Katarina Larsson, boendepersonal på Vänerskolan.

Efter 30 år tycker Katarina att jobbet fortfarande är väldigt roligt

Efter mer än 30 år som boendepersonal på Vänerskolan tycker Katarina Larsson fortfarande att hennes arbete är roligt och meningsfullt. Som boendepersonal ser hon till att hennes elever på boendet mår bra, planerar och följer upp deras individuella utveckling och har fortlöpande dialog med deras vårdnadshavare under skolveckorna.

När Katarina fick praktik på ett av Vänerskolans boende för cirka 30 år sen kunde hon bara det svenska handalfabetet. Hon lärde sig svenskt teckenspråk från eleverna och fick en timmes teckenspråkskurs varje vecka.

– Jag blev verkligen nyfiken på teckenspråk och tyckte att det var kul, minns Katarina. När det närmade sig slutet på min praktik fick jag frågan om jag ville börja jobba här. Jag tackade självklart ja, för jag tyckte att jobbet var roligt. Sedan dess har jag blivit kvar, för det är fortfarande så roligt att få jobba här.

Följer elevers utveckling under skolveckorna

Idag bor cirka 20 av Vänerskolans elever på skolans fyra boende. I det boende som Katarina arbetar på bor sex elever.

– Tre elever bor på boendet under hela skolveckorna medan tre elever bor vissa dagar under skolveckorna, berättar Katarina. Vi har fem elevrum så två elever delar rum, men de är aldrig där samtidigt.

Katarina arbetar tillsammans med tre andra kollegor. På eftermiddagar och kvällar är det två boendepersonal som arbetar tillsammans. Under nätter och morgnar arbetar en boendepersonal. Som boendepersonal arbetar Katarina med lite av allt möjligt.

– Vi planerar till exempel fritidsaktiviteter, åker på olika aktiviteter och handlar samt lagar mat till dem, berättar Katarina. Tillsammans med varje elev gör vi upp en individuell utvecklingsplan för deras utveckling på boendet och har dialog med elevers vårdnadshavare. Vi följer också deras utveckling i skolan och deltar i elevens utvecklingssamtal tillsammans med elevens vårdnadshavare.

Boendepersonalen stöttar eleverna med olika saker beroende på deras ålder.

– Vi hjälper dem till exempel med läxor, berättar Katarina. Om de ska snart börja gymnasiet får de hjälp med att lära sig tvätta kläder på boendet.

På boendet får elever påverka mycket, till exempel vara med och planera vad de vill äta till middag samt vilka aktiviteter de vill göra.

En elev utan ett språk som började lära sig kommunicera

Efter 30 år på Vänerskolan har Katarina många fina minnen, men ett minne har särskilt etsat sig fast.

– För flera år sen fick vi en elev till vårt boende som varken kunde svenska eller svenskt teckenspråk när hen började, inte heller sitt hemspråk, minns Katarina. Hen kommunicerade bara med pekningar hemma. Jag satt mycket med eleven på kvällarna och försökte lära eleven olika ord och tecken. Jag använde mig av bilder, teckningar, saker och visade olika tecken. Jag såg hur eleven sög i sig allt. Eleven kämpade verkligen och ville lära sig. Till slut kunde vi kommunicera med varandra på teckenspråk. Hen ställde massor av frågor och jag fick förklara olika saker. Det var en härlig känsla för mig att vi hade lyckats nå fram till eleven.

En dag besökte elevens familj boendet och såg hur eleven kunde kommunicera med personalen och andra elever. Familjen var verkligen överraskad över att eleven äntligen kunde kommunicera, men förstod inte vad hen sa. Då förstod de hur eleven måste ha känt sig när hen inte hade kunnat förstå någonting alls hemma.

– Eleven fick tyvärr aldrig fullt ut ett välfungerande språk, fortsätter Katarina. Hen gick i alla fall från inget språk alls när hen började här till att kunna kommunicera och uttrycka sina tankar och känslor när hen slutade här.

Kommunikativa utmaningar vid matbordet på boendet

Katarina berättar vidare att eleverna som bor på skolans boende har olika språkliga bakgrund, som kan innebära en kommunikativ utmaning på kvällarna.

– Vissa av våra elever kommunicerar på talad svenska och kan lite teckenspråk och vissa kommunicerar enbart på teckenspråk, förklarar Katarina. Jag vill ju att alla ska känna sig delaktiga och förstå varandra. Det är speciellt en utmaning vid matbordet. Om en elev tecknar så förstår eleven med hörselnedsättning inte allt och när eleven med hörselnedsättning talar då förstår eleven som är döv inte alls. Då har vi som är vuxna en viktig roll att bygga en bro mellan dessa elever och fungera som ett språkstöd så att alla kan förstå varandra. Vi ser till att kommunikationen fungerar för alla.

Boendepersonalen försöker hjälpa till med kommunikationen mellan eleverna så mycket som möjligt och lär dem att visa hänsyn till varandra.

– Det är viktigt att eleverna visar respekt för varandra, då fungerar kommunikationen, tycker Katarina. Ju mer eleverna lär känna varandra desto bättre blir kommunikationen.

Alltid en positiv stämning på Vänerskolan

Katarina tycker att det är viktigt att Vänerskolan har personal som både är döva och hörande som barn kan identifiera sig med.

– Det är väldigt viktigt att barn kan kommunicera med personalen, menar Katarina. Många elever har ofta inga språkliga förebilder att identifiera sig med hemma men här får de det. Barn behöver vuxna som de både kan se upp till och även känna sig trygga med.

Katarina älskar sitt jobb och känner sig alltid välkommen och uppskattad på Vänerskolan.

– När jag kommer till jobbet är det alltid en positiv stämning där alla hälsar på alla, tycker Katarina. Det bästa med mitt jobb är att få träffa barn och ungdomar och att se dem utvecklas. Jag har också ett fritt jobb med varierande arbetsuppgifter och fina och lyhörda arbetskamrater.

Publicerat fredag 9 oktober 2020