Är mobilen endast ett störande moment eller är den ett tekniskt verktyg för lärande?

Mobiltelefoners varande i klassrummet är en fråga med ett högt allmänintresse och som med jämna mellanrum lyfts i debatter. Torbjörn Otts intresse i frågan väcktes redan 2007 när han precis hade börjat som lärare.

– Jag började som lärare ungefär samtidigt som när lärares rätt att få omhänderta störande föremål i skolan lagstiftades, en lag som i stor utsträckning riktade in sig på just mobilen. Och det jag tänkte då, var att det istället borde vara intressant att undersöka hur mobilen kan användas, här har ju eleverna plötsligt tillgång till en massa teknik som de inte haft tidigare.

Torbjörn fick så småningom möjlighet att söka forskningsmedel och blev då ganska snart uppmärksammad på att det faktiskt redan fanns ett forskningsfält, Mobile learning, med inriktning på att beforska hur mobiltelefoner kan användas för lärande både i och utanför skolan.

En politisk fråga snarare än en pedagogisk

– Det var en ny värld som öppnade sig för mig och det var förvånande. Att det forskades kring de här frågorna hade nämligen inte återspeglats i skoldebatten. Skolan blir ju påverkad av flera faktorer utanför skolan såsom exempelvis forskning. Men i det här fallet var det främst politik som påverkade, politik som i sin tur är beroende av opinion. Så jag bestämde mig för att undersöka hur den offentliga debatten har bedrivits kring mobilens varande i skolan.

Torbjörn undersökte alla artiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet som handlade om mobiltelefoner och skola med start från 1996. När artiklarna placerades ut på en tidsaxel blev det tydligt att debatten blossar upp som en politisk fråga snarare än en pedagogisk fråga i samband med valår.

– Nu är ju min undersökningsperiod över, men det går att konstatera att det gäller även för valåret 2018. Nu är mobilerna heta i debatten igen.

Medan vuxna debatterar frågan så visar sig eleverna vara rätt kloka användare av sin teknik. De allra flesta eleverna vet var, och hur, mobilen ska användas och de använder den ofta kompletterande.

– Eleverna är i hög utsträckning duktiga på att använda teknik rätt. När det handlar om längre texter använder de datorn av den enkla anledningen att det är enklare. Men när det handlar om att snabbt googla fram en uppgift, dokumentera något som läraren har skrivit på tavlan eller lyssna på en ljudbok så vill de använda mobilen för då är den smidigast.

Eleverna kan känna sig ifrågasatta

Eleverna uppfattar dock att lärare ofta förutsätter att de inte gör någonting skolrelaterat med mobilen och att de därför drar sig för att använda den i lägen där den skulle kunna ha gjort nytta. Eleverna menar också att de situationer som är mest störande för klassen är när lärare avbryter sin undervisning för att säga åt en elev att plocka undan mobilen, inte mobilens varande i sig. Torbjörn konstaterar att mobilen har ett symbolvärde som störande och hänvisar till flera förklaringar till det. En del av förklaringen är att skolan är uppbyggd utefter vissa tydliga traditionella ramar om vad, hur, när och på vilket sätt saker ska ske och att mobilen står i kontrast till dessa ramar. En annan del av förklaringen är att skolan har ett disciplinerande uppdrag och där kan mobilen utgöra ett verktyg för uppdraget.

– Men samtidigt ligger det fler saker bakom att mobilen har blivit så omstridd. Att en pekplatta ses som ett lärverktyg men en telefon, som erbjuder samma teknik, inte ses på samma sätt är väldigt motsägelsefullt. Jag tror att en del av frågan också handlar om ägandet. Mobiltelefonen ägs av eleverna och inte av skolan. Skolans pekplattor och datorer delas ut från de som bestämmer vilka metoder som ska användas för att lära sig saker. Mobiltelefonerna är en teknologi som bubblar upp underifrån och som skolan inte har möjlighet att bestämma över. För det handlar inte heller längre om en jämlikhetsfråga ur perspektivet tillgång till teknik, i dag har alla en mobil, däremot finns det fortfarande andra jämlikhetsfrågor att beakta.

