Tid och utbildad personal är avgörande för elever med blindhet

Elever med blindhet är en mycket liten grupp som oftast går i den vanliga grundskolan. Kompetensutveckling för alla som verkar runt dessa elever är helt avgörande för att de ska klara kunskapsmålen, visar Kim de Verdiers avhandling.

Kim är psykolog och har sedan hon blev färdigutbildad för tjugo år sedan haft ett särskilt intresse för barn med blindhet. Genom åren har hon mött många barn, föräldrar och lärare som ofta vittnar om en tuff situation i skolan för denna grupp.

– Detta gjorde att jag ville beforska området, det finns nämligen väldigt lite forskning om blindhet där barnens och föräldrarnas perspektiv finns representerade. I Sverige finns det ingen sådan forskning alls.

Tre projekt

Kims avhandling bygger på tre projekt. I det första kartlade hon samtliga barn med blindhet från de senaste två decennierna genom bland annat journalmaterial. Projektet syftade till att svara på frågor som: Hur många barn med blindhet föds i Sverige per år? I vilken grad finns ytterligare funktionsnedsättningar och vilka är de vanligast förekommande?

Det andra projektet var en longitudinell studie där Kim följde en årskull med sex punktskriftsläsande elever genom grundskolan.

– Vi intervjuade elever, föräldrar och lärare vid olika tidpunkter. Vi samlade också in data såsom resultat av lästest och skolbetyg. Vi ville undersöka både skolutvecklingen och den psykosociala situationen.

Det tredje projektet studerade elever som både har blindhet och autism, en grupp med mycket specifika pedagogiska utmaningar. Här gjorde Kim en fallstudie på ett urval av sex barn från blandade skolformer.

– Vi ville både undersöka pedagogiska utmaningar och strategier i skolan, men också hur stödet upplevs av barn, föräldrar och lärare.

En liten grupp

Avhandlingen lyfter sammantaget fram en mycket liten grupp. Det handlar om så få som i genomsnitt sju barn per år i Sverige. Och i den lilla gruppen finns en hög förekomst av ytterligare funktionsnedsättningar.

– Minst tre av fyra barn har ytterligare funktionsnedsättningar, oftast autism eller intellektuell funktionsnedsättning. Förekomsten av autism är skyhög i jämförelse med seende barn, vi pratar om 30 procent i jämförelse med motsvarande en till två procent.

Trots detta visar avhandlingen att föräldrar alltför ofta blir rekommenderade att vänta och se framtiden an och en ytterligare funktionsnedsättning konstateras många gånger inte förrän Specialpedagogiska skolmyndighetens resurscenter syn blir inkopplade.

– Det är problematiskt. Det innebär bland annat att ett adekvat utformat stöd blir fördröjt. Samtidigt ska sägas att de här barnen är ytterst ovanliga och det är orimligt att begära den här specifika kompetensen ute i landstingen.

Framförhållning, tillräckliga resurser och utbildning

En annan viktig aspekt som avhandlingen lyfter är att elever med blindhet generellt finns i den "vanliga" skolan och ska tillgodogöra sig sina studier som alla andra elever, vilket är en utmaning. Att lära sig något när en inte ser, tar mycket längre tid. Och att läsa punktskrift tar också längre tid eftersom det är ett långsammare läsmedium.

– Tid är ett dilemma. Det vilar också ett för stort ansvar på enskilda lärare och på skolan. Det går inte att bygga upp en lokal kunskap i förebyggande syfte eftersom barnen är så få. En stor risk är att detta kan leda till en underprestation hos eleven. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Kim menar att framförhållning och tillräckliga resurser är a och o när ett barn med blindhet kommer till en skola. Nätverksträffar för dem som finns runt barnet behöver planeras in omgående och personalen behöver utbildning om bland annat anpassningar och punktskrift.

– Utbildning är jätteviktigt och det går inte att påbörja den dagen före uppropet. Detta ställs verkligen på sin spets för denna målgrupp. Det går exempelvis inte att ha en outbildad assistent. Omsätt det till seende barn. Det skulle aldrig accepteras att seende barn får assistens av någon som inte behärskar det aktuella läs- och skriftspråket.
Specialpedagogiska skolmyndigheten erbjuder utbildningspaket som alla som möter elever med blindhet i skolan behöver gå.

En annan rekommendation är att gå en kurs på avancerad nivå vid Stockholms universitet som riktar sig till dem som vill lära mer om synnedsättning.

Aktivt arbete för att motverka utanförskap

Kim betonar också vikten av att skapa fysisk tillgänglighet och att skolorna måste arbeta aktivt med den psykosociala miljön. Det finns många utmaningar kring den sociala inkluderingen.

– När specialskolan för elever med blindhet lades ned i mitten av 1980-talet, var tanken att den sociala gemenskapen per automatik skulle bli lättare. Men den kommer inte automatiskt bara för att eleven finns i sin hemskola. Det är fortfarande lätt att bli utanför. Vi kan dock se att de skolor som har prioriterat ett aktivt arbete kring detta har fått positiva resultat. Vi måste arbeta på en strukturell nivå för dessa barns rätt till en likvärdig utbildning. För att nå dit behöver vi arbeta fram bättre samverkansrutiner och prioritera utbildning för alla som finns runt barnet. Det finns kunskap på olika ställen i samhället men dessa behöver samverka bättre och den samlade kompetensen vid Resurscenter syn behöver användas effektivt. Där finns den samlade kunskapen om barn med blindhet som är nödvändig, avslutar Kim.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 3-4 2019.

Mer läsning

Publicerat måndag 18 november 2019