Funktionshindrade barn utan nära vänner

Barn med allvarliga fysiska funktionshinder umgås mest med vuxna och har inga nära jämnåriga vänner. Det visar Anette Sundqvists avhandling "Knowing me, knowing you. Mentaliseringsförmågor hos barn som använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation".  Tillgång till e-post kan hjälpa dem att utvidga sitt sociala nätverk.

Varför blev du intresserad av ämnet?

- Jag är logoped och när jag arbetade kliniskt insåg jag hur viktigt det är att involvera hela barnens omgivning för att komma fram till bra resultat.

Vad handlar avhandlingen om?

- Hur mentaliseringsförmågan ser ut hos 14 fysiskt funktionshindrade barn som använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Mentaliseringsförmåga, eller Theory of Mind, handlar om hur man förstår sig själv och hur man kan förstå hur andra personer känner och tänker. Jag ville undersöka sociala nätverk och vänskapsband och har gjort en e-poststudie delvis för att se om det går att utveckla barnens sociala nätverk.

Vilka är de viktigaste resultaten?

- Det viktigaste är att belysa att de här barnen har samma behov som andra barn. Jag kunde se att de inte har några nära vänner, bara bekanta. De förstår andra barn men de måste få träna sig i hur det är att prata med kompisar. E-post ökar deras möjlighet att få vänner på distans och möjliggör för andra barn att hitta något gemensamt intresse som kan vara svårt att se när man måste kommunicera via assistenter. Barnen i min studie utvecklade sitt sociala nätverk virtuellt. Om de ska gå integrerade i vanliga klasser måste man stödja dem och barnen omkring så att de kan vara en i klassen. Jag kan ge ett exempel på en pojke som går i en skola där all personal och alla elever i skolan har gått kurs i Bliss, som är det symbolspråk pojken använder. Det är möjligt att göra förändringar i alla skolor, men det krävs engagemang hos de som är nära barnet.

Vad överraskade dig?

- Trots att barnen inte alltid har ett stort socialt nätverk och trots att de har många svårigheter har de ändå en förhållandevis god mentaliseringsförmåga. Det är viktigt att bygga vidare på den goda förmågan och låta den utvecklas genom gemenskap och social samvaro med andra barn och vuxna.

Vem har nytta av dina resultat?

- Lärare, logopeder och specialpedagoger. Men jag tror inte man kan göra någon förändring på sin skola om man inte har engagemang från andra lärare och sin rektor.

Anette Sundqvist disputerade 2010-10-15 vid Linköpings universitet.

Publicerat måndag 22 november 2010 Granskat tisdag 29 mars 2016