Hela skoldagen måste räknas

Vi ser att välmående och kunskapsutveckling går hand i hand och i en debatt som i allt större utsträckning kommit att handla om resultat, finns en risk att välmående hamnar i skymundan. Skollagen är dock glasklar i frågan, skolan har ett ansvar att anpassa hela skoldagen till elevens behov.

För elever i allmänhet, men för elever och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF i synnerhet, behöver vi tänka på att skapa en god balans. Där höga förväntningar matchas med rätt och ändamålsmässigt stöd och anpassningar. Om det finns en obalans mellan förväntningar och stöd och anpassning kan det medföra att kraven hamnar för högt, vilket kan leda till någon form av stressreaktion. Att tänka utifrån en balans utifrån barnets eller elevens hela dag kan verka enkelt och kanske självklart i teorin - dessvärre tror jag att det är betydligt svårare i "praktiken".

För en elev inom autismspektrum, AST, till exempel är det kanske de mest ostrukturerade aktiviteterna som rasterna som tar mest energi. Det i sin tur kan påverka hela den fortsatta skoldagen och det fortsatta lärandet. Vi måste också förstå att vi ofta höjer insatserna genom att tillföra sociala dimensioner och krav i olika typer av lärande sammanhang. Detta kan för vissa elever då handla om två typer av krav, ett som handlar om lärandet och det som ska utföras samt ett socialt krav - som kan vara det svåraste för elever inom AST.

Till dessa parallella krav bör vi också synliggöra just energitillförsel och energidränering. Det blir nästan som en ekvation, där alla delar bör tas med i uträkningen. Detta är också viktigt i ett ännu längre dagsperspektiv. Om balansen under förskole- eller skoldagen saknas eller inte i tillräcklig utsträckning utgår från den enskildes behov och förutsättningar, kan det finnas en risk att eleven eller barnet, när denne kommer hem är så utmattad att reaktionen kommer hemma.

Alla barn och elever ska under sin skoldag kunna uppleva en balans mellan delarna lärande, aktivitet, återhämtning. För att kunna tänka in hela dagen måste det finnas förutsättningar för all personal, det vill säga lärare, pedagoger från fritidshemmet, resurspersoner och assistenter och specialpedagoger att tillsammans identifiera balansen och se över skoldagen.

Ett konkret och ganska enkelt tankeredskap, är det som jag kallar för vågskålen. Utmaningar och förväntningar läggs i ena skålen, och vår viktigaste uppgift blir att arbeta utifrån att den andra vågskålen fylls med stöd och anpassningar för att skålarna ska hamna i balans. Detta tankeredskap kan användas i stunden men även på längre sikt, där man ser över hela dagen.

Tid och gemensam planering är en dyrbar vara och det är mycket som ska göras och hinnas med i förskole- och skolverksamheter. Om vi på allvar strävar efter en inkluderande, tillgänglig och välkomnande skola behöver vi se att helhets-, balans- och energitänkande är en investering och en förutsättning. Att hitta balansen under hela dagen kan också vara ett sätt att arbeta förbyggande för att undvika att hamna i problemskapande situationer.

Ta del av vårt stöd, vi ger både specialpedagogisk rådgivning och fortbildning för alla som arbetar inom förskola, skola och vuxenutbildning. Vi ser gång på gång att ökad insikt och kunskap hos pedagoger och annan skolpersonal är värdefull och ger redskap att skapa balans i vågskålen för barn och elever i behov av stöd, under hela skoldagen.

Linda Petersson, rådgivare

Publicerat torsdag 23 mars 2017 Granskat onsdag 29 mars 2017

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Linda Petersson

Linda Petersson, rådgivare i Malmö

Tillbaka till toppen