Vodd: Elever som byter från grund- till specialskola

Elever som börjar på den regionala specialskolan senare utgör cirka 50% av alla elever som går ut specialskolan. Det är en förhållandevis stor grupp. I detta avsnitt samtalar vi med två speciallärare som gjort ett examensarbete där de intervjuat elever som bytt från grundskola till regional specialskola med tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö. Fokus i studien är identitet, identitetsutveckling och identitetsarbete. 

Elever som byter från grund- till specialskola

Voddavsnittet är textat och taltolkat. Slå på CC-funktionen om du vill ha undertexter. 

I avsnittet samtalar Petra Eklund, moderator, med Sara Andersson, speciallärare och Linn Ahlbeck, speciallärare på Östervångsskolan om deras studie kring elever som bytt från grundskola till specialskola. Länkar till studien finns nedan. 

Voddavsnittet är textat och taltolkat. Slå på CC-funktionen om du vill ha undertexter. 

I avsnittet samtalar Petra Eklund, moderator, med Sara Andersson, speciallärare och Linn Ahlbeck, speciallärare på Östervångsskolan om deras studie kring elever som bytt från grundskola till specialskola. Länkar till studien finns nedan. 

 

Hej och välkommen

till SPSM:s vodd!

 

I vodden tar vi upp och

diskuterar olika ämnen-

-inom likvärdig utbildning

för elever i specialskolan.

I dagens avsnitt samtalar vi om elever

som är döva eller har hörselnedsättning-

-och som har bytt från grund-

skola till regional specialskola-

-med tvåspråkig undervisning

i en teckenspråkig miljö.

Hur upplever eleverna övergången?

Vi ska samtala med två special-

lärare som har gjort en studie-

-där de intervjuat elever om vad de tyckte

om övergången mellan två olika skolformer.

Eleverna fick bland annat berätta

om hur det har fungerat-

-i den regionala specialskolan och hur

specialskolan skiljer sig från grundskolan.

Denna elevgrupp, alltså elever

som byter från grundskola-

-eller annan skolform till specialskola,-

-är faktiskt en ganska stor grupp

inom den regionala specialskolan.

Statistik för de tre sista avgångsklasserna

inom de regionala specialskolorna-

-under åren 2019-2021 visar att 50 procent

har gått i den regionala specialskolan-

-under hela sin skoltid

från F-klass till klass 10.

Resterande 50 procent började

i specialskolan senare.

Av dessa 50 procent är det 60 procenet

som börjat under lågstadiet-

-och 40 procent under mellan-

stadiet eller senare.

 

Jag ska moderera samtalet idag.

Jag heter Petra Eklund och arbetar

som kommunikatör här på SPSM.

 

Petra: Hej och välkommen!

I dagens vodd ska vi prata om

elever som byter från grundskola-

-till regional specialskola.

Vi kan börja med presentation

av er två, först du Linn.

Linn: Hej! Jag heter Linn

och tecknas såhär.

Jag jobbar här på

Östervångsskolan i Lund.

Jag är utbildad lågstadie-

lärare och har jobbat-

-på Östervångsskolan i

ungefär åtta år nu tror jag.

Under detta läsår undervisar

jag i förskoleklass.

Det är verkligen riktigt roligt och

spännande men också en utmaning!

Petra: Ja, självklart är det en

utmaning när det är så små barn!

Sara, vem är du?

Sara: Jag heter Sara

och tecknas så här.

Jag jobbar som lärare på

Östervångsskolan också.

Jag är SO-lärare och jobbar

mest i högstadiet.

Jag började jobba här 2014.

Under det här läsårer har jag fått

ett nytt uppdrag som speciallärare.

 

Petra: Spännande! Ni har

under er speciallärarutbildning-

-gjort en studie om elever som är

döva eller har hörselnedsättning-

-som gjort en övergång från

grundskola till regional specialskola.

Kan ni berätta hur det kom sig att

ni ville studera just detta område?

Vad gjorde er intresserade?

 

Vem av er vill berätta? Sara?

Sara: Jag kan börja.

Jag började själv fundera på detta

när jag jobbade på gymnasiet i Örebro.