Mobilen som en naturlig del i skolsammanhang

En stor jämlikhetsfråga i dag är förmågan att använda teknik. De elever som kommer från socioekonomiskt utsatta hem är de elever som ofta har det svårast i skolan. Det är även dessa elever som drabbas mest av de störningar som teknologin kan ge, där finns ett samband.

– Här har skolan ett mycket viktigt uppdrag i att försöka träna unga i att använda teknik på ett bra sätt och att förhålla sig till mobilen i olika situationer. En annan jämlikhetsfråga är mobilen som ett inkluderande verktyg för elever med vissa funktionsnedsättningar. Eftersom mobilen är ett verktyg som alla har i dag så behöver ingen känna sig annorlunda. Plockar man bort mobilen i skolan utom för vissa elever blir de särskilda hjälpmedlen mer synliga igen. Mobilen är en naturlig del av samhällets infrastruktur i dag. Vi vuxna sköter jätteviktiga saker direkt från våra mobiler och jag tänker att det är så vi behöver tänka på mobilen även i skolsammanhang. Vi behöver acceptera att det är en teknik som har flera olika roller, både bra och dåliga, men som genererar en mängd olika användbara funktioner såväl i samhället som i skolan, avslutar Torbjörn.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 2 2018

Mobilen är inte bara störande, den är också ett tekniskt verktyg för lärande

Om eleverna ska få ha
mobil-telefoner i klass-rummet
är en intressant fråga,
tycker många.
Det är en fråga som människor
med jämna mellanrum
diskuterar i media.
Läraren Torbjörn Otts
blev intresserad av frågan
redan för över tio år sen.
Då hade han precis börjat
arbeta som lärare.

Torbjörn Otts började som lärare
år 2007.
Ungefär samtidigt kom en ny lag.
I lagen står det att
lärare har rätt att tillfälligt
ta ifrån elever
föremål som stör i skolan.
Lagen kom till på grund av mobilen,
bland annat.
Torbjörn berättar:

– Jag tänkte då
att det i stället borde vara intressant
att undersöka hur man kan använda
mobilen i skol-arbetet.
Mobilen ger ju eleverna
en massa teknik
som de inte hade tidigare.

Torbjörn sökte senare pengar
för att kunna forska om det här.
Han märkte då att det redan fanns
andra som forskade om
mobile learning
som det kallas i forskar-världen.
Forskarna vill lära sig mer om
hur man kan använda
mobil-telefoner för lärande
både i skolan
och i andra sammanhang.

– Det här var någonting helt nytt för mig.
Att det finns folk som forskar
kring de här frågorna,
det är ingenting man hade hört om
i debatten om skolan.
Jag blev förvånad,
säger Torbjörn.

Det är mest en politisk fråga
– Skolan lyssnar ju på forskare
när det gäller andra saker,
men inte så mycket
när det har gällt mobiler.
I det fallet har det mest varit
politik som har påverkat.
Och politik beror ju mycket på
vad folk tycker.
Därför bestämde jag
att jag skulle undersöka
vad folk har sagt och tyckt
i debatten om mobiltelefoner i skolan.

Torbjörn undersökte
alla tidnings-artiklar
i Dagens Nyheter och Aftonbladet
som handlade om mobiltelefoner och skola
från år 1996 och framåt.
Han märkte då tydligt
att varje gång det är val-år i Sverige,
då diskuterar man mycket om
telefoner i skolan.
Det var också tydligt
att när det är val
är det ofta artiklar som handlar
mer om politik
än om pedagogik.

– I år har vi ju val i Sverige igen.
Jag forskar inte om det här just nu,
men jag ser ju att
nu skriver tidningarna mycket om
mobiler i skolan igen,
säger Torbjörn.

