Teckenspråk
Förskolan som förändrar sin arbetskultur
Det är full aktivitet i förskolans sju rum. I små grupper bygger barnen med lego, kör robotar, lagar leksaksmat, klär ut sig eller bygger med trästavar. Det är ändå lugnt. Hur är det möjligt?
– Förskolor har ofta en kultur där man arbetar tillsammans med hela barngruppen. Alla går ut samtidigt, alla är inne samtidigt. Vi håller på att förändra den kulturen och delar istället upp barnen i grupper, säger Lena Nilsson, förskolechef i Leksands kommun.
– Vi vill att pedagogerna ska känna att de klarar att jobba ensamma med en mindre grupp barn. När färre barn till exempel ska klä på sig i hallen, blir det lättare att göra det till en del av undervisningen, säger Arlene Andersson, handledare inom specialpedagogik i kommunen.
Allt material framme
För att det ska vara lätt för barnen att hämta det material de vill använda finns allt framme. Men blir det inte rörigt då?
– Jag tror inte på idén om att det ska vara rent och tomt. Om man har en tydlig struktur så fungerar det att ha mycket material framme. Vi brukar prata om att duka fram, inte bara plocka undan, säger Lena.
Förskolan som förändrar sitt sätt att arbeta
Det är full fart i förskolans sju rum.
Barnen leker i små grupper.
Några bygger med lego eller trä-stavar.
Andra kör robotar eller klär ut sig.
En del lagar leksaks-mat.
Ändå är det lugnt.
Hur är det möjligt?
Att dela upp i små grupper är nytt
Lena Nilsson är förskole-chef.
Hon arbetar i Leksands kommun.
Lena berättar att de har börjat
dela upp barnen i mindre grupper.
– Förskolor arbetar ofta
tillsammans med hela barn-gruppen.
Alla går ut samtidigt,
alla är inne samtidigt.
Vi håller på att ändra på det.
Arlene Andersson tycker också
att mindre grupper är bättre.
Hon är hand-ledare inom
special-pedagogik.
– Vi vill att pedagogerna ska känna
att de klarar att jobba ensamma
med en mindre grupp barn,
säger Arlene.
Hon ger ett exempel:
– När det bara är några barn
som ska klä på sig samtidigt
blir det lättare.
Då kan vi göra det
till en del av undervisningen,
säger Arlene.
Allt material är framme
Det ska vara lätt för barnen
att hämta material.
Därför finns allt framme.
Men blir det inte rörigt då?
– Jag tycker inte att det
behöver vara rent och tomt.
Det funkar ändå
bara man har en tydlig struktur.
Vi brukar prata om att duka fram.
Inte bara plocka undan,
säger Lena.
Utveckling i flera steg
De har förändrat sättet att arbeta
i flera steg.
Steg ett: Vad behöver vi?
Först tog de reda på
vad pedagogerna behövde.
Det blev början till ett dokument
om miljöerna i förskolan.
I dokumentet skriver de
hur lär-miljöer ska vara.
Vad de ska innehålla.
Hur man ska arbeta.
– Det gör det tydligt.
Alla vet vad som gäller,
säger Lena.
Steg två: Projekt
Sen startade de ett projekt.
Arlene var projekt-ledare.
Första året
utvecklade de miljöerna
i förskolan.
Andra året
fick pedagogernas lära sig
mer om NPF.
NPF = Neuro-psykiatriska funktions-nedsättningar.
De lärde sig också om
pedagogik som gör det tydligt.
– Målet är att göra rätt från början.
Det är bättre än att anpassa efteråt.
Det blir enklare så,
säger Arlene.
Lena håller med.
– Det finns alltid barn
som behöver extra stöd.
I alla grupper,
säger Lena.
Hon tar barn med autism
som exempel.
– För barn med autism
måste ljudet vara bra.
De måste vara i små grupper.
Det är samtidigt bra för alla barn.
Därför får alla det,
säger Lena.
Personalen har fått
nya förutsättningar
Arlene märkte under projektet
att pedagogerna ibland kände
att de inte räckte till.
De hade svårt att se möjligheter.
Flera arbetade del-tid.
Barnen kunde möta olika personer
under dagen.
– Det var inte bra för någon.
Om personalen inte orkar
då orkar inte barnen heller.
Medarbetarna måste känna
att de utvecklas.
Att de trivs på jobbet.
Vi behövde förändra
deras förutsättningar,
säger Arlene.
Nu arbetar alla minst 75 procent.
De undervisar mest
mitt på dagen.
Pedagogerna kan också
samarbeta mer nu.
– Vi behöver inte alltid ta in vikarie
om flera barn är borta
och en i personalen är sjuk.
Så vi har också fått råd att
köpa in nytt material,
säger Lena.
Lenas råd:
Var inte rädd
Lena har några råd
till dig som vill utveckla
en förskola.
– Var inte rädd.
Backa inte
så fort du får en motgång.
Var modig.
Då kan du göra skillnad.
I ett av förskolans rum kan barnen klä ut sig. Här kommer Hayley Holström-Lindeström som ska hälsa på Max Rörvall inne i rummets stuga.
Utveckling i flera steg
Förändringen av arbetssätt i förskolorna har gått i flera steg. Först tog de reda på vad pedagogerna saknade i sitt arbete. Det blev grunden till ett dokument om förskolornas miljöer. Det beskriver hur lärmiljöer ska utformas, vad de ska innehålla och hur man ska arbeta.
– Det ger en tydlig styrning. Alla vet vad som gäller, säger Lena.
I nästa steg startades ett projekt. Första året utvecklade förskolorna sina fysiska miljöer. Året därpå fick pedagogernas lära sig mer om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och tydliggörande pedagogik.
– Målet är att göra rätt från början istället för att anpassa efteråt. Då blir det enklare när vi behöver arbeta kompensatoriskt, säger Arlene, som var projektledare.
– Det finns alltid barn i alla grupper som behöver extra stöd. En god ljudmiljö och små grupper är ett måste för till exempel barn med autism. Samtidigt är det bra för alla barn, så därför får alla det, säger Lena.
Förändrade förutsättningar
Både Lena och Arlene strävar efter att pedagogerna ska äga arbetssättet själva. En av förskollärarna visar runt och berättar engagerat om de olika rummens möjligheter.
Under projektet märkte Arlene att pedagogerna ibland kände sig otillräckliga och hade svårt att se möjligheter. Flera arbetade deltid och det gjorde att barnen kunde möta olika personer under dagen.
– Det var inte bra för någon. Om personalen inte orkar, så orkar inte barnen heller. Medarbetarna måste känna att de utvecklas och trivs på jobbet. Vi behövde förändra deras förutsättningar, säger Arlene.
Det ledde bland annat till att alla nu arbetar minst 75 procent och att undervisningen främst pågår mitt på dagen. Pedagogerna ser nu också större samarbetsmöjligheter.
– Om flera barn är borta samtidigt och en i personalen är sjuk, så behövs inte alltid en vikarie. På så vis har vi också fått ekonomiska möjligheter att köpa in nytt material till förskolorna, säger Lena.
Lenas råd: Var inte rädd
Lena har några råd till andra som vill utveckla en förskolas verksamhet.
– Var inte rädd. Backa inte så fort du får en motgång. Var modig. Då kan du göra skillnad.
Artikeln är även publicerad i tidningen Lika värde nummer 2, 2024.
