
Forskningsutblick: Användningen av en diagnos påverkar hur vi kännetecknar en elev
Vilka strategier behöver personal i skolan ha för att kunna inkludera elever med adhd och autism? Och vad betyder synen på en diagnos för att åstadkomma inkluderande pedagogiskt arbete? I en ny dansk studie har forskaren Henrik Skovlund vid Aarhus universitet tittat närmare på olika teoretiska motsättningar om synen på diagnoser och vad de faktiskt innebär för att kunna hitta framgångsrika undervisningsstrategier för de här eleverna i vanliga skolmiljöer.
Svaren på frågorna i ingressen kan skilja sig åt beroende på vem i skolan som får frågan eftersom till exempel lärare och kuratorer i sina yrkesroller bär med sig olika, och till och med motsatta, teoretiska perspektiv. Synen på själva diagnosen är ett exempel som skiljer de teoretiska perspektiven, handlar det om neurologiska förklaringar eller stigmatiserande sociala konstruktioner? De olika perspektiven delar fältet när det kommer till vilka utbildningsstrategier som lärare och annan skolpersonal bör använda och i vilken utsträckning elever med de här diagnoserna ska inkluderas i vanliga skolor på samma sätt som alla andra elever.
Så gjorde forskaren
I artikeln presenteras de teoretiska motsättningarna utifrån en historisk analys, som bland annat beskriver dagens växande kritik av diagnoser eftersom de som begrepp kan förenkla allt för mycket. Skovlund har i sin analys valt att använda ett socialfenomenologiskt perspektiv där elever ses som sociala aktörer med social kompetens.
Detta kom forskaren fram till
För att undvika stigmatiserande och för att kunna hitta framgångsrika undervisningsstrategier för elever med adhd och autism menar forskaren att olika ståndpunkter måste förändras och perspektiv måste mötas. Genom att se eleven som en social aktör med social kompetens faller idén om diagnosen som stigmatiserande och enkel att förklara. Tvärtom är en diagnos komplex och behöver ses utifrån individens perspektiv. Genom att lära känna eleven som person kommer diagnosen att kunna definieras i interaktionen mellan elev och skolpersonal, inte bara genom ett visst teoretiskt perspektiv. Forskaren menar därmed att den enskilda utbildningsaktören har ett stort ansvar för att involvera eleven själv i arbetet för att definiera framgångsrika undervisningsstrategier som passar just hen.
Så kan du förstå och använda forskningen
I artikeln presenterar forskaren några samlade principer som går att använda i skolan när du möter barn med adhd- och asd-diagnoser i pedagogiska sammanhang. Dessa principer kräver en ökad medvetenhet om hur föreställningar om diagnoserna kan påverka hur diagnoserna används och att de kan bli kännetecknande för eleven. Med andra ord, var lyhörd för elevens unika uttryck och beteende.
När en elev får en diagnos ser vi på eleven på ett annat sätt
Henrik Skovlund är en forskare i Danmark.
Han forskar om diagnoser.
Henrik märkte att personalen i skolan
ser på diagnoser på olika sätt.
Han ville veta mer om det.
Vilka strategier behöver personalen i skolan ha
för elever med ADHD och autism?
Hur gör vi så att skolan blir bra och inkluderande?
Och hur påverkar det undervisningen
om personalen har olika åsikter om diagnoser?
Henrik skriver om det i en ny dansk studie.
Det finns flera olika sätt
att se på diagnoser
Henrik Skovlund forskar vid Aarhus universitet.
Han har undersökt hur personal i skolan
ser på diagnoser.
Personalen hade olika yrken.
Han märkte då att man kan få
helt olika svar.
Lärare och kuratorer till exempel
har olika perspektiv.
De kan tycka helt tvärtom.
Henrik undersökte
vad personalen tycker.
Tänker de att
elever med en ADHD-diagnos
har en neurologisk funktions-variation?
Eller tänker de att
diagnosen är något vi har hittat på?
Kan det vara så att eleven blir utpekad
på ett negativt sätt?
Kan det vara dåligt för eleven
att få en diagnos?
Eller är det bra?
Henrik undersökte också
vilka utbildnings-strategier personalen tycker är bäst.
Han såg att de tycker olika.
Det beror på hur personalen ser på diagnoser.
Och vad tyckte de om det här:
Ska elever med diagnoser gå i vanliga klasser?
Ska de gå i skolan på samma sätt som alla andra?
Eller ska de gå i egna grupper?
Personalen tyckte olika om det också!
Det här kom forskaren fram till
Diagnoser får inte peka ut en elev
på ett negativt sätt.
Vi måste hitta bra undervisnings-strategier
för elever med ADHD och autism.
För att vi ska lyckas med det
behöver vi ändra på vissa åsikter om diagnoser.
Personalen i skolan behöver hitta ett
gemensamt perspektiv.
Vi behöver också se varje elev
som en person med social kompetens.
Diagnoser är komplexa,
de är inte lätta att förklara.
Alla med ADHD eller autism är olika.
Därför behöver personalen i skolan
lära känna eleven som person.
Det räcker inte att tro
att eleven är på ett visst sätt
för att eleven har ADHD eller autism.
Forskaren menar att
skolan har stort ansvar för att
få med eleven själv i arbetet.
Eleven måste få vara med och säga
vad som funkar i skolan.
Då kan man hitta bra strategier
för undervisningen
som passar just den eleven.
Lyssna på dina elever
Du som möter barn i skolan
som har ADHD- och ASD-diagnoser
kan ha nytta av den danska studien.
Forskaren skriver om några principer
som går att använda i skolan.
Kanske viktigast av allt:
Var lyhörd för hur dina elever
talar och beter sig.
Lyssna på dina elever.
Mer om artikeln
Titel: Attention-deficit hyperactivity disorder and autism spectrum disorder diagnoses as ideal types: A reinterpretation of stigma within the context of mainstream education
Tidskrift: Theory and Research in Education (2019) 17:1, s: 82-99
Författare: Henrik Skovlund, DPU - Danmarks Institut for Pædagogik og Uddannelse, Aarhus Universitet, för mer info kontakta: hens@dpu.dk