Egentligen använder
eleverna sina mobiler
på ett ganska klokt sätt i skol-arbetet,
enligt Torbjörn.
De allra flesta vet hur
de kan ha nytta av mobilen.
De använder ofta
både vanliga läro-medel och mobilen.
Mobilen är då en sorts hjälp-medel.

– Eleverna är oftast duktiga på
att använda teknik på rätt sätt.
De skriver längre texter på datorn,
därför att det är enklare.
När de snabbt vill googla någonting,
då använder de däremot mobilen.
De använder också mobilen
om de vill spara något
som läraren har skrivit på tavlan.
Eller om de ska lyssna på en ljud-bok,
då vill de använda mobilen,
för då är den smidigast,
förklarar Torbjörn.

Eleverna kan känna
att lärarna inte litar på dem
Eleverna uppfattar
att lärare ofta tror
att de bara leker med mobilen.
Därför vågar de ibland inte
använda den i klassen
när den skulle kunna göra nytta.
Eleverna tycker också
att det som är mest störande för klassen
är när läraren avbryter undervisningen
för att säga åt en elev
att lägga bort mobilen.
De tycker inte att det är
själva mobilen som stör.

Torbjörn konstaterar att mobilen
är en symbol för saker i skolan
som stör undervisningen.
Han förklarar att det finns
regler i skolan
som har funnits väldigt länge.
Mobilen passar inte in i
de här gamla reglerna.
Skolan har också till uppgift
att lära elever ordning och reda.

– Men det är ändå lite konstigt
att det är just mobilen
man ofta bråkar om.
En pek-platta ser man som
ett lär-verktyg.
En telefon, som har samma teknik,
ser man som ett problem.
Varför?
Jag tror att en förklaring är att
det är skolan som äger plattorna.
Eleverna äger telefonerna.
Lärarna kan inte bestämma
över elevernas telefoner,
men de kan bestämma över plattorna.
De kan bestämma på vilket sätt
eleverna får använda
skolans plattor och datorer
för att lära sig saker.

Förr handlade det om att
alla inte hade en mobiltelefon,
men nu för tiden har alla en mobil.
Så mobil-frågan handlar inte längre
om jämlikhet på det sättet,
säger Torbjörn.

Att kunna använda teknik
är en jämlikhets-fråga
Däremot handlar mobil-frågan
om jämlikhet
när det gäller att kunna använda teknik.
Och det här är en viktig jämlikhetsfråga.
De som ofta har det svårast i skolan
är elever som växer upp i hem
där man inte har så mycket pengar.
De kanske kommer från
miljöer där det finns problem.
Det är de här eleverna
som drabbas mest av
störande teknologi.
Där finns det ett samband,
det hör ihop.

– Här har skolan
ett mycket viktigt uppdrag.
Skolan måste träna elever i
att använda tekniken och mobilen
på ett bra sätt,
i olika situationer.

En annan jämlikhetsfråga är
mobilen som verktyg
för att inkludera elever
som har funktions-nedsättningar.
Om alla får använda mobilen som verktyg
behöver ingen känna sig annorlunda.
Om det däremot bara är
elever med funktionsnedsättning
som får använda mobilen i skolan,
då blir deras hjälp-medel
mer synliga igen,
säger Torbjörn.

Mobilen kan vara
en naturlig del i skolan
Mobilen är en naturlig del
av samhället idag.
Därför borde den kunna vara det
i skolan också,
tycker Torbjörn.

– Vi vuxna sköter jätte-viktiga saker
direkt från våra mobiler.
Jag tänker att det är så vi behöver
tänka på mobilen även i skolan.
Vi behöver acceptera
att det är en teknik som är
både bra och dålig.
Den ger oss
en mängd olika funktioner
som vi kan använda
både i samhället och i skolan,
säger Torbjörn.

Publicerat onsdag 20 februari 2019