En god och tillgänglig lärmiljö kräver sitt ansvar

Höstterminen har nu kommit halvvägs och ett välbehövligt höstlov är här. Media har rapporterat kontinuerligt från skolans värld och vid flera tillfällen under hösten har det berättats om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som inte fått en fungerande skolgång. Skälen till det kan vara många, men ett av skälen tror jag är att det inte finns tillräcklig kunskap om vilka konsekvenser en elevs funktionsnedsättning kan få.

Det är extra viktigt att fundera på hur goda lärmiljöer kan skapas när elever börjar i skolan och vid övergångar. Ju mer "rätt" man hamnar från början desto mer gynnsamt blir det för eleven med funktionsnedsättning – alla vinner på det.

Att utgå från att en elev med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ska förändra sitt beteende efter en tillsägning är i de allra flesta fall ett för högt krav. Det medför istället att eleven hamnar i en svår situation som är svår att lösa, vilket också får konsekvenser för lärare, andra elever och föräldrar.

För att inte hamna i dessa svåra situationer borde mer vikt läggas vid att hitta förebyggande- och stödjande strategier, och det ansvaret måste alltid ligga på skolan och oss professionella, inte eleverna.

Vad kan då vara viktiga utgångspunkter i arbetet kring en elev som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Här beskriver jag tre viktiga delar.

  1. Kunskap om konsekvenser av funktionsnedsättningar.

För att dessa elever ska få en bra skolgång behövs en bas av kunskap kring konsekvenser av funktionsnedsättningarna, strategier och förhållningssätt. Det får vi genom att gå kurser, utbildningar och att genomföra och ta del av fortbildningsinsatser. Vi kan hålla den vid liv genom kollegialt lärande, handledning och diskussioner. Att lärare och annan skolpersonal får tid och möjlighet att förkovra sig borde vara en självklarhet.

2.  Synliggör elevens behov och förutsättningar.

Det gör vi genom att samla information kring hur konsekvenserna av funktionsnedsättningen ter sig för den enskilde eleven. Utgångspunkten måste vara att eleven ska kunna vara delaktig i detta så att hen får en möjlighet att själv beskriva styrkor, behov och förutsättningar samt vad som fungerar. När vi gör det hamnar vi rätt i förhållande till vårt uppdrag – att förändra, anpassa och ge stöd i lärmiljön så att den undervisning vi erbjuder eleven i skolan är likvärdig utifrån den här specifika individens förutsättningar.

3.  Ta ett helhetsgrepp kring tillgänglighet.

Kartlägg hur verksamheten arbetar med sin egen tillgänglighet, både den fysiska, sociala och pedagogiska miljön, för att få syn på utvecklingsområden, till exempel med hjälp av värderingsverktyget för en tillgänglig utbildning.

Om vi utgår från dessa steg och arbetar med dem på ett systematiskt sätt, får vi hjälp att anpassa kraven, så att eleven har en chans att lyckas. Alla elever bör mötas av höga förväntningar, även elever som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men vi som finns runt omkring behöver rigga en lärmiljö som fungerar stödjande och är en bra grund för eleven att utgå från.

Skolans personal ställs varje dag inför stora utmaningar i sitt arbete med att anpassa till elevers olika förutsättningar. Vår myndighet har uppdraget att vara ett stöd i det arbetet, både när det gäller kompetensutveckling och konkreta råd.

Linda Petersson, rådgivare

 

Publicerat måndag 31 oktober 2016 Granskat fredag 11 november 2016
Porträtt på Linda Petersson

Linda Petersson, rådgivare i Malmö

Tillbaka till toppen