Svaren på frågorna i ingressen kan skilja sig åt beroende på vem i skolan som får frågan eftersom till exempel lärare och kuratorer i sina yrkesroller bär med sig olika, och till och med motsatta, teoretiska perspektiv. Synen på själva diagnosen är ett exempel som skiljer de teoretiska perspektiven, handlar det om neurologiska förklaringar eller stigmatiserande sociala konstruktioner? De olika perspektiven delar fältet när det kommer till vilka utbildningsstrategier som lärare och annan skolpersonal bör använda och i vilken utsträckning elever med de här diagnoserna ska inkluderas i vanliga skolor på samma sätt som alla andra elever.

Så gjorde forskaren

I artikeln presenteras de teoretiska motsättningarna utifrån en historisk analys, som bland annat beskriver dagens växande kritik av diagnoser eftersom de som begrepp kan förenkla allt för mycket. Skovlund har i sin analys valt att använda ett socialfenomenologiskt perspektiv där elever ses som sociala aktörer med social kompetens.

Detta kom forskaren fram till

För att undvika stigmatiserande och för att kunna hitta framgångsrika undervisningsstrategier för elever med adhd och autism menar forskaren att olika ståndpunkter måste förändras och perspektiv måste mötas. Genom att se eleven som en social aktör med social kompetens faller idén om diagnosen som stigmatiserande och enkel att förklara. Tvärtom är en diagnos komplex och behöver ses utifrån individens perspektiv. Genom att lära känna eleven som person kommer diagnosen att kunna definieras i interaktionen mellan elev och skolpersonal, inte bara genom ett visst teoretiskt perspektiv. Forskaren menar därmed att den enskilda utbildningsaktören har ett stort ansvar för att involvera eleven själv i arbetet för att definiera framgångsrika undervisningsstrategier som passar just hen.

Så kan du förstå och använda forskningen

I artikeln presenterar forskaren några samlade principer som går att använda i skolan när du möter barn med adhd- och asd-diagnoser i pedagogiska sammanhang. Dessa principer kräver en ökad medvetenhet om hur föreställningar om diagnoserna kan påverka hur diagnoserna används och att de kan bli kännetecknande för eleven. Med andra ord, var lyhörd för elevens unika uttryck och beteende.