Skolan en viktig skyddsfaktor

Vi vet att en fungerande skolgång där barn och unga får en chans att lära sig och utvecklas som individer är en skyddsfaktor för barn och unga som lever i socialt utsatta miljöer.

Dödsskjutningarna som ägde rum i Göteborg för några veckor sedan, när unga män sköts till döds, är en smärtsam påminnelse om att vi inte alltid klarar av att fånga upp de barn och unga som faller genom skyddsnäten.

Skolan har stor betydelse när det gäller att tidigt uppmärksamma och förmedla signaler om riskbeteende till socialtjänsten. Tidig upptäckt och insatser från samhället kring normbrytande beteende är sannolikt en av de största förebyggande insatserna som finns i vårt samhälle. Förhållandevis små insatser i detta skede minskar behovet av omfattande insatser i ett senare skede.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att den ska ta hänsyn till alla elevers olika behov och uppväga skillnader i deras förutsättningar. Bland unga med stor skolfrånvaro och ett normbrytande beteende, finns också en stor grupp med olika funktionsnedsättningar som till exempel adhd eller dyslexi. För att skolan ska kunna fungera som skyddsfaktor och inte som ett incitament till utanförskap, måste skolans hela styrkedja fungera.

Skolans kompetens, förmåga och förhållningssätt angående funktionsnedsättningar, är en förutsättning för en tillgänglig lärmiljö oavsett funktionsnedsättning. Därför behöver pedagogerna ha kunskap om vad funktionsnedsättningen får för konsekvenser för individens prestationer i skolan och anpassa undervisningen.

Ett barn eller en ungdom som har svårigheter med koncentration, uppmärksamhet och impulskontroll, behöver stöd när det gäller kunskapsinhämtning och skolprestationer. Individen behöver också hjälp att organisera sin tillvaro generellt och få förståelse för sin funktionsnedsättning.

Även om det ibland är svårt att tro, kanske eleven gör "sitt bästa" utifrån sina förutsättningar. Det problem som bristande självkänsla på grund av tidigare misslyckanden utgör, är ofta ett större hinder för personen än själva funktionsnedsättningen.

Många av de unga jag mött har en negativ skolidentitet, som bottnar i tidiga tillkortakommanden i skolan. För att hantera detta har de använt sig av negativa strategier, som att undvika skolan helt och hållet. För att nå fram till dem behöver samhällets alla aktörer samverka och samarbeta - skola, socialtjänst och ibland också polis. Det är viktigt att samarbetet är kontinuerligt och förtroendefullt.

Det händer att det är svårt att mobilisera skolan när ett barn eller en ungdom blivit en fråga för socialtjänsten. Men där skolan är med och skolrepresentanterna har ett tydligt mandat från skolchefen signalerar det att skolan inte gett upp hoppet om att eleven ska fullgöra sin skolgång.

Bertil Löfdahl, rådgivare

Publicerat tisdag 31 mars 2015 Granskat onsdag 18 november 2015

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg