Teckenspråk
Satsning på språkstörning blev bredare än väntat
Språk och kommunikation är avgörande. Det handlar inte bara om elevers lärande, utan också om deras delaktighet och trygghet. På Fornbackaskolan blev det en naturlig ingång till ett utvecklingsarbete. Först handlade det om språkstörning, men snart omfattade det mer än de väntat sig.
Fornbackaskolan är en F–6-skola med cirka 340 elever. Här finns både grundskola, anpassad grundskola och KÖSU – en kommunövergripande särskild undervisningsgrupp för elever i behov av särskilt stöd. Undervisningen sker i små grupper med hög vuxennärvaro, med målet att skapa en trygg och strukturerad skolgång och på sikt möjliggöra återgång till ordinarie undervisning.
Började som en satsning på språkstörning
Utvecklingsarbetet ägde rum inom ramen för skolans systematiska kvalitetsarbete. I samband med resultatuppföljningen identifierades språkstörning som ett prioriterat utvecklingsområde. Efter en kartläggning inleddes arbetet med kompetensutveckling utifrån SPSM:s Studiepaket språkstörning.
– Det började som en satsning på språkstörning, men ganska snart såg vi att behoven var bredare än så. Det handlade också om struktur, undervisningskvalitet och hur vi kunde stärka arbetslaget i stort, säger biträdande rektor Emily Bergfors, tidigare utvecklingslärare på Resurscentrum i Södertälje kommun.
Under arbetets gång har skolan fått stöd av SPSM genom rådgivning och återkommande avstämningar. Fokus låg på att bygga vidare på skolans befintliga organisation och skapa hållbara strukturer som kunde leva vidare över tid.
Strukturerade arbetslagsmöten
Efter det första året, som omfattade samtliga lärare på skolan, riktades utvecklingsarbetet mer specifikt mot KÖSU-verksamheten. Här blev kollegialt lärande, pedagogisk handledning och tydliga roller centrala delar. De befintliga arbetslagsmötena strukturerades på ett nytt sätt enligt ett rullande veckoschema med tydligt innehåll, ansvarsfördelning och gemensam planering.
– Strukturen har varit avgörande, säger Antonio Haddad, lagledare och undervisande lärare i KÖSU. Men viljan hos personalen att medverka och delta i lärandet har varit minst lika viktig.
Försöker leva som de lär
Arbetet vilar både på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Sociokulturella perspektiv på lärande kombineras med kognitionsvetenskapliga principer som bland annat tydlighet, repetition och att undvika kognitiv överbelastning.
– Vi försöker leva som vi lär, säger Alexander Höglund, tidigare kommunövergripande specialpedagog. Om vi vill att lärare ska skapa goda förutsättningar för elevers lärande, måste vi göra samma sak i vår kompetensutveckling. Därför har vi tillämpat samma principer i lärarnas lärande som vi vill att de ska tillämpa på eleverna.
Ökad närvaro och fungerade skolvardag
Vinsterna för eleverna har varit tydliga. Tack vare relations- och motivationsskapande arbetssätt har elevernas närvaro ökat och många av dem har hittat tillbaka till en fungerande skolvardag.
– En elev uttryckte det som att ”det här är en ny version av mig”, berättar Antonio. Eleven hade tidigare haft svårt att hänga med i skolan och satt ofta ensam i ett grupprum i stället för i klassrummet med de andra. Det säger mycket om vad trygghet, struktur och relationer kan betyda.
Samtidigt har arbetet inte varit utan utmaningar. Lärarnas tid utanför klassrummet är knapp, kompetenserna i arbetslaget har sett olika ut och ny forskning har ibland behövt anpassas för att fungera i praktiken. Lösningen har varit att ge arbetet tid, anpassa längs vägen till den specifika klassituationen och hålla fast vid en gemensam riktning.
Råd till andra
Medskicken till andra skolor är tydliga: bygg vidare på det som redan finns, skapa tydliga roller, våga tänka långsiktigt och avsätt tid för kollegialt lärande och pedagogisk handledning.
– Det här hade aldrig fungerat utan ett deltagande och drivande skolledarskap, säger Emily. Men framför allt handlar det om att sätta elevernas lärande i centrum, varje dag.