På riksgymnasiet hade vi många

elever som har gått i specialskola.

Men vi hade också elever

som gått i grundskolan-

-innan de började på riksgymnasiet. 

Vi fick alltså två helt

olika elevgrupper-

-som gick i en och

samma skola i Örebro.

Jag funderade på hur

det var för de elever-

-som aldrig träffat andra döva

eller sett teckenspråk tidigare.

Hur fungerade det för

dem på gymnasiet?

Sen flyttade jag tillbaka till Skåne och

började arbeta på Östervångsskolan.

Här såg jag samma sak.

Här fanns också elever som

tidigare gått i grundskola-

-men som bytt till specialskola.

Hur såg deras situation ut?

Hur är det att som 12-,

13-, 14- eller 15-åring-

-börja på en helt ny plats, i en ny

miljö och lära sig ett nytt språk?

Hur känns det inombords?

Hur ser jag vem jag är?

Jag började fundera på

det för längesedan.

Petra: Så du hade funderat på

det under en lång tid.

Hur är det för dig Linn?

 

Linn: Jo, jag har också träffat

många elever i samma situation-

-som Sara precis berättade om.

Jag har egna erfarenheter

från min egen skolgång.

När jag var liten

hade jag hörapparat-

-och gick i grundskolan tillsammans

med elever som var hörande.

Jag kunde inte teckenspråk då.

Jag fick inte riktigt rätt

stöd och hjälp i skolan.

Så jag känner igen mig mycket

i dessa elevers berättelser.

 

Petra: Ni valde att göra

en studie om detta.

Kan ni berätta om

hur ni lade upp studien?

Vad ville ni undersöka?

Sara eller Linn?

Linn: Det är väl

mitt område Sara?

Vi har fördelat frågorna

mellan oss lite.

Frågan handlar om hur

vi genomförde studien va?

Petra: Ja, precis hur ni genomförde

och lade upp studien. 

 

Linn: Det började med att vi

kontaktade några specialskolor.

Till sist fick vi nio högstadieelever som

ville ställa upp och bli intervjuade.

Ett medvetet val från vår sida var att

inte intervjua elever från vår skola-

-på grund av att vi har

en nära relation till dem.

Så vi hade inga deltagare

från vår skola.

Efter att vi har fått kontakt

med de intresserade eleverna-

-bokade vi ett möte

med var och en.

 

Vi åkte till respektive elevs

skola och intervjuade dem där.

Men sen kom Coronan så vi

intervjuade då via Skype.

 

Det fungerade ändå ganska bra.

 

Eleverna fick välja om

de ville bli intervjuade-

-på talad svenska eller

svenskt teckenspråk.

Vi tyckte att det var viktigt att de skulle

känna sig trygga under intervjun.

Petra: Vad blev resultatet

efter intervjuerna? 

Sara: Resultatet visade

på många olika delar. 

Vårt fokus låg på identitet, identitets-

utveckling och identitetsarbete.

Det var vårt huvudfokus

i studien. 

När vi analyserade resultatet

såg vi flera intressanta saker.

Det första var att eleverna

inte hade problem alls-

-med att flytta till en

ny stad och plats.

De kände ingen oro

eller osäkerhet alls.

Däremot upplevde eleverna att deras

föräldrar och familj inte kände sig trygga- 

-och inte riktigt visste

hur det skulle bli.

Familjen funderade

mycket kring flytten,-

-medan eleven själv inte

hade problem med detta.

 

Petra: Intressant!

 

Sara: Man pratar ofta om hur tufft det

kan vara att flytta långt, hur det ska bli.

Men för eleverna var

det inga problem alls.

 

Petra: Kanske för att de hade

dåliga erfarenheter från tidigare-

-och då bara kände

spänning och förväntan?

 

Sara: Säkert. Flera elever hade

fått lära sig lite teckenspråk innan,-

-så kallad hemspråksundervisning eller så

hade de teckenspråkstolk i klassrummet.

Det förekom teckenspråk i flera

av elevernas tidigare skolor,-

-men eleverna kände att de inte

riktigt fått lära sig teckenspråk.

Det fanns ingen som de

kunde träna teckenspråk med.

