade jag mycket, hur undervisningssituationen såg ut och fungerade och hur samspelet mellan barn och lärare fungerade. Jag såg att barn uttryckte att vissa saker var svårt och inte alltid fick gehör för sina egna upplevelser i förskoleklassen. Då väcktes mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om hur barn i sexårsverksamhet upplever svårigheter och hur de handlar i mötet med svårigheter. Den handlar också om hur de upplever den egna förmågan som en svårighet och att de tycker att det är deras eget fel när något är svårt. Barnen är också oroliga att inte duga, att de inte gör något tillräckligt bra eller tillräckligt fint. Och de är oroliga för att göra fel i böckerna. Det kan handla om en siffra eller en bokstav som ska skrivas.


Avhandlingen handlar också om att när barn ser en uppgift som en svårighet kan de uppleva att läraren inte förstår att uppgiften är svår. De känner sig inte riktigt delaktiga i uppgiften och de förstår inte alltid lärarens instruktioner. Detta hanterar de på olika sätt. De kan ta hjälp av varandra eller av lärare. Ibland smyger de lite och försöker att inte visa att de hjälper varandra. De kan också trotsa reglerna genom att protestera eller lämna den gemensamma aktiviteten. Sexåringarna använder framför allt leken som redskap för att hantera svårigheter. Och de visar öppet att de gärna vill leka, men det är inte alltid de får det eftersom förskoleklassen är väldigt skolinfluerad, alltså väldigt lik skolan. Jag har intervjuat 115 barn och videofilmat 20 samlingssekvenser.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Jag har sett att kommunikation, samspel, delaktighet och lärande har stor betydelse för hur svårigheter erfars och hanteras av barnen. I de situationer där det finns en positiv relation mellan barn och lärare, där det finns ett samspel och där barnen känner sig delaktiga i i själva lärandesituationen, upplever de inte svårigheter som lika besvärligt.

Att barns perspektiv beaktas och att lek och lärande integreras i den pedagogiska samlingen är väldigt viktigt. Det är en svår balansgång mellan lek och lärande just i förskoleklassen. Leken har ofta svårt att ta plats. I förskolan utgår man mer från lek och försöker integrera det i undervisningen, men det har man i stort sett gått ifrån i förskoleklassen. Det blir för skolinriktat. Lek och lärande blir särskiljt, man leker på rasten och lärande är när man sitter och arbetar med en uppgift. Det här passar inte alltid sexåringen och det är viktigt att få in leken i lärandesituationen för sexåringen för att han ska uppleva undervisningen som tillfredsställande och intresset ska väckas för fortsatt skolgång.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Det jag framför allt blev förvånad över var att det var så utbrett att lek och lärande inte var integrerat i samlingen och i förskoleklassen. Jag trodde att jag skulle se mer lek i mina observationer, men det var så mycket mer skola än förskoleklass.

Vem har nytta av dina resultat?

Framför allt lärare i förskolan och de som jobbar i de första skolåren. Och skolledare och beslutsfattare kan fundera vart är vi på väg med förskoleklasser som inte tar vara på barns lust att lära. Egentligen borde man ha en förskolepedagogik i förskoleklassen, det skulle gynna barns utveckling och lärande. Alla barn kan tycka att saker är svårt, men att tycka att det är svårt när man går i förskoleklass är inte så bra. Jag tycker att man börjar lite för tidigt med skolpedagogik, och man borde hålla fast vid förskolepedagogiken även i förskoleklassen. Man ser inte på undervisningen från barnens perspektiv och deras behov.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag hoppas att samtliga involverade som arbetar med barn i de här åldrarna verkligen tar till sig hur barn lär och hur de tänker i olika åldrar när man planerar undervisning. Jag hoppas lärare ska vilja lära sig mera om detta, och att de kan få fortbildning och handledning. Det är stressigt i förskolevärlden och skolvärlden idag och det finns inte så mycket tid att förkovra sig i ny forskning och att fortbilda sig. Men våra förskollärare och lärare är jätteviktiga och det ska finnas möjligheter för dem att vidareutbilda sig.

 

Publicerat torsdag 12 mars 2009 Granskat tisdag 29 mars 2016