Kämpa inte själva - vi vill ge stöd

I gårdagens blogg skrev jag om vikten av förebyggande insatser för att stödja och hjälpa barn och elever för att inte hamna i problemskapande situationer. Det förbyggande arbetet där vi arbetar för skapa en tryggare och bättre lärmiljö måste alltid vara utgångspunkten. Ändå vet vi att akuta situationer kan uppstå. Då handlar det inte om att barnet eller eleven inte vill, utan att de inte kan hantera situation. Vad gör man då? Hur ska man agera?

Det kan handla om att identifiera oro och då snabbt anpassa kraven eller arbeta för att avleda. Försök att bevara ditt lugn, även om det är svårt är det mycket viktigt. Det är bättre att backa än att ligga på. Att backa kan i det här sammanhanget innebär att inte prata så mycket, eller ställa frågor och framför allt inte förmana eller skälla. Att backa innebär också att inte gå för nära utan skapa ett avstånd för att barnet eller eleven inte ska känna sig trängt. Men, det innebär inte att lämna barnet eller eleven i ensamhet. Att undvika ögonkontakt kan också fungera lugnande. Om du är orolig för de andra barnens eller elevernas säkerhet är ett råd att flytta dem i första hand, snarare än eleven som mår dåligt.

Om en farlig situation ändå uppstår där individer kan komma till skada är lösningen inte att trycka ner mot ett golv, släpa, låsa fast armar eller sätta ett knä i ryggen. Behöver man ändå avvärja en farlig situation genom att ta tag i en elev är det bara för att hindra att hen skadar sig själv eller andra. Var beredd att släppa taget inom mycket kort tid. Att ta tag i någon är absolut inte en pedagogisk metod, strategi eller standardlösning att ta till. Inte heller är det en uppfostringsmetod eller ett sätt att lära elever och barn, det är en nödlösning i ett akut läge och för att avbryta en farlig situation. En nödsituation kan inte inträffa om och om igen, utan det måste till en förändring i situationen eller sammanhanget.

I ett sådant akutläge, när man som personal tagit tag i en elev ska man genast meddela skolledning, elevhälsa samt vårdnadshavare. Eftersom vi vet att relationen mellan lärare och barn och elever är så oerhört viktigt för välmående och kunskapsutveckling, måste man också sätta in stöd skyndsamt.

En handlingsplan som beskriver hur verksamheten ska arbeta för att undvika att hamna i samma läge igen, bör upprättas snarast. Utgångspunkten för verksamhetschefen måste vara att all personal gemensamt kan få stöd och hjälp i hur de kan arbeta på ett mer förebyggande sätt. En gemensam diskussion där fokus bör ligga på förändringar i lärmiljö, anpassningar samt bemötande är nödvändigt för att alla ska känna ansvar och delaktighet samt få det stöd som man behöver. Mer om förebyggande arbete skrev jag i gårdagens blogg.

Att använda sig av fasthållning som metod utgår från kategoriskt tänkande – att utbrottet är barnets eller elevens ansvar. Vi på SPSM har ett relationellt perspektiv. Vi ska se det som kan förändras i lärmiljön för att förebygga situationer som leder till sammanbrott genom att anpassa lärmiljön och utmaningarna till barnets eller elevens förutsättningar.

Än en gång, huvudfokus måste alltid vara att arbeta förebyggande och förändra och anpassa lärmiljöerna. Här kan och vill vi på SPSM ge råd och stöd i Ert arbete. Kämpa inte själva med den här frågan utan be om stöd – det är precis det vi finns till för.

Linda Petterson, rådgivare

Publicerat torsdag 16 mars 2017 Granskat torsdag 30 mars 2017

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Linda Petersson

Linda Petersson, rådgivare i Malmö

Tillbaka till toppen