
Barnets engagemang – en positiv drivkraft
Engagerade barn i förskolan mår bättre och lär sig lättare. Sätt in särskilt stöd tidigt för barn med beteendesvårigheter och våga prata om de här barnen med varandra i arbetslagen. Och vänd på perspektiven: Uppmärksamma barnet på det som fungerar istället för på det beteende som uppfattas som störande.
Det menar Madeleine Sjöman som i grunden är grundskollärare och vidareutbildad till specialpedagog. När hon arbetade som adjunkt mötte hon lärare som uttryckte svårigheter i att bemöta barn och elever som är svåra att hantera. Mötena skapade idéer som hon skissade ned och lämnade till professor Mats Granlund som hade ett projekt på gång om tidiga insatser och tidig upptäckt i förskolan. Sedan 2012 är Madeleine en av deltagarna i projektet och nu har hon skrivit färdigt sin avhandling där hon påvisar att aktivt engagerade barn i förskolans miljö mår bättre och utvecklas mer.
– I min studie deltog 800 barn från sex olika kommuner, från storstadsregion till landsbygd. Undersökningen byggde på enkätfrågor till förskollärare som har skattat barns engagemang och beteendesvårigheter samt sitt eget samspel med barnen och barns samspel med andra barn. Förskollärarna har fått svara på frågor vid tre olika tillfällen med ett års mellanrum. Vad det gäller barnen så har vi tittat på förändring över tid och vad förändringar kan bero på med fokus på hyperaktivitet, engagemang och socialt samspel.
Många tidigare studier har visat på att barns beteendeproblem påverkar sin omgivning negativt, något som i sin tur påverkar barnet negativt. Detta bekräftas inte i Madeleines forskning som visar på engagemangets betydelse, att om ett barn är engagerat så ökar sannolikheten att förskolelärarna är lyhörda och att andra barn gärna leker med barnet.
– Det verkar som att barns engagemang driver omgivningen att reagera positivt på dem medan det inte finns en ömsesidig påverkan mellan hyperaktivitet och socialt samspel. Minskad hyperaktivitet leder inte till mer engagemang och socialt samspel, utan det är engagemanget som driver. Slutsatsen blir att om vi kan stödja barns engagemang genom att skapa förskolemiljöer som gör att barnet vill stanna kvar i aktiviteter, skulle det bli en positiv spiral som också skulle kunna minska beteendeproblemet. Barnet blir mer engagerat och mindre hyperaktivt.
Samspelets betydelse för engagemang
I undersökningen uppgav dock förskollärarna att det stöd som de gav till barn med beteendesvårigheter främst var att uppmärksamma beteendesvårigheterna, dämpa dem och uppmärksamma barnet på vilka regler som gäller. De nämnde inte att de gjorde något för att skapa ett större engagemang hos barnet som stöd.
– Vi vuxna behöver vända på perspektiven och uppmärksamma barnet mer när det är engagerat än vad vi uppmärksammar när det uppvisar beteendesvårigheter. Förskollärarna behöver också börja våga tala om barns behov av särskilt stöd. Ska vi kunna undanröja hinder för dessa barn och gynna deras engagemang måste vi utgå från både individ- och gruppnivå.
Madeleine betonar att det inte handlar om att peka ut enskilda barn, utan att fundera på hur det går att stödja barnet att stanna kvar i aktiviteter när personalen märker att hen inte gör det. En annan aspekt som Madeleine vill lyfta fram från sin undersökning är barnsamspelets betydelse för engagemanget.
– Först och främst behöver vi utforma ett särskilt stöd utifrån den ålder som barnet befinner sig i. Och det är ju förskolelärarna suveräna på. De vet precis hur man håller en tvååring engagerad i förhållande till en femåring. Men vi behöver också fundera på hur vi utformar insatser där den vuxne inte blir för central, vilket är en risk i leksituationer där barn med behov av särskilt stöd deltar. Vi måste arbeta mer för att dessa barn blir autonoma i samspelet med andra barn.
Tidiga stödinsatser
Avhandlingen bekräftar även att insatser ofta görs först när barnet snart ska börja förskoleklass. Detta trots att kännetecknen ofta har funnits sedan tidigare. Madeleine vill därför betona att om insatser sätts in tidigt kan det gå att hindra en negativ spiral som senare leder till utredning och en eventuell diagnos, för det är ju ändå inte ett mål i sig.
– Om vi stödjer engagemang från tidig upptäckt kan det underlätta för barnen när de väl blir elever i skolan. Att vara engagerad hänger ihop med den kognitiva utvecklingen som kan gynna möjligheter att lära sig komplexa saker som kräver en ihärdighet och ett engagemang, till exempel att läsa och skriva. Att de känner att de duger och att de får vara med och leka stöttar också den socioemotionella utvecklingen.
För närvarande arbetar Madeleine i ett projekt som följer upp barnen från studien som nu går i skolan. Den handlar om att se hur det går för dem på nationella prov, i det sociala samspelet och hur engagemanget ser ut i klassrummet. Detta för att se om det går att hitta några signifikanta samband mellan hur de har fungerat i förskolan och hur det blir senare i skolan.
– Vi är mitt uppe i denna uppföljning just nu, så än kan vi inte berätta så mycket. Men det kommer publikationer längre fram, så håll utkik, avslutar Madeleine.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 2, 2019.
Det är bra när barn är engagerade
Engagerade barn i för-skolan
mår bättre och lär sig lättare.
Det skriver special-pedagogen Madeleine Sjöman
i sin avhandling.
Hon ger dig några goda råd:
Sätt in särskilt stöd tidigt
för barn som har beteende-svårigheter.
