Mänskliga rättigheter allt viktigare inom specialpedagogisk forskning

På senare år har mänskliga rättigheter och lika värde blivit viktiga begrepp, särskilt när man diskuterar funktionsnedsättningar. Det säger Anders Gustavsson, professor i pedagogik vid Stockholms universitet.

Han tror att den nya forskningsinriktningen inom specialpedagogiken kommer att utvecklas mot mänskliga rättigheter och mindre mot empiriska studier.

Anders forskning rör bland annat inkludering och delaktighet för elever med funktionshinder och han har särskilt ägnat sig åt elever med utvecklingsstörning. Anders har lett studier där man undersökt hur elever upplever särskolan och vad delaktighet betyder för dem. Hans forskning har också handlat om likvärdighet och självförståelse. Vad innebär det att vara vanlig människa och vad innebär det att vara utvecklingsstörd och betrakta sig som vanlig? Han har också på uppdrag av Skolverket studerat hur man beskriver funktionsnedsättning och funktionshinder i läromedlen. Tillsamman med en kollega skrev han rapporten "Funktionshinders (o)synlighet i läromedel". Den visade att funktionsnedsättning nästan aldrig nämns i de undersökta läromedlen.

Anders talar om tre grundläggande tankefigurer inom specialpedagogiken. Idén är att forskningsfältet specialpedagogik styrs mycket av aktuella tankefigurer, det vill säga hur man ska tänka och vad man utgår ifrån.

En tankefigur formas i mötet mellan materiell verklighet – resurser, intressen och marknader – och dominerande de aktuella diskurser, det vill säga sättet att tala och skriva om något.

- Det är egentligen en modell för vad som är tänkbart, säger han. Inom ett område finns en repertoar av tankefigurer och det kommer till nya, även om det går ganska trögt. De nya tankefigurerna ersätter inte äldre, utan blir oftast tillägg till en repertoar. Vi blandar helt enkelt olika figurer.

Den första tankefiguren, som dominerade specialpedagogiken fram till 1970-80-talet, är normalitetsfiguren som bygger på idén om att det finns något som är normalt hos de flesta människor.

- Detta synsätt har lett till tanken att man kan vara avvikande på något sätt, till exempel genom att ha en funktionsnedsättning. Tydliga avvikelser från det som betraktas som normalt föranleder åtgärder för att stödja exempelvis en elev i skolan, men de riskerar att nedvärderas och exkluderas. Denna tankefigur finns fortfarande kvar.

Den grundläggande kunskapsbasen hämtas från medicin och psykologi. - Diagnostiseringen, det vill säga att söka efter något som inte är normalt hos människan, utgår från denna figur, menar Anders.

Den andra tankefiguren, är den identitetspolitiska, som präglat specialpedagogiken och forskningen om funktionshinder under de senaste 25 åren, är en kritik av idén om normalitet.

- Hela projektet identitetspolitikens mål är att uppvärdera det ovanliga. Modellen kommer från den nordamerikanska medborgarrättsrörelsen "Black is beautiful".

Denna tankefigur tas upp av andra grupper som tidigare nedvärderats och exkluderats, till exempel döva, gay-rörelsen och kvinnorörelsen.

- Tidigare var begreppet queer ett negativt uttryck. Nu har man tagit upp det som något positivt. På samma sätt beskriver de Döva sin grupp med stort D i en kamp för att den ska få en positiv innebörs och frigöras från den gamla stämpeln av bristande normalitet. Vid Stockholms universitet finns också det så kallade Lyttseminariet. Det vänder sig till studenter, forskare och aktivister som är intresserade av kritisk handikappforskning, förklarar Anders.

Invandringen och satsningen på undervisning i hemspråk innebär på samma sätt en uppvärdering av andra kulturer än den svenska. - Som en kritik mot de två första tankefigurerna växer nu en ny tankefigur fram, nämligen lika värde-principen, förklarar Anders.Likheten mellan människor står i fokus för politik och forskning och Allas lika värde har blivit ett målbegrepp.

Den tredje tankefiguren lika värde-figuren innebär att man lyfter fram att alla människor har samma grundläggande värde och rätt till likabehandling, oavsett om man är normal och vanlig eller onormal och avvikande.

- I kontrast till identitetspolitiken betonar den nya tankefiguren exempelvis det som alla elever i skolan har gemensamt. Det medför ett nytt intresse för hjälpmedel, men inte som tidigare främst som kompensation, utan i termer av universell design som passar alla och som ger alla tillträde till ett samhälle. Om det i skolan finns ett barn som inte lever upp till detta faller man tillbaka på normalitetsprincipen, som varit inriktad på att kompensera en funktionsnedsättning. Jag stöder idén att man försöker kompensera med olika hjälpmedel. Nu finns också motsvarande universell design, samhället ska vara tillgängligt för alla.

Intervjun finns publicerad i tidningen Lika värde nr 4 2008.

Publicerat torsdag 11 december 2008 Granskat tisdag 29 mars 2016