De träffade ingen annan

som kunde teckenspråk.

Det var inget levande

språk så att säga.

Man pratade om teckenspråk på

samma sätt som man pratar om-

-hörapparat och hörsel-

tekniska hjälpmedel.

 

Efter att eleverna flyttat

och börjat på specialskolan,-

-började alla se teckenspråk

som sitt eget språk.

Att språket var en del av deras

identitet och att de äger språket.

Teckenspråk var inte

längre ett hjälpmedel.

Det blev en stor skillnad mot tidigare

hur de såg på teckenspråket.

 

Petra: Verkligen intressant!

 

Sara: Vad vi också såg var att alla elever

kände sig hemma i specialskolan.

Tidigare i grundskolan kände de sig

alltid utanför på något sätt-

-trots att skolan och lärarna

försökte anpassa så gott de kunde.

De kände sig annorlunda och att

de ”inte var lika mycket värda”.

De kände sig utanför

och mindre värda.

 

Det var sådant som eleverna

tog upp under intervjuerna.

 

När de börjat på en ny skola kände

de att de äntligen hittade hem.

 

Petra: Spännande!

Sara: De hittade en identitet som döv, hörsel-

skadad eller vilket uttryck de nu valde.

Att jag är jag och att det inte var

konstigt att vara annorlunda, vi är lika.

Petra: Så eleverna hade

mer skamkänslor innan-

-men efteråt självklart att vara

döv eller hörselskadad?

Sara: Före skolbytet ville de

inte visa sina hörapparater.

De ville inte ha anpassningar

som andra kunde se. 

De undvek att visa sin hörsel-

nedsättning, att de var annorlunda. 

Efter skolbytet blev

det mer accepterat.

Alla hade hörapparat, kokleaimplantat

eller något annat, det var inte konstigt.

 

Petra: Det var verkligen intressant.

Jag tänker på det du Linn sa innan,-

-att du har egna erfarenheter av att

växa upp som hörselskadad i skolan.

När lärde du dig teckenspråk?

Linn: Faktiskt när jag började som

lärare här på Östervångsskolan.

Jag fick då chansen att gå

på teckenspråkskurser.

När man dessutom är i

en teckenspråkig miljö-

-är det lättare att

lära sig teckenspråk.

Här får jag träffa

andra döva personer.

Det blev mycket lättare

att lära sig då.

Men jag vill betona att det inte

bara handlar om teckenspråk.

Det handlar också om dövas kultur

och hur det är att leva som döv.

Alla normer och regler som finns.

Det var så mycket nytt

jag fick lära mig. 

 

Petra: Hur har det påverkat dig?

Om man tänker på att du kanske

hade dåliga erfarenheter från tidigare.

Kände du dig hemma?

Mer trygg?

 

Linn: Ja, jag har precis samma känsla

som de intervjuade eleverna uttrycker.

Att jag äntligen hittade

mig själv och min identitet.

Jag började känna att

jag nu har en plats.

Det är verkligen

en skön känsla.

 

Petra: Härligt! Sara, du har

jobbat med döva elever-

-under många år nu,

hur många år?

 

Sara: 14-15 år tror jag.

 

Petra: Hur kom det sig att du

ville jobba med just döva elever?  

 

Sara: För att jag träffade

en döv person för 17 år sen.

Då lärde jag mig teckenspråk.

Under tiden studerade

jag till lärare-

-och när jag började arbeta tänkte jag

varför inte prova undervisa döva?

 

Petra: Sen blev du fast

med andra ord! Roligt!

 

Sara: Ja.

Petra: Ja, tillbaka till studien.

Förvånade resultatet er?

Var det helt annat än vad ni trodde?

 

Linn: Både och, faktiskt.

Något som förvånade oss

var vad eleverna skilde på-

-det akademiska

och det sociala.

Eleverna ansåg att den sociala

biten var viktigare-

-än den akademiska

kunskapsutvecklingen.

De tyckte att det var viktigt att

få känna gemenskap, få kompisar,-

-få känna tillhörighet

med någon grupp.

Allt det var viktigare än skolan

och deras kunskapsutveckling.

 

Sara: Jag håller med.

