Likvärdighet och muntliga nationella prov

För många år sedan, på 1960-talet, när jag gick på högstadiet hade jag en blind klasskamrat. Vi blev goda vänner och umgicks en hel del. Denna vänskap gav mig många kunskaper och insikter som jag sedan burit med mig genom livet.

En sak som jag i början tyckte var både lite lustig och konstig men som jag senare fann helt naturlig var att min kompis ofta bad att få se på olika saker. Eftersom han varit helt blind sedan födseln tog det mig ett tag innan jag förstod att han såg med sina händer och fingrar på det sätt han kunde. Detta sätt att se var så likvärdigt mitt sätt att se som möjligt. Med tiden lärde jag mig också stötta min kompis seende genom att berätta om den sak han tittade på.

Numera arbetar jag på SPSM och träffar ofta på lärare som har elever som inte kan tala. Med hjälp av något AKK-system som till exempel bliss eller digitala verktyg som dator med ögonstyrning kan dessa elever tala. Jag har också på internationella konferenser hör CP-skadade personer utan förmåga till eget tal föreläsa. Ibland för mer än 1000 personer. Att man då hör personen "tala" finns det ingen tvekan om.

Nu under höstterminen är många elever i skolan med om de muntliga nationella proven. Skolan ska med hjälp av dessa prov göra en bedömning av elevernas förmåga till muntlig framställning. Vad är då likvärdiga kunskaper?

Hur blir det för elever som saknar förmågan att tala? Är det likvärdigt att använda sitt kommunikationshjälpmedel? Hur ska lärare på ett likvärdigt sätt tolka elevens förmåga att "bidra till och upprätthålla samtalet" när elevens CP-skada gör kommunicerandet mödosamt och minspel och gester svåra för omgivningen att avläsa.

Hur blir det för elever som har svårt att läsa av andra människor? Är det likvärdigt om de med hjälp av en dator och med ett chatt-program får kommunicera kring ett givet ämne?

Hur blir det för elever med mutism? Är det likvärdigt att de får diskutera en given fråga med dem de känner sig mest bekväma med och den bedömande läraren får se en videofilm av samtalet?

Hur blir det för väldigt blyga barn? Kan de få via Power Point med talsyntes eller på video få berätta för elevgrupp om något ämne? Är det förmågan att stå inför en grupp eller förmågan att formulera sig som är viktigast?

Att de nationella proven har strikta regler för att de så långt som möjligt ska utföras på samma sätt i alla Sveriges skolor är förståeligt. Men det kan knappast vara överordnat skolans uppdrag " att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar"(Skollagen 1kap4§) Likvärdigheten behöver få vara regel och inte undantag. Min blinda kamrat fick "se" på saker och barn utan talförmåga "talar" bliss.

Skolan ska ju i all sin verksamhet "motverka funktionsnedsättningens konsekvenser" (Skollagen 3kap3§) och "Bedömningsformerna kommer att se olika ut beroende på den enskilda elevens behov och förutsättningar" (Skolverket 2014, Stödinsatser i utbildningen, sid 15). Ska skolan uppnå likvärdighet behöver detta i hög grad även gälla nationella prov.

Wern Palmius namnteckning

Wern Palmius, rådgivare

Publicerat måndag 7 november 2016 Granskat fredag 11 november 2016
Porträtt på Wern Palmius

Wern Palmius, rådgivare i Stockholm

Tillbaka till toppen