Med vilket stöd kan eleven?

Våren är här och runt om i landet kämpar skolorna med betygssättningen. Hur ska man göra den rättvis, likvärdig och efter reglerna? I media diskuteras som vanligt betygsinflation och fusk- och snällbetyg. För många elever är det en tid av oro. Hur ska betyget bli? För elever med funktionsnedsättningar och andra elever i behov av särskilt stöd är det ofta särskilt oroligt. Räknas de kunskaper eleven visar upp trots att hen får hjälp med sitt skolarbete och anpassade bedömningssituationer?

Min och mina kollegors erfarenhet säger att det ser väldigt olika ut hur olika skolor och olika lärare tolkar regelverket kring bedömning och betygssättning när det kommer till elever med funktionsnedsättningar.

Undervisningen ska enligt skollagen uppväga skillnaden i elevernas förmåga att tillgodogöra sig undervisningen (Skollagen,1kap4§) Sättet skolan arbetar på och stödet eleven får när hen lär sig bör prägla också sättet skolan använder när eleven ska få visa sina kunskaper. Både i undervisningen och i bedömningssituationerna ska skolan så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser(Skollagen,3kap3§)

Det betyder att undervisningen aldrig kan utformas lika för alla (läroplanen sid 6) och att bedömningsformerna kommer att se olika ut beroende på den enskilda elevens behov och förutsättningar. (Skolverket, Stödinsatser i utbildningen sid 15) Därför behöver skolan utvidga sin bedömningsrepertoar och se olika men likvärdiga sätt som eleverna kav visa sina kunskaper på.

Betyget behöver ses som ett resultat av undervisningen. Det är bara på det sättet som skolan kan undvika att betygssätta elevers funktionsnedsättning. Eftersom det är undervisningen som ska ge eleven förutsättningar att kunna behöver man i alla lägen där svårigheter uppstår ställa sig frågorna:

  • Med vilket stöd hade eleven kunnat?
  • Med vilka verktyg hade eleven kunnat?

För många elever med funktionsnedsättningar är traditionella bedömningsmetoder som skriftliga läxförhör, inlämningsuppgifter och prov mindre bra metoder om man vill veta elevens verkliga kompetens. Exemplen kan göras många och metoderna blir olika beroende på hur undervisningen skett och vilka elevens svårigheter är. Vi ger gärna stöd till skolor för hur de kan resonera kring tolkning av kunskapskrav efter eleven funktionsnedsättning.

Visst är det konstigt att bedömning och betygsättning av kunskaper i skolan och utanför skolan sker på olika vis? Jag tog mitt körkort för rätt många år sedan och klarade då efter mycket pluggande av teoritestet. När jag behöver förnya mitt körkort avkrävs jag inget bevis att jag fortfarande kan teorin.
Hade detta i stället varit i skolan skulle man enligt anvisningarna "speglat den kvalitet som eleven har på sitt kunnande vid tiden för betygssättningen" (www.skolverket.se). Mina tidigare körkortskunskaper hade alltså inte räckt eftersom jag nog inte längre har dem. Tolkar man Skolverkets skrivning för snävt blir det väldigt många som inte kan. Vem av oss har inte glömt något som sedan dagen efter kommit på? Tänk om vi blivit underkända i går?

Som lärare har jag alltid tagit hänsyn till att jag vetat att eleven kan eftersom jag har sett att eleven kunde. Det ska man ju också göra. Skolverket skriver: "Enligt läroplanen ska läraren vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper." (Skolverket 2012, Allmänna råden om Planerande och genomförande av undervisningen)

Ett gott råd är därför att när man arbetar med svårbedömda elever, arbeta med pedagogisk journalföring där man fortlöpande noterar vilka kunskaper eleven visat. Dessa noteringar är det bra om man då och då läser upp för eleven som ju "kontinuerligt ska få återkoppling till vad hen hittills utvecklat" (Skolverket 2011, Allmänna råd, Planering och genomförande av undervisningen, sid 19)

Bedömningen och betygssättningen är inte lätt och man kommer ofta till dilemman som man måste lösa. Är detta kunskaper nog? Är det likvärdiga kunskaper att göra på det här sättet? Det är ett arbete som man som lärare inte ska lösa själv. Diskutera era dilemman i arbetslaget i skolan. Väg in Skollagens skrivning om vad som är barnets bästa (1kap10§) i era resonemang och känner ni att ni behöver en part till att resonera med – välkommen att ta kontakt med oss!

Wern Palmius namnteckning

Wern Palmius, rådgivare

Publicerat torsdag 11 maj 2017

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Wern Palmius

Wern Palmius, rådgivare i Stockholm

Tillbaka till toppen