Eleverna var tydliga med att om

det inte fungerade socialt-

-gick det inte att lära sig heller.

Det sociala tar mycket plats

under raster och lektionstid. 

Om man alltid känner sig ensam,

att de andra inte räknar med mig-

-fungerar det inte under

lektionerna heller.

Då blir det svårt att fokusera

på läraren och lära sig saker.

Så vi såg att det sociala var nummer ett.

 

Linn: Något som också

förvånade oss var att-

-alla har känt någon form av utanförskap

och blivit mobbad eller utfryst.

Elever har berättat att

lärare inte lyssnat,-

-inte använt hörseltekniska

hjälpmedel på rätt sätt.

Det förvånade oss faktiskt att

alla elever vi intervjuade-

-kände samma sak,

att de blivit mobbade-

-eller att kamrater inte

varit snälla mot dem.

 

Petra: Intressant att alla

elever har liknande erfarenheter.

Det tyder på att det finns

ett stort problem-

-eller kunskapsbrist ute i samhället.

Kunskapen finns istället

inom specialskolan,-

-så när dessa elever får börja på

specialskola blir det bättre för dem.

När man har något

annat att jämföra med,-

-speciellt när man har dåliga

erfarenheter av tidigare skola.

Ni säger att social miljö är viktig,

kanske för att den sociala biten-

-påverkar elevernas vilja att lära sig?

 

Sara: Ja.

Linn: Det är också så att många elever-

-inte kände till specialskolan eller

mött teckenspråk tidigare. 

Petra: Du menar att de inte träffat

andra döva och hörselskadade barn?

Linn: Nej.

Petra: Intressant! 

 

Linn: Det är det som

är synd tycker jag.

 

Jag tycker att det är viktigt

att de här eleverna-

-ska få chansen att se

vilka skolformer som finns.

Petra: Det behövs verkligen!

 

När ni gjorde er studie, kollade ni om

det finns andra liknande studier?

 

Sara: Nej, det finns inte.

Vi har letat eftersom vi måste titta

på tidigare forskning i området. 

Det har inte gjorts någon

studie kring det området.

Vi har sett studier med

intervjuer med elever-

-som gått integrerat i grundskolan.

Det finns också studier med

elever i specialskolan.

Men det har inte gjorts studier om

elever som genomgått en övergång-

-mellan de två skolformerna

och hur det har fungerat.

 

Petra: Intressant, synd att

det inte forskats om detta.

Det behövs mer

forskning i området,-

-eftersom den här elevgruppen

är en förhållandevis stor grupp.

Statistik från avgångsklasserna

2019-2021 visar att 50 procent-

-har gått i specialskolan

under hela sin skoltid-

-medan 50 procent började

i specialskolan senare.

Av dessa är det 60 procent som

börjat tidigt under lågstadiet.

Och 40 procent i mellan-

stadiet eller senare.

Så det är faktiskt en

ganska stor grupp,-

-ändå tänker man inte

så ofta på den gruppen.

Stämmer det att det

är en ganska stor grupp-

-som börjar på specialskola

senare enligt er erfarenhet?

 

Sara: Ja, i gruppen finns

också nyanlända-

-eller elever som flyttat till

Sverige från ett annat land.

Så det är en stor grupp elever

som börjar på specialskolan senare.

För oss som jobbar inom special-

skolan är det viktigt att tänka på-

-att inte automatiskt tänka att alla

elever har samma förutsättningar.

Det finns stora skillnader

mellan eleverna,-

-speciellt mellan de som fått

teckenspråk tidigt hos oss-

-och de som börjat senare

och fått teckenspråk senare.

 

Petra: När elever börjar senare

hos er och inte fått teckenspråk-

-tidigare krävs det också längre tid

för eleven att komma in på riktigt.

Utifrån era egna erfarenheter

som lärare,-

-har er genomförda studie

gjort att ni reflekterar kring-

-hur ni undervisar och bemöter dessa

elever på ett annat sätt idag?

 

Sara: Ja, jag har tänkt mycket

utifrån språkforskningen.

Det är så lätt att tro

att eleven kan ett språk-

-för att det går snabbt att lära

sig vardagsspråket, ungefär två år.

