Skillnader på väg till arbetslivet

Unga vuxna etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden. I sin avhandling "En resa med osäkra mål" har Lena Lidström, forskningsassistent vid Umeå universitet, intervjuat unga vuxna om deras erfarenheter av övergången mellan skola och arbetsliv.

Lena Lidström disputerade vid Umeå universitet i september 2009, vid institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning. Hennes studie är en del i ett större forskningsprojekt – Individen, vägarna, valen. Tidigare har hon arbetet både som studie- och yrkesvägledare och som arbetsförmedlare.

- Av studien framgår att deltagarna fått redskap för att navigera i övergången mellan skola och arbetsliv, men i begränsad omfattning, säger Lena.

I avhandlingen har 52 personer i åldrarna 25-29 år svarat på frågor om stödjande och hindrande faktorer vid val av arbete och utbildning. De fick även berätta om förhoppningar och farhågor inför framtiden.

- Det är hela skolans uppgift att ge eleverna förutsättningar att göra bra val, men ungdomarna är ofta ganska kritiska till den studie- och yrkesvägledning (SYV) de fått. Det finns även skillnader när det gäller orter. I glesbygd känner man sin SYV, men i storstad finns oftast ingen personlig relation. Många uttrycker att det varit ganska meningslöst och att studie- och yrkesvalsvägledaren inte tagit hänsyn till deras önskemål. Men det finns förstås även de som är positiva till den vägledning de fått, berättar Lena.

Internationellt sett är forskningsfältet om ungas övergångar mellan skola och arbete väletablerat, men så är inte fallet i Sverige. I den här studien finns några delar som pekar på likheter med vad som framkommit i internationell forskning på området.

- Det talas till exempel om en "cooling down"-effekt, som innebär att vägledare påverkar inriktningen genom att dämpa förväntningar och styr eleven mot utbildningar och yrkesval med lägre krav. De unga vuxnas berättelser visar att detta förekommer i Sverige gentemot dem med annan kulturell bakgrund. Det skulle även kunna gälla unga vuxna med funktionsnedsättning. Men det kan jag inte uttala mig om utifrån min studie. Studierna belyser ofta betydelsen av kön, klass och etnicitet men däremot mycket sällan utifrån funktionshinder. I det fallet ser jag ett behov av ytterligare forskning.

I glesbygd finns begränsningar när det gäller val av inriktning i studier. Det är få program som erbjuds inom närområdet och det krävs ofta att man pendlar. - När det gäller utbildning finns tydliga köns- och ortsskillnader. Fler killar än tjejer upplever studie- eller motivationssvårigheter. Det är också fler killar som avbrutit sina studier eller valt fel. Tjejerna upplever också svårigheter, men tar oftare upp specifika svårigheter och klagar på bristen på stöd.

I den välsituerade orten är det tuffare att ha skolsvårigheter. Där är utbildning väldigt viktigt och de som har problem har blivit mer uthängda.
Unga vuxna i storstad som står utanför arbetsmarknaden bor ofta i den utsatta förorten. När det gäller arbete finns också könskillnader, om tjejerna har fördelar i utbildning så verkar killarna ha vissa fördelar på arbetsmarknaden.

- Övergången har blivit mycket längre. Etableringsåldern på arbetsmarknaden har ökat med 7 år på mindre än två decennier. 1990 var det 21 år och 28 år 2006. Min studie tyder på att det inte är ungas val och att de får kämpa hårt för att etablera sig på arbetsmarknaden. Det tycker jag att det talas om för sällan – i politiken, på arbetsförmedlingen och i skolan, avslutar Lena.

Intervjun finns även publicerad i tidningen Lika värde nr 4 2009.

 

Publicerat onsdag 3 mars 2010 Granskat tisdag 29 mars 2016