Lättläst
Teckenspråk
Mer stöd och anpassningar behövs för att klara gymnasieskolan
I en nyligen publicerad studie från Linköpings universitet, framkommer att majoriteten elever i behov av stöd i gymnasieskolan, anser att deras behov av anpassningar i skolan inte blir tillräckligt tillgodosedda.
Studien är en uppföljning av ett projekt med gymnasieelever, som under 2011–2014 intervjuades före och efter insatser med teknikstöd i ett projekt i Hjälpmedelsinstitutets regi.
– Den nya studien baseras på samma elevunderlag, berättar Helena Hemmingsson, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och gästprofessor i arbetsterapi vid Linköpings universitet.
I studierna använde vi bedömningsinstrumentet BAS (Bedömning av anpassningar i skolmiljö). Vi kan på det sättet undersöka skolmiljön utifrån olika elevgruppers behov. Sett ur elevernas perspektiv kan det visa inom vilka områden skolan kan behöva utveckla sitt stöd.
Intervjuer med elever
Totalt har 484 elever från tolv skolor i fem kommuner intervjuats. De valdes ut inför den första studien av sina respektive skolor som elever i behov av stöd. Ungefär hälften av eleverna har någon form av diagnos och hälften är utan. De har fått skatta i hur hög grad de tycker att de får stöd från skolan i 16 områden kopplade till skolarbetet. De undersökta områdena omfattar både praktiska saker och allmänt hur det fungerar i skolan, till exempel att komma ihåg saker, skriva (anteckna, redovisa skriftligt), läsa, göra prov, göra läxor och matematik.
Strax över hälften av eleverna får specialpedagogiskt stöd från lärare, lärarassistent eller specialpedagog, men samtliga elever anser att de behöver ytterligare stöd och anpassningar.
Uppemot 90 procent anger att de behövde stöd i området "komma ihåg saker" och av dessa tycker mer än hälften att de saknar stöd i detta från skolan. Över 60 procent upplever att de saknar tillräckligt stöd i de akademiskt inriktade områdena skriva, läsa, göra läxor och göra prov. Mer än 50 procent av eleverna anger att de inte fått något stöd alls i dessa områden. Undantag är matematik, där stödet upplevs som något bättre.
Viktigt med fortsatt stöd även efter grundskolan
En av slutsatserna som kan dras, är att de elever som behöver mest stöd och anpassningar återfinns bland dem med störst frånvaro, bland elever i yrkesinriktade program och bland elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
– De här resultaten känner både lärare och rektorer igen, säger Helena Hemmingsson. Elevernas problem finns genom hela skoltiden och försvinner inte. Att enbart få insatser under grundskoletiden räcker inte, de måste fortsätta även på gymnasienivå. Vi vet att många elever inte får godkänt i kärnämnena – fler behöver få hjälp med att klara det. Men det stupar på att det specialpedagogiska stödet inte är särskilt utbyggt i gymnasieskolan. Här behövs en ny syn på hur skolan kan möta elevernas behov. Överlag kan sägas att det är viktigt att dessa elever får allt det stöd de kan få, dels i samarbete med elevhälsan, dels att skolan vid behov även tar in hjälp utifrån.
– Just nu avslutar vi insamlingen av data för ännu en undersökning. Vi har gått vidare och följt samma elever även efter att de slutat gymnasieskolan. Har de fått jobb? Pluggar de vidare? Har stödet de fått gett någon hjälp? Den rapporten kommer inom en inte alltför lång framtid och det ska bli spännande att få fram det resultatet. Baserat på elevernas önskemål om behovet av hjälp med att komma ihåg saker, pågår utvecklingen av appen "RemindMe". Den fungerar som en interaktiv webbaserad kalender med påminnelsestöd. Appen används och provas dels på grupper med barn och unga, dels även på äldre personer.
Flera forskningsprojekt
Helena medverkar i ytterligare projekt både vid Linköpings och Stockholms universitet. Bland Stockholmsprojekten finns ett som handlar om ögonstyrning för barn med mycket stora rörelsehinder.
– Inom det området är Sverige världsledande, säger hon. Hittills finns väldigt lite publicerat om detta. Med ögonstyrning kan barn utan tal och med omfattande rörelsehinder använda datorn både i skolan och på fritiden för att bland annat kommunicera med andra, till lek och spel och till lärande i skolan.
Ett pågående projekt vid Linköpings universitet är ett samarbete med Medierådet som handlar om internetanvändning och delaktighet i vardagen för ungdomar med utvecklingsstörning. Den första artikeln från det projektet är på väg att publiceras. Genom undersökningen hoppas man kunna se hur internetaktiviteter kan anpassas för att öka dessa ungdomars möjlighet till delaktighet och inflytande.
Text: Bella Danowsky
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 4 2018
Eleverna på gymnasiet behöver mer stöd och anpassningar
Linköpings universitet har nyligen
gett ut en ny studie.
Den handlar om stöd på gymnasiet.
I studien står det att
de flesta elever som behöver stöd
tycker att de behöver mer anpassningar
för att klara gymnasiet.
De intervjuade elever
Helena Hemmingsson är professor.
Hon berättar om den nya studien om stöd på gymnasiet.
Helena arbetade i det projektet
och just nu håller de på med ett nytt projekt om stöd.
Helena är professor i special-pedagogik
vid Stockholms universitet.
Hon är också gäst-professor
i arbets-terapi vid Linköpings universitet.
De intervjuade 484 elever.
Eleverna var från tolv skolor i fem kommuner.
Skolorna valde ut vilka elever
som skulle vara med i studien.
De valde elever som behöver stöd.
Ungefär hälften av eleverna har en diagnos.
Eleverna fick svara på frågor om
stöd i 16 olika skol-situationer.
Det handlade både om praktiska saker
och allmänt hur det funkar i skolan.
Forskarna frågade ungefär så här:
Tycker du att du får tillräckligt stöd?
Får du hjälp med att komma ihåg saker?
Får du stöd när du skriver och antecknar?
Hur funkar det att läsa och göra läxor?
Får du hjälp i matematik och
när du ska göra prov?
Lite mer än hälften av eleverna i studien
får special-pedagogiskt stöd
av lärare, lärar-assistent eller specialpedagog.
Men alla eleverna tycker att de behöver
mer stöd och anpassningar.
Nästan alla elever, nästan 90 procent,
sa att de behöver hjälp med att komma ihåg saker.
De får ingen hjälp med det alls,
tyckte mer än hälften av dem.
Många elever, över 60 procent,
upplever att de inte får tillräckligt stöd
när de ska skriva, läsa, göra läxor och ha prov.
De har inte fått någon hjälp alls med det,
säger mer än hälften av eleverna.
Utom i matte.
Eleverna tyckte att stödet i matematik
var ganska bra.
Den nya studien är en
fortsättning på en tidigare studie
Studien följer upp ett annat projekt
som de hade för några år sen.
Under åren 2011 till 2014 intervjuade de
gymnasieelever som fick teknik-stöd.
De ställde frågor innan eleverna fick stödet.
Sen följde de upp det,
efter att eleverna fått stöd.
Teknikstödet kom från Hjälp-medels-institutet.
– Det är samma elever i den nya studien,
säger Helena.
I studien undersökte de också skol-miljön.
De använde då ett verktyg som heter BAS.
BAS är en förkortning av
Bedömning av anpassningar i skolmiljö.
– BAS kan visa oss på vilket sätt
skolan behöver utveckla sitt stöd,
säger Helena.
Det är viktigt att eleverna får stöd
även efter grund-skolan
Vilka elever är det då som behöver
mest stöd och anpassningar?
Forskarna kom fram till att
de elever som oftast är borta från skolan
hör till dem som behöver mest stöd.
Det är också vanligt bland eleverna på yrkes-programmen.
Elever med neuro-psykiatrisk funktions-nedsättning
behöver också mycket stöd.
– Både lärare och rektorer känner igen det här.
Eleverna har problem under hela skol-tiden.
Problemen försvinner inte.
Det räcker inte att bara få hjälp i grundskolan.
De måste få hjälp när de går på gymnasiet också,
säger Helena.
– Vi vet att många elever inte får godkänt
i svenska, engelska och matematik.
Fler behöver få hjälp för att klara det.
Men det specialpedagogiska stödet
är inte så utbyggt på gymnasiet.
Vad kan vi göra
för att förbättra stödet på gymnasiet?
– Vi behöver ett nytt sätt att se på
hur skolan kan möta elevernas behov.
Det är viktigt att de här eleverna får
allt det stöd de kan få.
Elev-hälsan har en viktig roll där.
När det inte räcker
behöver skolan även ta in hjälp utifrån.
Hur tror du att det kommer att gå för de här eleverna
efter att de har gått ut gymnasiet?
– Vi undersöker det just nu.
Vi har intervjuat samma elever
efter att de har slutat gymnasie-skolan.
Vi har frågat:
Har du fått jobb?
Pluggar du vidare?
Har stödet du fått hjälpt dig?
Och vad svarar de?
– Vi är inte klara med studien än.
Men rapporten kommer ganska snart.
Det ska bli spännande att se hur det har gått för dem.
Har ni kunnat förbättra någonting för eleverna
efter de första studierna?
– Ja. Till exempel utvecklar vi en app.
Appen ska hjälpa eleverna att komma ihåg saker.
Den heter Remind Me.
Appen ska vara som en kalender i mobilen eller datorn.
Den ska kunna påminna dig om saker.
Både barn, unga och äldre personer
får testa appen just nu.
Helena är med i flera forsknings-projekt
Både Stockholms och Linköpings universitet
har flera andra projekt på gång.
Helena är med i några av dem också.
Ett projekt i Stockholm handlar om ögon-styrning
för barn som har mycket svårt att röra sig.
– Sverige är världs-ledande på det.
Men det finns inte så mycket att läsa om det än.
Genom att styra datorn med hjälp av ögonen
kan barn använda dator
även om de har stora rörelse-hinder och inte talar.
Då kan de kommunicera med andra
med hjälp av datorn.
Det är bra både i skolan och på fri-tiden.
De kan använda datorn när de lär sig i skolan,
när de leker och när de spelar,
säger Helena.
Linköpings universitet samarbetar med Medie-rådet
i ett projekt om utvecklings-störning.
Det handlar om hur ungdomar med utvecklingsstörning
använder internet och
hur delaktiga de är i vardagen.
Forskarna ska snart publicera
den första artikeln från det projektet.
De hoppas lära sig mer om hur internet
kan öka ungdomarnas möjligheter
att vara med i olika sammanhang
och få inflytande.