Skolspråket och fackspråket

tar längre tid att lära sig.

Man ser elever uttrycka sig på

teckenspråk om vardagliga saker-

-och tror att de kan hänga

med även i undervisningen.

Men i undervisningen används

ju en helt annan typ av språk.

Då måste man se till att eleven

faktiskt har förstått-

-och inte bara ta för

givet att eleven förstår.

 

Linn: Jag tänker också

kring undervisningen,-

-jag undervisar ju elever i lågstadiet

och då är det extra viktigt-

-att använda teckenspråk

tillsammans med bildstöd-

-och flera olika modaliteter,

som jag ser hjälper-

-och stöttar elevernas

fortsatta utveckling.

 

Petra: Du menar att använda teckenspråk,

tal som stöd, bilder och ord.

-så att elever lättare förstår?

 

Linn: Ja, och ge möjlighet

att använda teckenspråkstolk-

-om det finns behov,

i alla fall till att börja med. 

Så man får rätt

stöd hela tiden.

 

Petra: Jag tänker att det inte finns

så mycket forskning i området.

Ser ni dock att det finns

behov av mera forskning?

I så fall till exempel vad?

 

Sara: Till exempel kunskaps-

utveckling för elever-

-som börjar senare i specialskolan.

 

I vår studie fokuserade

vi ju på identitet.

Så mer om hur vi kan ge elever som

börjar senare i specialskolan-

-samma möjligheter och förut-

sättningar som övriga elever,-

-hur de kan komma ifatt i kunskaps-

utvecklingen, för betygen i framtiden.

Även forskning, inte bara

inom denna elevgrupp,-

-utan rent generellt för

alla inom specialskolan.

Till exempel hur vi utifrån vår undervisning

bedömer elevers kunskapsutveckling.

Hur ger vi elever möjlighet att visa sina

kunskaper, får de rätt förutästningar?

 

Petra: Kanske vi behöver mer forskning

som tittar på vilka förutsättningar-

-olika elever har och vilka

framgångsfaktorer som finns-

- i deras kunskapsutveckling.

Det tror jag absolut

behövs mer forskning om.

 

Sara: En sak till

jag kom på nu.

Hur det fungerar med tecken-

språkstolk i undervisningen.

 Hur påverkar det

elevers lärande?

 

Om man tänker på det faktum att elever

som börjar senare i specialskolan-

-inte har fått samma språkutveckling

i svenskt teckenspråk-

-som övriga elever som

tidigt fått teckenspråk.

Man kanske inte hör

så bra vad tolken säger.

Hur påverkar det undervisningen?

Man kanske tänker att med tecken-

språkstolk kommer det fungera bra.

Men det är inte alltid säkert.

 

Petra: Ni träffade dessa

nio elever i studien. 

Har ni till exempel tittat på vilken

typ av undervisning de fått?

Vilket stöd de fått under

övergångsperioden?

Fick de tolk, resurs-

personal eller liknande?

Var det samma typ

av stöd för alla elever?

 

Linn: Det varierade

faktiskt tycker jag. 

Jag känner ändå att

många fick stöd.

Vissa fick tolk, andra fick resurs-

personal, det varierade mycket.

 

Petra: Fick de stöd under en lång tid?

Eller varierade det beroende på hur

snabbt de lärde sig teckenspråk?

 

Linn: Ja, precis.

 

Sara: Vi har bara

intervjuat elever,-

-så vår data till studien utgår från

det de har berättat för oss.

Eleverna berättade att

de har fått stöd i början-

-och att de sedan inte

behövde det mer.

Till exempel att de hade tolk eller resurs-

personal i början, som togs bort sen.

Men det var ingen som kände att

de inte fått tillräckligt stöd. 

Alla pratade bara om att

det har varit bra stöd-

-och att de snabbt fått

lära sig teckenspråk. 

 

De kände sig trygga med hur det

har fungerat i undervisningen.

 

Petra: Jag är nyfiken på hur det har

fungerat med tolk i undervisningen-

-och hur det påverkar

elevernas lärande.

Det är ju trots allt två olika språk som

används parallellt i undervisningen.

Hur påverkar det elevens lärande och

hur påverkar det de andra i klassen?

