Elever inom AST- från lotteri till likvärdighet

Våren 2015 skev jag färdigt min masteruppsats med namnet Det verkar vara lite som ett lotteri- en studie om skolsituationen i grundskolan för elever inom autismspektrumtillstånd. I uppsatsen presenteras en kartläggning av skolsituationen och måluppfyllelsen för elever med placering i någon form av särskild undervisningsgrupp eller resursskola. Kartläggningen bygger på enkäter till lärare samt intervjuer med skolledare, lärare, rådgivare på SPSM samt unga vuxna inom Autismspektrumtillstånd, AST.

Resultaten måste sägas vara nedslående, måluppfyllelsen för eleverna som är representerade i urvalet, är låg och brister i samsyn på olika nivåer inom skolan tydliggörs. De ljusglimtar som finns bygger snarare på personligt engagemang kring dessa elever, än en övergripande strategi.

Liknande resultat har framkommit i rapporter och granskningar från både Skolverket och Skolinspektionen. Redan hösten 2012 gav Skolinspektionen ut en kvalitetsrapport (2012:11), där skolsituationen för elever inom AST som går i grundskolan granskats. Resultatet visar att kommuner brister i att bland annat ge det stöd som eleverna i målgruppen behöver för att kunna nå kunskapskraven samt att de insatser som görs är alltför schablonmässiga och generella och inte utvärderas i tillräcklig utsträckning.

Vidare belyser Skolinspektionen att undervisningen i alltför liten grad utgår från elevens förutsättningar och behov samt att eleverna i målgruppen har svårt att nå målen i utbildningen. I mitt arbete möter många pedagoger och skolledare som säger sig famla efter strategier för att möta eleverna och kunna anpassa undervisningen. Det leder till en oro över att det är svårt för eleverna att nå målen med utbildningen.

Även Autism- och aspergerförbundets och Riksförbundet Attentions skolenkäter visar också nedslående och likande resultat med uppmaningar om att något måste göras. Är det så att elever inom AST som går i grundskolan som grupp generellt har låg eller ofullständig måluppfyllelse, ja då måste detta ses som ett misslyckande vad gäller likvärdigheten i skolsystemet.

Förhoppningsvis kommer förändringen av betygssystemet, där enstaka svaga prestationer inte ska påverka betygen i lika hög utsträckning som tidigare, att medföra positiva konsekvenser för elevgruppen. Men frågan är om det kommer att räcka? Jag tror vi behöver hitta fler sätt och strategier för att möta de behov som finns bland elever inom AST. Jag efterlyser också en djupare analys av varför måluppfyllelsen är så låg bland dessa elever. Är det rent av vårt skolsystem som bör ändras för att dess elever ska ha en chans till en likvärdig utbildning? Jag menar och välkomnar en öppen diskussion, där olika instanser i skolsystemet, forskare och andra kunniga inom området, gemensamt förhåller sig till och "lägger korten på bordet" för att försöka skapa högre grad av likvärdighet.

Min förhoppning och ambition är slutligen att vi på SPSM ska bli ännu vassare och kunna erbjuda ett ännu bättre stöd genom att få och ta ett större ansvar för att skapa en mer tillgänglig skola för elever inom hela NPF-området på olika sätt- vårt arbete har bara börjat!

Linda Petersson, rådgivare i Malmö

Läs Lindas masteruppsats

SPSM erbjuder att på olika sätt med att vara ett stöd och höja kompetensen generellt kring Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, inom skolväsendet. Bland annat genom:

  • Nätbaserade och regionala kurser och tematräffar
  • Studiepaketet NPF, som kan sägas vara ett "NPF-lyft"
  • Möjligheten att skicka in förfrågningar om specialpedagogiskt stöd
  • Värderingsverktyget för en tillgänglig utbildning
Publicerat tisdag 12 juli 2016

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Bilden visar Linda Petersson

Linda Petersson, rådgivare i Malmö