Gör gymnasiet till ett självklart val för alla

Nio år i grundskolan är snart över och gymnasievalet står för dörren. Att välja gymnasium och börja resan mot ett vuxenliv är en process som triggar känslor av glädje, förväntan och spänning, men kanske också osäkerhet och en klump i magen inför allt det nya och okända som väntar. Många elever bär med sig många glädjefyllda minnen från en tid i grundskolan men det finns också de som tyvärr har med sig minnen och erfarenheter som innebär många misslyckanden, en växande känsla av utanförskap, eller kanske bara en väldigt stor stressrelaterad trötthet efter att ha tänjt lite för mycket på sig själva för att passa in och klara en skoldag i en alltför bullrig miljö.

De kallas för hemmasittare, skolkare, skolvägrare. Oavsett epitet behöver skolan ställa den viktiga frågan: Varför kommer inte eleven hit? Vad kan vi göra bättre? Elever inom NPF är en särskilt utsatt grupp och risken för frånvaro ökar bland de här eleverna. Samtidigt ser vi att det finns huvudmän, rektorer och lärare som har hittat systematik och förhållningssätt för att framgångsrikt arbeta med att både förebygga och åtgärda frånvaro, men också med att främja närvaro. För det är ju ändå det som det ytterst handlar om, att skapa en miljö där eleven vill vara.

Hur gör de då, de som lyckas? Först och främst, det finns inga genvägar. Lärare och elevassistenter måste få goda förutsättningar och möjligheter att göra ett bra jobb. Som huvudman och skolledare måste du våga prioritera. Just detta kan vi på Specialpedagogiska skolmyndigheten hjälpa till med. Att kartlägga och lyssna in för att förstå vad som orsakar skolfrånvaron är ofta avgörande och för att lyckas med det behövs samverkan och förtroendefulla relationer mellan elev, vårdnadshavare, skolan och övriga aktörer som BUP och socialtjänst om det är aktuellt. Det är inte alltid lätt och det rymmer ofta känslor som skam, maktlöshet och oro hos alla parter, men jag och mina kollegor möter också en hel del fall där allt detta byts mot hoppfullhet och glädje. En förtroendefull samverkan över tid är ofta en gemensam nämnare för att det ska vända.

Att ha en systematik och en handlingsplan för att snabbt fånga upp de elever som börjar ha ströfrånvaro är grundläggande, men det räcker inte heller med en tydlig och bra organisation om det inte finns någon som bryr sig på riktigt. Att veta att man alltid är välkommen tillbaka, någon som genom SMS, mail eller telefon visar att "vi vill att du ska vara här" kan ibland vara avgörande. Samtidigt behövs den där fingertoppskänslan och lyhördheten att inte gå för fort fram när eleven börjar återvända. Skolor som lyckas vågar skapa mer kreativa och flexibla lösningar där utbildning är i fokus, trots att vägen dit inte är spikrak. Att få lägga mer tid på det som intresserar och motiverar under en tid, lägga in praktik i schemat under en period, få mer stöd eller kanske större utmaningar är några exempel på hur du kan testa dig fram.

Skolan rymmer framtida entreprenörer, ekonomer och kulturarbetare, administratörer, förskolelärare och busschaufförer listan kan göras lång, alla lika viktiga på sitt sätt. Därför är det tur att alla är olika, det är också därför en tillgänglig utbildning behöver ta till vara olika behov, perspektiv och förmågor. Därmed inte sagt att du ska sluta ställa krav, men kraven ska vara möjliga att nå. Det är ofta då som det kanske viktigaste av allt kan växa och gro hos dina elever, självförtroende och självkänsla. Kanske är det ett av de viktigaste uppdragen skolan har vid sidan av kunskapsuppdraget, att stärka elevens självkänsla. Det finns skolor som gör fantastiska insatser här, är din skola en av dem?

Helene Fägerblads namnteckning

Helene Fägerblad, rådgivare

Publicerat torsdag 14 februari 2019