Det skulle vara en

intressant forskning.

Men det är också intressant med

själva identitetsutvecklingen.

Er studie visar att eleverna upplever

att det är viktigt med identitet.

Kanske är identiteten lika viktigt för

alla elever inom specialskolan.

Med identitet får man ju självförtroende

och självkänsla och upplever att man kan.

När man ser att andra är precis

som jag är det inget märkvärdigt.

 

Sara: Ja, det är viktigt

med identiteten.

I vår studie har tittat på tidigare

forskning inom identitet.

Till exempel pratar man om positiv

och negativ självidentitet.

Negativ självidentitet

betyder att man inte-

-känner tillhörighet

med någon grupp.

 

Man upplever ensamhet och

utanförskap och är inte delaktig. 

Det kan påverka så man

drabbas av psykisk ohälsa,-

-dåliga skolresultat och många

olika saker utanför skolan.

Om man däremot har en positiv själv-

identitet, är det mer positivt så klart.

Man utvecklas lättare i skolan.

I vår studie försökte vi

identifiera olika tecken på-

-hur elevernas identitet

har förändrats.

Vi kunde tydligt se hur

alla har förflyttats från-

-en negativ till en mer

positiv självidentitet.

Så den positiva självidentiteten har varit

viktig för deras välmående i skolan.

Petra: Det som skulle vara

intressant att få veta-

-är hur lång tid efter övergången

som man känner sig hemma.

Går det snabbt eller tar det tid?

Alla har nog olika

bagage med sig,-

-beroende på hur tufft det

varit på den tidigare skolan.

Alla har nog olika upplevelser.

 

Sara: Vi kunde också se att

det finns ett par elever-

-som hade släktingar som var döva

eller hade hörselnedsättning.

Dessa elever hade andra

förutsättningar än de andra.

De kunde lite teckenspråk redan-

-och hade tidigare sett

andra använda teckenspråk.

De har tidigare funnits i

teckenspråkiga sammanhang.

Så när de flyttade till specialskola

blev omställningen inte lika stor.

De hade redan en positiv

självkänsla och självidentitet-

-till skillnad från andra elever som inte

varit i liknande sammanhang tidigare.

 

Petra: Jag tänker på att ni i

början tog upp att familjen-

-var mera orolig inför flytten

än eleverna själva.

Flyttade alla elever som ni intervjuade

närmare skolan vid skolbytet?

 

Sara: Ja, några flyttade en stad

närmare, några flyttade långt.

Petra: Det var ingen som bodde på

elevboende utan alla flyttade?

 

Linn och Sara: Jo, någon gjorde det.

 

Sara: För några elever

flyttade hela familjen,-

-för andra var det bara ena föräldern

som flyttade, det varierade.

 

Linn: Någon började pendla

till skolan också.

 

Petra: Det blir en vardagsomställning,

som ni såg inte påverkade dem nämnvärt.

Istället var det andra positiva

saker i och med skolbytet.

 

Vad tänker ni att skolledning och

andra lärare behöver tänka på-

-när det gäller elever som

börjar på specialskola senare.

Vad behöver de veta för att ge eleverna

de allra bästa förutsättningarna? 

 

Linn: Jag tror att det viktigaste är

att berätta om elevens resa.

Hur kände eleven sig

innan, hur det var.

Försöka hjälpa eleven att

öppna sig och berätta.

Det tror jag att vi vinner på.

 

Petra: Hur tänker du Sara?

 

Sara: jag tänker också att

skolan behöver vara flexibel-

-och se vad just den

eleven behöver.

Det är så stora individuella variationer.

Alla elever har sin egen resa

innan de börjat i specialskolan.

Alla behöver få stöd i början men det

varierar hur mycket stöd de behöver.

Det viktiga är därför

att vara flexibel-

-och se vad eleven

behöver och vill ha.

Vilket stöd vill eleven ha?

Hur känner eleven

om det stöd hen får?

Sen försöka stötta i början

och släppa allt eftersom.

Petra: Jag vet inte om

ni har tittat på detta,-

-men de nio elever ni intervjuade,-

-planerade alla att gå på

riksgymnasiet i Örebro?