Våga prata med varandra i arbets-lagen
om de här barnen.
Och gör tvärtom mot hur du kanske brukar göra.
Berätta för barnet när det gör något bra,
i stället för att säga till när barnet stör.
Madeleine forskar om
tidiga insatser
Madeleine Sjöman är grund-skol-lärare från början.
Sen utbildade hon sig till specialpedagog.
Hon har träffat lärare som säger
att de tycker att det är svårt med barn och elever
som är svåra att hantera.
Det gav Madeleine idéer.
Madeleine skrev ner sina idéer och gav dem
till professor Mats Granlund.
Han hade ett projekt på gång.
Det handlade om tidiga insatser
och att tidigt upptäcka problem i förskolan.
Madeleine gick med i projektet år 2012.
Nu har hon skrivit färdigt sin avhandling.
I avhandlingen visar Madeleine
att det är bra att barn är engagerade
när de går i förskolan.
Då mår de bättre och utvecklas mer.
Madeleine, hur gick studien till?
– I min studie deltog 800 barn.
De kom från sex olika kommuner,
både stor-stad och lands-bygd.
Jag använde enkäter med frågor.
För-skol-lärarna fick svara.
Jag frågade hur engagerade barnen var,
och om de hade beteende-svårigheter.
Förskol-lärarna fick också berätta
hur de pratade och lekte med barnen.
Och hur umgicks barnen tillsammans?
Frågade du bara vid ett till-fälle?
– Nej, de fick svara på frågor
vid tre olika tillfällen.
Det var en gång om året.
Har du frågat om något har blivit
bättre eller sämre?
– Ja, vi har tittat på om någonting
har blivit annorlunda med tiden.
Vad kan förändringen bero på?
Vi har funderat kring barnen.
Är de hyper-aktiva?
Är de engagerade?
Hur är de sociala kontakterna?
Forskare har tidigare ofta sagt att
barn som har problem med beteendet
påverkar andra på ett dåligt sätt.
Då blir det ännu sämre för barnet också.
Men det här kom inte fram i Madeleines forskning.
Tvärtom.
Madeleine kom fram till att
om ett barn är engagerat
så leker andra barn gärna med det barnet.
Åtminstone är det ofta så.
Förskol-lärarna blir också mer positiva.
De blir mer lyhörda.
Allting blir alltså bättre.
– Det verkar som att när barn är engagerade
reagerar andra på ett positivt sätt.
Om man lyckas få dem mindre hyperaktiva
leder det inte alltid till att de funkar bättre
tillsammans med andra.
De blir inte mer engagerade på det sättet.
Utan det viktiga är att de blir engagerade,
säger Madeleine.
Men vad menar du med att
göra barnen mer engagerade?
– Att göra så att barnet vill
stanna kvar i aktiviteter.
Vi kan skapa förskole-miljöer som gör att
barnet koncentrerar sig längre stunder.
Då minskar ofta beteende-problemet.
Barnet blir mer engagerat och mindre hyperaktivt.
Hur man är med barnen
är viktigt för att få dem engagerade
Förskollärarna som var med i studien
sa inte att de försöker engagera barnen mer.
De sa att de brukar försöka lugna ner dem.
De förklarar för barnet
vilka regler som gäller.
Madeleine, hur borde vi vuxna göra?
– Vi behöver vända på perspektiven.
Vi behöver inte påpeka varje gång
att barnet gör fel.
Vi behöver berömma barnet mer i stället
när det är engagerat.
Förskollärarna måste också våga tala om
barns behov av särskilt stöd.
Vi måste få bort hinder för de här barnen.
Men då måste vi utgå från både enskilda barn
och hela barn-grupper.
Men menar du då att man ska
peka ut enskilda barn?
– Nej, absolut inte.
Men tänk så här i stället:
Hur kan jag hjälpa barnet
så att det vill hålla på med samma sak
en längre stund?
Madeleine säger också att det är viktigt
att barn lär sig vara med andra barn.
Det är viktigt för att barnet ska bli engagerat.
– Du som är vuxen får inte ta för stor plats.
Inte när barn med behov av särskilt stöd
är med och leker.
Vi måste se till att de här barnen
lär sig leka själv-ständigt med andra barn.
Madeleine förklarar att vi behöver
utforma ett särskilt stöd
som passar barnets ålder.
Hon säger att förskollärarna
är jätte-bra på det.
– De vet precis hur man håller
en två-åring engagerad.
Eller en fem-åring.
De gör på olika sätt för barn i olika åldrar.
Ge stöd tidigt
Barn får ofta stöd först när
de snart ska börja i förskole-klass.
Det skriver Madeleine i avhandlingen.
Ändå går det ofta att se mycket tidigare
om de behöver hjälp.
Madeleine säger: Ge stöd tidigt.
Då slipper skolan kanske göra utredningar senare.
– Tidigt stöd kan göra
att det blir lättare för barnen i skolan.
Om barn tidigt lär sig att engagera sig
blir det lättare senare att lära sig
att läsa och skriva, till exempel.
Sådant kräver tålamod och engagemang.
Det är också viktigt att de känner
att de duger.
De måste få känna att de
får vara med och leka.
Det hjälper dem också i deras utveckling.
Just nu är Madeleine med i ett annat projekt.
Hon följer upp barnen från studien.
De går nu i skolan.
Hur går det för dem nu?
Hur går det på nationella prov?
Hur har de det med kompisar?
Är de engagerade i klass-rummet?
Nu blev jag nyfiken. Berätta mer!
– Nja, vi håller på med det här just nu,
så vi kan inte berätta så mycket än.
Men det kommer rapporter senare.
Så håll utkik,
säger Madeleine.