Diagnoser behövs inte när alla får det stöd de behöver

En av skolans största utmaningar är att klara av mångfalden. Det menar Julie Allan, professor i Equity and Inclusion vid University of Birmingham. Elever är olika i en mängd avseenden och många lärare upplever det som en stor utmaning att undervisa alla elever.

Vi lever i en tid med stort fokus på måluppfyllelse och vi har nu samtidigt en stor efterfrågan på diagnoser. Med diagnoser följer efterfrågan på resurser för att hantera den problematik som diagnoserna beskriver. Antalet barn med medicinska diagnoser ökar starkt och snabbt i Sverige liksom i övriga världen.

Diagnoser blir ett slags utväg

Professor Allan säger att hon ser efterfrågan på diagnoser som en reaktion på den press som finns på lärare och skolor att öka resultaten. Denna press har byggts in i utbildningssystemen.

– Lärare upplever särskilt att beteendeproblematik hos elever är särskilt svår att hantera i samband med de allt högre ställda kraven på måluppfyllelse. Lärarna vill hellre att dessa elever undervisas av någon annan någon annanstans än av dem själva i det egna klassrummet. Lärarna ser också diagnoser som en slags utväg eller ett sätt att få mer resurser för att klara kraven på måluppfyllelse.

Enligt professor Allan kan diagnoser också ha en mildrande effekt på en annan press. Den press som kommer från de föräldrar som ser diagnoser som lösningar på problem.

Essunga ett positivt exempel även internationellt

I Essunga tillmäts diagnoserna inte någon större betydelse, enligt Julie Allan. Hon är rådgivare i det longitudinella projekt där Essungas skolor följs över tid. Essungastudien har uppmärksammats internationellt. Delegationer har kommit till Essunga från såväl svenska kommuner som från utlandet.

Tidigare artiklar om Essunga- studien:

Inkludering går att förena med hög måluppfyllelse 

Det är skolans ansvar att alla elever lyckas

Anledningen är främst att kommunen har lyckats att få skolor att vara inkluderande och samtidigt nå mycket hög måluppfyllelse på kort tid. Eleverna i kommunen presterade tidigare mycket lågt i jämförelse med andra kommuner i Sverige. Idag är situationen annorlunda och elever från Essunga presterar i nivå med de bästa eleverna i landet.

Relationer mycket betydelsefulla

Vad kan de svenska och internationella besökarna lära sig genom att besöka Essunga?

Professor Allan säger att de bland mycket annat får klart för sig hur betydelsefulla relationer är. Det handlar om goda och nära relationer mellan rektorer, lärare och elever.

– Det krävdes till exempel stora insatser i början av rektorer att lära känna alla elever. Rektorerna intresserade sig även för elevernas intressen utanför skoltid och begränsade sig alltså inte bara till det som hände på skoltid. Men det finns ytterligare ett flertal skäl till de lyckade resultaten i Essunga enligt Julie Allan, bland annat att:

  • ett helt program av stöd upprättades för lärarna så de skulle arbeta inkluderande och då ingick studier av forskning samt reflekterande samtal om inkluderande undervisning,
  • ett dagligt budskap förmedlades till eleverna: "tillsammans gör vi en mycket bra skola",
  • lärarna tydligt meddelade eleverna vad de behövde göra för att nå de betyg som eftersträvades,
  • alla elever fick ett intensivt stöd och att lärarna konstant pushade på eleverna,
  • resursanvändning förändrades där främst specialklasser lades ned och stödet istället gavs inne i klassrummen med förstärkt resurs.

Eleverna tycker inte att diagnoserna är till någon hjälp

Julie Allan säger att diagnoser görs osynliga och att behovet av diagnoser försvinner när alla barn får det stöd och den hjälp de behöver. Essungaeleverna har också berättat att de tycker att diagnoser är fel och inte till någon hjälp.

Eleverna tycker också att det är en rättighet att alla elever ska vara inkluderade. De är också förvånade och även upprörda över att lärare har svårigheter med att undervisa alla elever tillsammans. Denna typ av reaktioner har Julie mött i fler studier där elever har fått beskriva hur de ser på inkludering.

Internationell expertrådgivare

Professor Allan har erfarenheter från flera internationella sammanhang vad gäller forskning och policyfrågor. Sedan 2008 har hon haft en central roll som expertrådgivare åt utbildningsministrarna vid ett stort antal möten i Europarådet. Det främsta målet har varit att få utbildningsministrarna att förstå vilka hinder för inkludering som oavsiktligt kan uppstå när reformer införs. Utbildningsministrarna har varit mycket engagerade och fört nyanserade diskussioner om delaktighet. De har tydligt visat ett engagemang för inkludering.

På frågan om hur den svenska utbildningsministern ställer sig till inkludering svarar Julie Allan att hon aldrig har mött honom.

– Sverige brukar representeras av någon ställföreträdare. Julie Allan säger att hon tolkar detta som att inkludering inte har någon hög prioritet för den svenska utbildningsministern. Sverige har dock samtidigt alltid varit långt framme vad gäller inkludering. Det beror på den historiskt starka betoningen av en demokratisk skola och en skola för alla enligt professor Allan.

Hinder för inkludering är inbyggda i systemen

Vilka är då hindren för inkludering?

Enligt Julie Allan så har det byggts in hinder i utbildningssystemen. Lärare har fått ägna mycket tid åt att bedöma elevprestationer knutna till krav på måluppfyllelse. De har fått lägga energi på att bevisa att deras undervisning är bra snarare än att engagera sig i elevernas lärande.

– Ett ändlöst pappersarbete har uppstått. Externa granskningar, till exempel i form av skolinspektioner, har lett till en situation med betoning på klander och skuld. I ett fåtal länder har skuldkänslor förstärkts när högt uppsatta personer beskriver lärares arbete med ord som flumskola och liknande uttryck. Dessutom har den medicinskt dominerade amerikanska forskningen bidragit till ett fokus på elevers brister som påverkar hur lärare tänker. Hela situationen gör det svårare för lärare att fokusera på de andra uppdrag som skolan har utöver kunskapsuppdraget, säger hon.

Det finns anledningar till optimism

Julie Allan betonar att hon trots allt ser optimistiskt på framtiden vad gäller inkludering. Hennes optimism bygger på:

  • ett hopp om att lärarutbildningen kommer att bli bättre,
  • de exempel som visar att det finns lärare och skolor klarar av mångfald, Essungastudien är ett bra exempel,
  • ett hopp om att barn och ungdomar stödjer inkluderingstänkandet, vilket flera studier visar,
  • politikers positiva inställning till och engagemang för inkludering när de förstår de orättvisor som kan uppstå oavsiktligt vid politiska beslut, det finns en stark vilja bland politiker att göra skolan bra för alla elever,
  • lärare som gör bra insatser och gör undervisningen spännande för elever trots de hinder som läggs i vägen för dem.

Att se elevers svårigheter som en spännande utmaning och inte som problem

Professor Allan förordar en förändrad inställning till elevers svårigheter. Ett exempel på en sådan inställning har tidigare förts fram av den framstående svenska forskaren Ingemar Emanuelsson. Han ansåg att även elever med svårigheter ska ses som en tillgång i klassrummen. Svårigheterna kan utifrån en sådan synvinkel ses som en spännande utmaning i stället för ett problem.

Publicerat onsdag 28 maj 2014 Granskat tisdag 29 mars 2016
Julie Allan

Om forskaren

Julie Allan arbetar vid University of Birmingham som professor i Equity and Inclusion. Hon har en lärarutbildning men har under de senaste 25 åren arbetat främst med forskning i forskningsorganisationer och med forskning och utbildning inom högre utbildning. Hon är även deputy head (ungefär ställföreträdande chef) of School of education vid University of Birmingham.

Julie Allan har varit expertrådgivare åt Europarådet, walesiska nationalförsamlingen, det skotska parlamentet, den nederländska respektive den australiensiska regeringen.

Den senaste boken som snart publiceras heter On psychopathology at school. Valerie Harwood är medförfattare och boken ges ut av Routledge förlag i serien Theory in Education.

Professor Bengt Persson vid högskolan i Borås initierade samarbetet med professor Julie Allan inom forskningsprogrammet RCIW. Hon är rådgivare i forskningsprogrammet och samarbetar med forskargruppen vid Högskolan i Borås. Julies roll är kortfattat att stärka kapaciteten i forskning och utbildning vid högskolan i Borås samt att tillföra ett internationellt perspektiv.

RCIW

RCIW är en förkortning av Research and Capability in Inclusion and Welfare. Det är ett forskningsprogram vid Högskolan I Borås inriktat på inkludering. Forskargruppen leds av professorerna Bengt Persson och Julie Allan. Research and Capability in Inclusion and Welfare