Har ni frågat om det?

 

Sara: Vi frågade eleverna om

hur de tänkte inför framtiden. 

Då sa de flesta att de

vill gå på riksgymnasiet. 

Någon elev sa att de har möjlighet

att antingen söka till riksgymnasiet-

-eller en annan gymnasieskola och

att de fortfarande funderade.

 

Petra: Men alla funderade ändå mer

eller mindre på riksgymnasiet i Örebro?

Då är identiteten viktig även

inför gymnasievalet.

 

Linn: Jag skulle tycka att det vore

roligt att träffa eleverna igen,-

-kanske i gymnasiet.

Göra en uppföljande intervju

och se hur det gått.

Till exempel om någon elev har

valt att gå på en gymnasieskola-

-eller om man har valt

riksgymnasiet i Örebro. 

Se hur det blev för de eleverna.

 

Petra: Ja, verkligen.

Kanske även följa upp sedan,-

-hur det går på universitetet

och på arbetsmarknaden.

Hur deras skolbakgrund

påverkat deras möjligheter.

Inte enbart elever som börjar

på specialskola senare-

-utan också andra

elever inom specialskolan.

Vilken skolbakgrund och

förutsättningar de haft-

-hur det påverkat deras

framtida möjligheter-

-till exempel gymnasiet,

universitet och yrkeslivet.

Nu tänker jag att vi avrundar. 

Men innan vi avslutar

finns det något-

-som ni tycker är viktigt att lyfta

fram som vi inte diskuterat om?

 

Sara: Ja, Linn var lite

inne på det förut-

-men det är verkligen viktigt att

alla får kunskap om specialskolan.

Familjen och personer runtomkring

eleven som har hörselnedsättning-

-eller är döv, oavsett hörselgrad… 

Alla elever oavsett hörselgrad kan

behöva teckenspråk exempelvis. 

En elev som är döv kan ändå gå

integrerat i grundskolan idag.

Alla behöver få prova två olika

skolformer, för att kunna välja.

Idag är det ungefär 85 procent av

alla barn med hörselnedsättning-

-som börjar i den kommunala

grundskolan nära hemmet.

Så det är många barn

med hörselnedsättning-

-som inte alls provat på hur

det är att gå på specialskola,-

-hur det är att gå i en

teckenspråkig skolmiljö.

Fler elever behöver få möjlighet

att se båda skolformerna-

-för att kunna välja rätt skola.

Petra: Hur tänker du Linn?

 

Linn: Ja, jag tänker som Sara.

Det är viktigt att dessa elever får

möjlighet att testa båda skolmiljöerna-

-och se vilken som passar bäst.

Petra: Så föräldrar till de elever som

börjar på specialskola senare-

-har förmodligen inte fått kännedom

om möjligheten till specialskola?

Det behövs absolut.

Man kanske behöver nå ut med

information på andra sätt än idag-

-så att fler får veta att specialskolan

finns och prova innan de väljer skola.

Kanske att de även får stöd

i teckenspråk på grundskolan.

Tack för er tid, det var

verkligen intressant.

Jag hoppas att det kommer fler studier

inom området framöver. Tack!

 

Linn: Tack så mycket för

att vi fick vara med!

Sara: Tack! 

Petra: Hejdå!

 

Petra: Ja, det var intressant att få

ta del av Linns och Saras studie. 

Det finns behov av fortsatt

forskning i området,-

-till exempel hur elevers kunskaps-

utveckling påverkas av skolbytet-

-till specialskola och om de utvecklas

mer jämfört med innan.

Ni kanske är nyfikna på Linns och

Saras studie och vill veta mer.

Det finns länkar till deras studie

längre ner på denna webbsida-

-där ni tittar på voddavsnittet.

Dels en länk till deras

studie på svenska-

-och dels till en forskningsartikel

på engelska som Sara skrivit-

-tillsammans med en annan forskare.

 

Det finns alltså möjlighet att

fördjupa er mer i studien.

Vi har i vodden bara diskuterat

lite kort vad studien visade.

 

Det finns mycket mer i länkarna.

 

Ha det bra! Hejdå!

 

Publicerat onsdag 24 november 2021