Möjlighet är en sak, förutsättningar en annan

– Men hur lågt kunskapsmässigt tänker du att man ska sänka sig? Jag menar, vi har ju andra elever som är långt framme i sitt kunskapsinhämtande?

Jag fick frågan av en rektor när jag pratat om ett språkutvecklande arbetssätt för elever med språkstörning och om möjligheten det innebär att kunna göra undervisningen mer tillgänglig för alla.

Det är lätt att bli provocerad av rektorns fråga. Utifrån debatten som pågår om kunskapskraven är för svåra för vissa elever kan jag förstå att frågan kommer. Men vad ska jag svara? Finns det ens ett vettigt svar att ge från någon som mig som fått en ögonblicksbild genom ett skolbesök som varat i någon timme?

Nej, det gör det naturligtvis inte – och ja, det gör det så klart. Allt beror på hur jag väljer att tolka frågan och just tolkningar är det som ofta ställer till det för oss.

I skollagen, läroplanen och Skolverkets skrifter kan vi läsa bland annat att skolans uppdrag är:

  • att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser
  • att undervisningen aldrig kan utformas lika för alla
  • att anpassa bedömningssituationerna för att ge alla elever möjlighet att visa vad de kan. Det går inte att kräva att alla elever ska göra på samma sätt.

Men frågan är hur gör man det när verktyget för att nå skolans kunskapskrav är språket och – det är just det som är elevens funktionsnedsättning? Eller, hur gör man när det som begränsar eleven är den kognitiva förmågan, men inte tillräckligt för att ge en diagnos? Hur tolkar man en sådan skrivning och hur gör man när man upptäcker att alla i arbetslaget inte gör samma tolkning?

Det är lätt att tänka att det inte går att nå kunskapskraven på de premisserna. Det är svårt att tänka sig in i ett liv där språket inte fungerar. Det är än svårare kanske att föreställa sig ett liv där kunskaper inte fäster och där de kommer och går. Ändå tror jag att det är precis det vi behöver göra. Vi behöver tänka oss in i ett liv där språket och kognitionen inte fungerar och fundera över vilket stöd vi hade velat ha. Det är först då vi kan komma fram till svaret på frågan: Med vilket stöd skulle eleven kunna?

Det är lätt att uppfatta bildstöd som barnsligt eller något för väldigt unga barn. Men vi alla använder bildstöd utan att tänka på det. När vi kör bil eller faktiskt när vi rör oss i samhället så använder vi oss ständigt av bilder och symboler för att tolka information. På flygplatser och tågstationer finns skyltar med text och med bilder och symboler som gör att vi hittar rätt trots att vi ibland inte kan språket ordet är skrivet på. Så varför är det så kontroversiellt att använda sig av bilder och symboler som ett språkutvecklande arbetssätt i skolan?

En tolkning av ett språkutvecklande arbetssätt med bildstöd kan vara att nivån sänks. Jag förespråkar en annan tolkning, den är att ett språkutvecklande arbetssätt innebär att man fördjupar nivån på undervisningen genom att göra den tillgänglig och tydlig. Precis som med trafikmärken. Ett språkutvecklande arbetssätt gör det också möjligt för elever att förstå vad läraren förväntar sig. För elever som har svårigheter att förstå samband och dra slutsatser eller tolka begrepp, hjälper vi inte genom att ta bort information, inte heller hjälper vi dem genom att säga samma sak en gång till på samma otillgängliga sätt. Vi hjälper dem genom att ge dem alternativ och precis som i trafiken hjälper bilder och symboler alla som vistas där att förstå samband mellan detaljer och helhet.

Vi har i Sverige lagstiftat om elevers skolgång. Vi har gett alla barn samma möjlighet – men det innebär inte att alla elever har samma förutsättningar. Ska eleven ha ett stöd och en arbetsmetod som gör att de lyckas eller ska vi anse metoden mindre värd och inte godkänna elevens prestationer? Alla elever kan inte göra på samma sätt, det kommer aldrig att bli helt lika för alla.

Ju förr vi kan släppa tanken på en likadan utbildning som ska leda till samma resultat, ju förr kommer vi att arbeta differentierat och anpassat utifrån individ – vi kommer att erbjuda likvärdighet. Det kommer att gynna de flesta eleverna och skapa bättre förutsättningar även för dem som vi inte hade designat stödet för.

Signatur Isabell Olsson

Isabel Olsson, rådgivare

Publicerat måndag 28 maj 2018 Granskat tisdag 29 maj 2018

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Isabel Olsson, rådgivare

Isabel Olsson, rådgivare i Stockholm