Delaktighet och samspel på fritidshemmen

Delaktighet, samspel och lek är viktiga frågor för fritidshemmen att arbeta med, eftersom det idag finns ett tydligare lärandeuppdrag framskrivet i skollag och läroplan än tidigare. Det menar Helene Elvstrand som för tillfället forskar om fritidshemmens kontext i flera projekt.

Fritidshemmen har ofta komplexa förutsättningar för sitt uppdrag. Grupperna kan vara stora. Det är inte ovanligt att det är upp till så många som 70–100 barn i verksamheten, berättar Helene. Barngrupperna ser ofta olika ut dag för dag, vilket gör att det kan vara svårt att planera dagen. Eftersom fritidshemmen ofta finns i skolans lokaler, finns det kanske inte alltid fasta rum med möjlighet till lek och vila. Det gör att eleverna behöver avbryta sina aktiviteter för att städa upp eller förflytta sig.

– I mina observationer upplever jag många avbrott, vilket också är något barnen brukar uttrycka – att de blir avbrutna i sin lek, säger Helene. I dagsläget arbetar Helene med två olika forskningsprojekt som bedrivs vid Linköpings universitet. I ett aktionsforskningsprojekt följer forskarna flera fritidshem som arbetar med att utveckla metoder och former för sitt arbete. Det kan exempelvis handla om att stimulera lek, att arbeta med inkludering eller att arbeta med organiserade aktiviteter. Det som förenar de som deltar är en återkommande fråga om "hur ser vi alla barn?"

I projektet "Inkludering på fritidshem" är syftet att undersöka fritidshemmens förutsättningar att arbeta med inkludering och delaktighet. För tillfället letar Helene efter föräldrar som kan delta i studien. Både föräldrar till elever i grundskola och till elever som går på grundsärskola, men som går på fritidshemmet i skolområdet efter skoldagen. Ambitionen är att undersöka hur pedagoger och föräldrar ser på inkludering och hur elevernas möjligheter till delaktighet ser ut. Vilka möjligheter och svårigheter finns, och hur blir det i praktiken är några frågor som intresserar.

– Inkludering är för mig nära sammankopplat med delaktighet. När jag skrev min avhandling undersökte jag möjligheter till delaktighet i skolans vardagsarbete. Jag såg att delaktighet ofta handlar om en social och en politisk delaktighet, att kunna vara med och att kunna göra sin röst hörd.

En slutsats var att de elever som var socialt delaktiga också hade större möjligheter till en politisk delaktighet. Ett exempel från avhandlingen var att man använde sig av en förslagslåda där eleverna kunde lägga förslag. Innan eleverna vågade lämna förslag, så "lobbade" de för sina förslag. Elever som hade kommunikativa förutsättningar och en hög social status i gruppen, lämnade i högre uträckning förslag.

– I mina observationer på fritidshemmen ser jag liknande mönster, berättar Helene. Det finns en risk i att man skapar exkluderande processer och situationer, att man förstärker roller utan att vara medveten om det, förklarar hon.

För att undvika detta, kan man som pedagog medvetet ställa sig utanför och reflektera över olika situationer. Vilka processer uppstår, vad pågår mellan barnen, hur ser maktförhållanden ut, är några frågor att titta på. Det är även viktigt att aktivt stötta samspelet, bland annat i leken.

– De pedagoger jag möter på fritidshemmen är duktiga på att arbeta med samspel. Men jag ser också att eleverna ofta blir lämnade ensamma i sitt samspel. Det är stora grupper och ofta lite personal.

En tendens som Helene sett när hon besöker fritidshemmen, är att de elever som under skoltid har extra resurser kopplade till sig, inte får resurserna med sig när de går till fritidsverksamheten.

– Jag tänker att stödbehovet är kanske ännu större under tiden på fritidshemmet, och särskilt för de elever som har svårt att hantera det sociala samspelet. Förutsättningarna skiljer sig från skoldagen. Grupperna är större, gruppens sammansättning kan skilja sig mycket dag för dag och den sociala interaktionen med de andra barnen blir extra viktig, uttrycker Helene.

Barns rättigheter och barns möjlighet att få utrycka sig har varit drivkraften i Helenes arbete och forskningsintresse genom åren.

Jag vill lyfta fram barns erfarenheter och perspektiv i mitt arbete. Barn är kloka och gör viktiga analyser som vi vuxna måste ta till oss. Mitt engagemang för barns rättigheter har funnits länge och bottnar nog i min egen barndom och uppväxt, där jag ofta kände att jag inte var lyssnad på.

Helene tycker att frågan om delaktighet på fritidshemmen är intressant, kopplat till barns rättigheter. I de nya allmänna råden för fritidshemmen står det bland annat att rektor och huvudman bör göra barnkonsekvensanalyser.

– Inom skolans och fritidshemmens uppdrag har kraven på barnkonsekvensanalyser inte funnits så tydligt framskriven förut. Det känns spännande att se hur det slår ut, avslutar hon.

Publicerat tisdag 9 december 2014 Granskat tisdag 12 december 2017
Helene Elvstrand

Om forskaren

Helene Elvstrand är lektor och Fil dr i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hon är aktuell med forskningsprojekten "Framtidens fritidshem" med Anna-Liisa Närvänen och "Inkludering på fritidshem" med Maria Simonsson.

Allmänna råd för fritidshem

Skolverket gav hösten 2014 ut nya allmänna råd för fritidshemmen. Bland annat lyfts att fritidshemmen fått ett tydligare uppdrag med inriktning på att stimulera elevers utveckling och lärande.