Vi mäter och mäter, men vad är det vi mäter?

Det ska erkännas att jag kände mig skeptisk när jag hörde att beslut hade fattats om att resultaten på de nationella proven fr o m 2018 ska beaktas särskilt vid betygsättningen, det vill säga att de nationella proven ska få ett större inflytande över betygen än de hittills har haft. Bakgrunden till beslutet uppges bland annat vara värnandet av likvärdighet och ett behov av att stävja den så kallade betygsinflationen.

Min spontana reaktion var oro. Jag tänkte på de elever som idag inte kommer till sin rätt i provsammanhangen och hädanefter riskerar att hamna i ett ännu större underläge. Hur ska man kunna betygsätta kunskaper och förmågor på basen av vad som visas på ett prov man enligt riktlinjerna inte får anpassa så som man i vardagen anpassar för tillgängligt lärande? Det är ingalunda rimligt att elev som har grav dyslexi utsätts för en provsituation där vardagens verktyg är bannlysta, för att sedan få sitt betyg satt på basen av resultatet.

Jag kände också viss sorg över att den yrkeskår våra barns framtid vilar hos utsätts för ännu hårdare granskning. Istället för att signalera en ökad tillit till professionen riskerar digitala, centralt rättade och betygsanknutna prov istället signalera om en ökad misstro, och det tycker jag är olyckligt för alla. Som en länk i samma effektkedja är det är det rimligt att misstänka att lärare som redan hittills har lagt mycket tid på att förbereda sina elever inför proven kommer att känna sig tvungna att ytterligare öka de insatserna på bekostnad av annan undervisning. Kan vi undvika det? Hur i så fall? Rimmar vår kunskapssyn med vår syn på de nationella proven, eller gör den inte det?

Som vanligt serverar jag fler frågor än svar, men se dem som små gåvor att lägga på fikabordet i personalrummet. Starta gärna en diskussion där det mesta av landets skolkunskap faktiskt är samlad – i kärnverksamheten – och delge sedan era tankar i kommentarsfältet. Tillsammans tänker vi bäst.

Det ligger fortfarande i vår gemensamma framtid att se vad utfallet blir av den nya roll proven ska spela, men för egen del har jag hittat ett förhållningssätt att bära med mig för att se det an med tillförsikt; kanske är det just det här vi behöver, tänker jag. Inte för att granska lärarna mer, inte för att fler elever ska misslyckas och inte heller för att återgå till mer kvantitet i undervisningen, utan för att få en riktigt grundlig prövning av hur de nationella proven är utformade och vad de faktiskt mäter. För att resultaten på de nationella proven särskilt ska kunna beaktas vid betygsättning behöver man först säkerställa att proven mäter rätt saker och att de är lika tillgängliga för alla elever oavsett funktionsförmåga. Lyckas vi med det så har vi funnit en skatt där jag trodde att vi skulle gå vilse.

Pia Rehns namnteckning

Pia Rehn, rådgivare

Publicerat måndag 27 november 2017

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Pia Rehn

Pia Rehn, rådgivare i Stockholm